Logga in
| | 9 sidor teori |
| | 22 Uppgifter - Nivå 1 - 3 |
| | Varje lektion är menad motsvara 1-2 lektioner i klassrummet. |
I den här lektionen går vi igenom följande begrepp:
Polynom är algebraiska uttryck som är summor av en viss sorts variabel- och konstanttermer. Ett exempel på ett polynom är 4x^5 + x^3 - 9x - 84. Detta polynom är skrivet på allmän form, alltså som en summa på så förenklad form som möjligt. För att ett algebraiskt uttryck ska vara ett polynom måste
En annan viktig egenskap är att uttrycket är definierat för alla reella x. Den största exponenten på en variabel anger polynomets grad, så exemplet ovan är ett femtegradspolynom eftersom den största exponenten är 5.
Vilka av följande algebraiska uttryck är polynom och vilken grad har dessa? A. & x^(4,5)+x^3 & D. & 2x^4/x [0.7em] B. & x^5+2x^2-sqrt(x) & E. & x^8+5x+1/2 [0.7em] C. & 1/x^3+5 & F. & 6x-3^(10)
| Alternativ | Polynom? | Grad |
|---|---|---|
| A | * | - |
| B | * | - |
| C | * | - |
| D | * | - |
| E | ✓ | 8 |
| F | ✓ | 1 |
A-C är inte polynom, eftersom de har variabler vars exponenter inte är positiva heltal. A har termen x^(4,5) och B har termen sqrt(x) som enligt potenslagarna kan skrivas om till en potens med exponenten .1 /2.: x^5+2x^2-sqrt(x) = x^5+2x^2-x^(1/2). Enligt potenslagarna kan den första termen i uttryck C skrivas om som 1/x^3 = x^(-3) och har alltså den negativa exponenten -3.
D är inte heller ett polynom. Det går visserligen att förenkla till 2x^3, vilket är ett polynom, men då har man inte tagit hänsyn till att x ≠ 0. Om x=0 får man nämligen nolldivision vilket innebär att uttrycket blir odefinierat. Uttrycket är då inte definierat för alla x och är därför inte ett polynom.
E-F är båda polynom eftersom alla variabler har positiva heltalsexponenter. Nämnaren i E är bara en konstant, vilket gör att det är definierat för alla x. Om man vill kan man skriva om E på allmän form: x^8+5x+1/2 = 0,5x^8+2,5x+0,5. F är ett polynom eftersom variabeln har en heltalsexponent: tänk på att x=x^1. Gradtalet bestäms av variabeltermen med högst exponent, vilket är x^8 i E och x^1 i F. Termen 3^(10) är en konstant och påverkar därför inte gradtalet. Det ger oss följande.
| Alternativ | Polynom? | Grad |
|---|---|---|
| A | * | - |
| B | * | - |
| C | * | - |
| D | * | - |
| E | ✓ | 8 |
| F | ✓ | 1 |
När två polynom p(x) och q(x) adderas, subtraheras eller multipliceras blir resultatet ett nytt polynom h(x) med ett gradtal som beror på ursprungspolynomen.
Sätt in uttryck
Omarrangera termer
Förenkla termerna
Det nya polynomet h(x) får graden 1. Om x^2-termerna inte tagit ut varandra hade graden blivit 2.
Sätt in uttryck
Multiplicera parenteser
Multiplicera faktorer
a^b*a^c=a^(b+c)
Addera termerna
Omarrangera termer
Man får ett tredjegradspolynom som resultat, vilket stämmer med regeln eftersom 1 + 2 = 3.
Om två eller flera polynom multipliceras med varandra kan man använda parentesmultiplikation för att skriva om det till allmän form. Om man exempelvis multiplicerar polynomen x^3+4 och 2x^2-1 får man (x^3+4)(2x^2-1)=2x^5-x^3+8x^2-4. Graden på resultatet bestäms av räknelagarna för polynom. Att faktorisera polynom till faktorform är lite mer omständligt. För detta finns flera olika metoder.
a^2-b^2=(a+b)(a-b)
På motsvarande sätt kan man använda första och andra kvadreringsregeln baklänges för att faktorisera vissa andragradspolynom.
a^2+2ab+b^2=(a+b)^2
a^2-2ab+b^2=(a-b)^2
Polynom måste inte vara skrivna på allmän form, dvs. som en summa, utan kan också skrivas på faktorform. Då representeras polynomet av en multiplikation av två eller flera polynom av lägre grad. Exempelvis kan ett andragradspolynom skrivas på faktorform genom multiplikation av två förstagradspolynom, x^2 + x - 6_(allmän form) = (x + 3)(x - 2)_(faktorform), eftersom man får tillbaka den allmänna formen om man multiplicerar ihop parenteserna. Om vi känner till nollställena kan vi använda dem för att faktorisera polynomet — en rot (eller ett nollställe) till ett polynom p(x) är ett tal a sådant att p(a) = 0. För att hitta nollställena till andragradspolynomet p(x) = x^2 - 2x - 8, löser vi ekvationen x^2 - 2x - 8 = 0. x^2 - 2x - 8 = 0 ⇒ x_1 = -2 x_2 = 4 Det innebär att vi kan skriva om polynomet som:
p(x) &= x^2 - 2x - 8 &= (x - ( -2))(x - 4) &= (x + 2)(x - 4).Faktorisera vart och ett av följande polynom.
p(x)=x^2-3x-10
q(x)=3x^2+6x-9
p(x) = 0 ⇓ x^2-3x-10=0 Andragradsekvationen kan lösas med hjälp av pq-formeln.
Använd pq-formeln: p = -3, q= -10
a-(- b)=a+b
(a/b)^c=a^c/b^c
Skriv 10 som 40/4
Addera bråk
sqrt(a/b)=sqrt(a)/sqrt(b)
Beräkna rot
Skriv minustecken framför bråk
- (- a)=a
Lägg ihop bråk
Ange lösningar
(I), (II): Addera och subtrahera termerna
(I), (II): Beräkna kvot
Nollställena för det givna polynomet är x= 5 och x= -2. Då kan polynomet skrivas på faktorform enligt följande. p(x) = x^2-3x-10 = (x- 5)(x-( -2)) ⇓ p(x) = (x-5)(x+2)
q(x) = 3x^2+6x-9 ⇓ q(x) = 3(x^2+2x-3) Nästa steg är att hitta nollställena till uttrycket inom parenteserna genom att sätta det lika med noll.
Ange lösningar
(I), (II): Addera och subtrahera termerna
Nollställena till uttrycket inom parenteserna är x= 1 och -3. Då kan polynomet q(x) skrivas på faktorform enligt följande. q(x) = 3(x^2+2x-3) = 3(x- 1)(x-( -3)) ⇓ q(x) = 3(x-1)(x+3)
Skriv polynomet x^3+2x^2+x på faktorform.
Dela upp i faktorer
Skriv som potens
Faktorisera med första kvadreringsregeln
På faktorform kan alltså polynomet skrivas som x(x+1)^2.
Faktorisera varje polynom.
p(x) = x^3 + x^2 - 9x - 9
q(x) = x^4 - 8x^3 + 16x^2
p(x) = x^3 + x^2 - 9x - 9 ⇓ p(x) = x^2(x+1) - 9(x+1) Observera att (x+1) är en gemensam faktor i det resulterande uttrycket. Faktorisera sedan ut den! p(x) = x^2(x+1) - 9(x+1) ⇓ p(x) = (x+1)(x^2-9) Andragradsuttrycket inom den andra parentesen kan faktoriseras med hjälp av produkten av ett konjugatpar av binom. a^2-b^2 = (a+b)(a-b) Innan denna formel används, skriv om 9 som 3^2.
Skriv 9 som 3^2
Faktorisera med konjugatregeln
q(x) = x^4 - 8x^3 + 16x^2 ⇓ q(x) = x^2(x^2-8x+16) Nästa steg är att analysera andragradsuttrycket inom parenteserna. Mellanledet kan skrivas som 2* x* 4 och den tredje termen kan skrivas som 4^2. q(x) = x^2(x^2-2* x* 4+ 4^2) Uttrycket inom parenteserna har formen av kvadraten av ett binom. (a-b)^2 = a^2 - 2ab + b^2 I detta fall är a=x och b=4.
Faktorisera med andra kvadreringsregeln
Du har ekvationen x^2-y^2=11. Beräkna summan x+y om du vet att x och y är positiva heltal.
Ekvationens vänsterled innehåller en differens mellan två kvadrater och ett sådant uttryck kan faktoriseras med konjugatregeln.
Summan x+y är alltså en faktor i ekvationens vänsterled. Om vi multiplicerar x+y med x-y ska produkten bli 11. Eftersom 11 är ett primtal kan vi endast få denna produkt genom att multiplicera heltalen 1 och 11: 11 * 1 = 11 eller 1 * 11 = 11. Vi vet från uppgiften att både x och y är positiva heltal så x+y måste vara större än x-y. Detta betyder att x+y=11.
Vilken grad måste ett polynom som multipliceras med ax^n+bx^(n-3) ha för att produkten ska bli ett polynom av grad 5?
Om man multiplicerar ett polynom med ett annat kommer graden för produkten vara summan av gradtalen. Polynomet ax^n+bx^(n-3) har gradtalet n. Om vi låter gradtalet för det man multiplicerar med vara k måste alltså n+k=5 gälla, eftersom vi vill att graden ska bli 5. Genom att subtrahera båda sidor med n får vi k=5-n. Man ska alltså mutliplicera polynomet med ett annat polynom med gradtalet 5-n. Det enklaste fallet är x^(5-n). Vi utför multiplikationen.
Man måste alltså multiplicera med ett polynom av grad 5-n, t.ex. x^(5-n).
Vilka värden är möjliga för a och n i följande polynom? (ax^n)^(.1 /2.)
För att enklare kunna undersöka a och n skriver vi först om uttrycket som en produkt av två potenser med hjälp av potenslagarna.
Vi fortsätter skriva om a, som är upphöjd till 1/2. Kom ihåg att det betyder samma sak som kvadratroten ur a.
Nu kan vi bestämma vilka värden som är möjliga för a och n.
Koefficienten till ett polynom måste vara ett reellt tal, vilket vi får om a är positivt. Om a är 0 får vi nollpolynomet, vilket också är okej. Men eftersom kvadratroten ur ett negativt tal är icke-reellt kan a inte vara negativt. Vi får alltså villkoret
a≥ 0.
Exponenten i ett polynom måste vara ett positivt heltal så vi kan därför konstatera att n inte kan vara negativt. n kan dock vara 0, då får vi ett nolltegradspolynom vilket är detsamma som en konstant. Det ger oss n≥ 0. Men n ska som sagt även vara ett heltal. För att kvoten n/2 ska bli ett heltal måste n vara delbart med 2, vilket är detsamma som att det är ett jämnt. Vi får alltså villkoret:
n≥ 0 där n är jämnt.
Polynomet P(x) har grad 4 och polynomet Q(x) har grad q. Stämmer det att om P(x) och Q(x) adderas så kommer det nya polynomets grad n vara något heltalsvärde n ≥ 0? Motivera!
Enligt definitionen för polynom är q ett positivt heltal eller 0. På samma sätt vill vi visa att graden på det nya polynomet, n, kan vara vilket heltal som helst från 0 och uppåt. Det vi vill visa är alltså att de möjliga värdena på n ligger i intervallet n ≥ 0, där n är ett heltal. För att visa detta delar vi upp lösningen i tre fall: då graden q är mindre än, större än och lika med 4, och undersöker om dessa täcker in alla dessa värden på n.
Enligt räknelagarna för polynom kommer graden att bli som mest det högsta gradtalet för P(x) eller Q(x). Om gradtalet q är mindre än gradtalet för P(x) kommer graden för P(x) vara högst och därmed avgörande. Det nya polynomet skulle därför ha grad 4. Alltså är det möjligt att n=4, dvs. att det nya polynomets grad är precis 4.
Här är gradtalet för Q(x) större än det för P(x). Då kommer graden för Q(x) avgöra det nya polynomets grad. Det finns ingen övre gräns för hur stora exponenterna i ett polynom kan bli. Alltså kan polynomet anta alla gradtal större än 4, dvs. n ≥ 5, där n är ett heltal.
Här kan två situationer uppkomma.
tar utvarandra vid additionen kommer det nya polynomets gradtal vara lika med gradtalet hos polynomen själva, dvs. n=4.
0 ≤ n ≤ 3, där n är ett heltal.
Det nya polynomets grad kan är alltså ett heltal som uppfyller något av följande: 0 ≤ n ≤ 3, n=4, n ≥ 5. Detta är alla heltal större än eller lika med 0, dvs. n≥ 0.
Vi ska skriva ett godtyckligt femtegradspolynom på allmän form, dvs. på formen a_n x^n + a_(n-1)x^(n-1) + ... + a_2 x^2 + a_1 x + a_0. Indexet och exponenten n representerar polynomets högsta grad, så n=5 i detta fall. Ett femtegradspolynom kommer alltså se ut på följande sätt när det skrivs på allmän form: a_5 x^5 + a_4x^4 + a_3x^3 + a_2 x^2 + a_1 x + a_0.
Vi börjar med att ställa upp uttryck för ett 99-gradspolynom och ett 98-gradspolynom. Vi låter det ena ha koefficienter på formen a_(99), a_(98) osv. och det andra på formen b_(98), b_(97) osv. 99-gradspolynomet kan då skrivas
a_(99) x^(99) + a_(98)x^(98) +... + a_1 x + a_0
och 98-gradspolynomet
b_(98) x^(98) + b_(97)x^(97) +... + b_1 x + b_0.
Nu ska vi bestämma differensen mellan dem.
Vi kan bryta ut variabeltermen på alla ställen utom för x^(99), precis som vi gjorde ovan med x^(98). Här visar vi dock bara utbrytningen för de termer som är utskrivna, det är underförstått att samma sak sker överallt.
Differensen mellan polynomen kan alltså skrivas som a_(99)x^(99) + (a_(98)-b_(98))x^(98) + ... + (a_1-b_1) x + a_0-b_0.