Logga in
Polynom är algebraiska uttryck som består av summor av variabler och konstanttermer. Dessa uttryck kan ha olika grader, vilket bestäms av den högsta exponenten av; en variabel i polynomet. Polynom kan vara av första graden, andra graden, eller högre, och varje grad har specifika egenskaper och regler. Faktorisering av polynom är en viktig process inom algebra, och det finns flera metoder för att utföra detta. Polynom används i många olika matematiska och vetenskapliga sammanhang, från grundläggande algebra till mer komplicerade områden som kalkyl och fysik.
| | 9 sidor teori |
| | 22 Uppgifter - Nivå 1 - 3 |
| | Varje lektion är menad motsvara 1-2 lektioner i klassrummet. |
I den här lektionen går vi igenom följande begrepp:
Polynom är algebraiska uttryck som är summor av en viss sorts variabel- och konstanttermer. Ett exempel på ett polynom är 4x^5 + x^3 - 9x - 84. Detta polynom är skrivet på allmän form, alltså som en summa på så förenklad form som möjligt. För att ett algebraiskt uttryck ska vara ett polynom måste
En annan viktig egenskap är att uttrycket är definierat för alla reella x. Den största exponenten på en variabel anger polynomets grad, så exemplet ovan är ett femtegradspolynom eftersom den största exponenten är 5.
Vilka av följande algebraiska uttryck är polynom och vilken grad har dessa? A. & x^(4,5)+x^3 & D. & 2x^4/x [0.7em] B. & x^5+2x^2-sqrt(x) & E. & x^8+5x+1/2 [0.7em] C. & 1/x^3+5 & F. & 6x-3^(10)
| Alternativ | Polynom? | Grad |
|---|---|---|
| A | * | - |
| B | * | - |
| C | * | - |
| D | * | - |
| E | ✓ | 8 |
| F | ✓ | 1 |
A-C är inte polynom, eftersom de har variabler vars exponenter inte är positiva heltal. A har termen x^(4,5) och B har termen sqrt(x) som enligt potenslagarna kan skrivas om till en potens med exponenten .1 /2.: x^5+2x^2-sqrt(x) = x^5+2x^2-x^(1/2). Enligt potenslagarna kan den första termen i uttryck C skrivas om som 1/x^3 = x^(-3) och har alltså den negativa exponenten -3.
D är inte heller ett polynom. Det går visserligen att förenkla till 2x^3, vilket är ett polynom, men då har man inte tagit hänsyn till att x ≠ 0. Om x=0 får man nämligen nolldivision vilket innebär att uttrycket blir odefinierat. Uttrycket är då inte definierat för alla x och är därför inte ett polynom.
E-F är båda polynom eftersom alla variabler har positiva heltalsexponenter. Nämnaren i E är bara en konstant, vilket gör att det är definierat för alla x. Om man vill kan man skriva om E på allmän form: x^8+5x+1/2 = 0,5x^8+2,5x+0,5. F är ett polynom eftersom variabeln har en heltalsexponent: tänk på att x=x^1. Gradtalet bestäms av variabeltermen med högst exponent, vilket är x^8 i E och x^1 i F. Termen 3^(10) är en konstant och påverkar därför inte gradtalet. Det ger oss följande.
| Alternativ | Polynom? | Grad |
|---|---|---|
| A | * | - |
| B | * | - |
| C | * | - |
| D | * | - |
| E | ✓ | 8 |
| F | ✓ | 1 |
När två polynom p(x) och q(x) adderas, subtraheras eller multipliceras blir resultatet ett nytt polynom h(x) med ett gradtal som beror på ursprungspolynomen.
Sätt in uttryck
Omarrangera termer
Förenkla termerna
Det nya polynomet h(x) får graden 1. Om x^2-termerna inte tagit ut varandra hade graden blivit 2.
Sätt in uttryck
Multiplicera parenteser
Multiplicera faktorer
a^b*a^c=a^(b+c)
Addera termerna
Omarrangera termer
Man får ett tredjegradspolynom som resultat, vilket stämmer med regeln eftersom 1 + 2 = 3.
Om två eller flera polynom multipliceras med varandra kan man använda parentesmultiplikation för att skriva om det till allmän form. Om man exempelvis multiplicerar polynomen x^3+4 och 2x^2-1 får man (x^3+4)(2x^2-1)=2x^5-x^3+8x^2-4. Graden på resultatet bestäms av räknelagarna för polynom. Att faktorisera polynom till faktorform är lite mer omständligt. För detta finns flera olika metoder.
a^2-b^2=(a+b)(a-b)
På motsvarande sätt kan man använda första och andra kvadreringsregeln baklänges för att faktorisera vissa andragradspolynom.
a^2+2ab+b^2=(a+b)^2
a^2-2ab+b^2=(a-b)^2
Polynom måste inte vara skrivna på allmän form, dvs. som en summa, utan kan också skrivas på faktorform. Då representeras polynomet av en multiplikation av två eller flera polynom av lägre grad. Exempelvis kan ett andragradspolynom skrivas på faktorform genom multiplikation av två förstagradspolynom, x^2 + x - 6_(allmän form) = (x + 3)(x - 2)_(faktorform), eftersom man får tillbaka den allmänna formen om man multiplicerar ihop parenteserna. Om vi känner till nollställena kan vi använda dem för att faktorisera polynomet — en rot (eller ett nollställe) till ett polynom p(x) är ett tal a sådant att p(a) = 0. För att hitta nollställena till andragradspolynomet p(x) = x^2 - 2x - 8, löser vi ekvationen x^2 - 2x - 8 = 0. x^2 - 2x - 8 = 0 ⇒ x_1 = -2 x_2 = 4 Det innebär att vi kan skriva om polynomet som:
p(x) &= x^2 - 2x - 8 &= (x - ( -2))(x - 4) &= (x + 2)(x - 4).Faktorisera vart och ett av följande polynom.
p(x)=x^2-3x-10
q(x)=3x^2+6x-9
Hitta nollställena till andragradsekvationen p(x)=0.
Först, faktorisera ut 3. Hitta sedan nollställena till uttrycket inuti parenteserna.
Att känna till nollställena för ett andragradspolynom hjälper vid faktorisering. Nollställena kan hittas genom att lösa ekvationen p(x)=0.
p(x) = 0 ⇓ x^2-3x-10=0 Andragradsekvationen kan lösas med hjälp av pq-formeln.
Använd pq-formeln: p = -3, q= -10
a-(- b)=a+b
(a/b)^c=a^c/b^c
Skriv 10 som 40/4
Addera bråk
sqrt(a/b)=sqrt(a)/sqrt(b)
Beräkna rot
Skriv minustecken framför bråk
- (- a)=a
Lägg ihop bråk
Ange lösningar
(I), (II): Addera och subtrahera termerna
(I), (II): Beräkna kvot
Nollställena för det givna polynomet är x= 5 och x= -2. Då kan polynomet skrivas på faktorform enligt följande. p(x) = x^2-3x-10 = (x- 5)(x-( -2)) ⇓ p(x) = (x-5)(x+2)
Polynomet q(x) kan faktoriseras med en process liknande den som användes i föregående del. Men observera först att 3 kan faktoriseras ut ur hela uttrycket.
q(x) = 3x^2+6x-9 ⇓ q(x) = 3(x^2+2x-3) Nästa steg är att hitta nollställena till uttrycket inom parenteserna genom att sätta det lika med noll.
Ange lösningar
(I), (II): Addera och subtrahera termerna
Nollställena till uttrycket inom parenteserna är x= 1 och -3. Då kan polynomet q(x) skrivas på faktorform enligt följande. q(x) = 3(x^2+2x-3) = 3(x- 1)(x-( -3)) ⇓ q(x) = 3(x-1)(x+3)
Skriv polynomet x^3+2x^2+x på faktorform.
Dela upp i faktorer
Skriv som potens
Faktorisera med första kvadreringsregeln
På faktorform kan alltså polynomet skrivas som x(x+1)^2.
Faktorisera varje polynom.
p(x) = x^3 + x^2 - 9x - 9
q(x) = x^4 - 8x^3 + 16x^2
Faktorisera ut x^2 ur de två första termerna och -9 ur de två sista. En ny gemensam faktor kommer att framträda. Faktorisera ut den! Använd sedan regeln för produkten av ett konjugatpar av binom.
Faktorisera ut x^2. Använd regeln för kvadraten av ett binom.
Det finns ingen gemensam faktor i det givna uttrycket. Däremot kan x^2 faktoriseras ut ur de två första termerna och -9 ur de två sista.
p(x) = x^3 + x^2 - 9x - 9 ⇓ p(x) = x^2(x+1) - 9(x+1) Observera att (x+1) är en gemensam faktor i det resulterande uttrycket. Faktorisera sedan ut den! p(x) = x^2(x+1) - 9(x+1) ⇓ p(x) = (x+1)(x^2-9) Andragradsuttrycket inom den andra parentesen kan faktoriseras med hjälp av produkten av ett konjugatpar av binom. a^2-b^2 = (a+b)(a-b) Innan denna formel används, skriv om 9 som 3^2.
Skriv 9 som 3^2
Faktorisera med konjugatregeln
Observera att x^2 är en gemensam faktor. Börja sedan med att faktorisera ut den.
q(x) = x^4 - 8x^3 + 16x^2 ⇓ q(x) = x^2(x^2-8x+16) Nästa steg är att analysera andragradsuttrycket inom parenteserna. Mellanledet kan skrivas som 2* x* 4 och den tredje termen kan skrivas som 4^2. q(x) = x^2(x^2-2* x* 4+ 4^2) Uttrycket inom parenteserna har formen av kvadraten av ett binom. (a-b)^2 = a^2 - 2ab + b^2 I detta fall är a=x och b=4.
Faktorisera med andra kvadreringsregeln
Här ska vi alltså multiplicera polynomen p(x) av grad 4 och q(x) av grad 6. Enligt räknelagarna för polynom kommer gradtalet vara summan av gradtalen för de två ingående polynomen: 4+6=10. Nya polynomets grad kommer alltså vara 10.
Den enda förändringen från föregående deluppgift är att q(x) har grad 3 istället. Vi adderar gradtalen 4 och 3, så det nya polynomet kommer ha gradtalet 7.
Vi ska addera två polynom av grad 4 respektive 6. När man adderar polynom kommer graden att bli samma som för polynomet med högst grad, eller mindre. För att det ska kunna minska måste dock polynomen ha samma grad, t.ex. x^3+x^2 och - x^3:
x^3+x^2 + (- x^3)=x^2.
Men om graden inte är samma finns det inga termer av samma sort som kan ta ut
den högsta exponenten. Det nya polynomet kommer därför i vårt fall ha samma grad som det med högst grad, dvs 6.
Här har vi subtraktion, men samma regler gäller som i föregående deluppgift. Eftersom gradtalen hos polynomen är olika även nu, 4 respektive 3, kommer gradtalet på nya polynomet bestämmas av polynomet med högst grad. Det nya polynomet får alltså grad 4.
Vi kan inte bryta ut en gemensam faktor. Vi ser dock att 64 kan skrivas som 8^2. Om vi även skriver om x^4 som en potens med exponenten 2 så kan vi därefter faktorisera med konjugatregeln.
Nu har vi ett uttryck på formen a^2-b^2, där a=x^2 och b=8, och kan använda konjugatregeln för att faktorisera.
Koefficienterna 2 och 20 samt konstanten 50 är alla jämna tal vilket betyder att vi kan bryta ut 2 ur dem. Vi börjar med att göra detta.
Sedan ser vi att uttrycket innanför parentesen kan faktoriseras med första kvadreringsregeln.
I samtliga termer kan man bryta ut x^2 så vi börjar med att göra detta.
Uttrycket innanför parentesen kan faktoriseras med andra kvadreringsregeln.
Arean för en viss triangel kan skrivas A=x^2+6x/2, där x är triangelns höjd i cm. Hur många cm längre är basen jämfört med höjden?
Formeln för triangels area är A= bh2, där b är basen och h är höjden. I vår triangel är arean x^2+6x/2, vilket ger likheten bh/2=x^2+6x/2. Genom att skriva om täljarna på samma form genom faktorisering kan vi identifiera uttrycket för basen och jämföra. Vi vet att x är triangelns höjd, så vi bryter ut den åt höger.
Nu ser vi att basen är b=x+6. Eftersom höjden är x så är basen 6 cm längre än höjden.
Andgradspolynomet 63x^2-28 kan skrivas om som en produkt av tre faktorer. En av dessa faktorer är 3x-2 en annan 7. Vilken är den sista faktorern?
Vi börjar med att bryta ut största möjliga konstant ur termerna. Faktoriseras koefficienterna får man 63 &= 7* 9 28 &= 7* 4. Båda koefficienterna innehåller faktorn 7 så vi kan alltså bryta ut denna.
Nu har vi brytit ut ena faktorn. Vi fortsätter faktoriseringen genom att skriva om uttrycket innanför parenteserna med konjugatregeln.
Vi ser att det stämmer att en faktor blev 3x-2. Den sista faktorn är 3x+2.
Låt polynomet p(x)=x^2-6x+5. Ställ upp och förenkla p(a+3) så långt som möjligt. Svara på faktorform.
Skrivsättet p(a+3) betyder att vi ska sätta in a+3 på alla ställen där det står x. Vi gör det och förenklar.
Det som blir kvar efter förenklingen kan skrivas på faktorform med hjälp av konjugatregeln.
Ge ett exempel på ett polynom p(x) av grad två som har tre termer och som uppfyller att p(- 2)=15.
Eftersom polynomet ska vara av grad 2 och ha 3 termer måste vi ha en andragradsterm, en förstagradsterm och en konstantterm. Vi vet ännu inte om vi vill ha plus- eller minustecken mellan termerna eller vad koefficienterna kan vara. p(x)= x^2 x C Villkoret p(-2)=15 betyder att om vi sätter in -2 istället för x ska värdet bli 15. Vi kan börja med att se vad vi får om vi sätter in x=-2 samt plustecken mellan termerna. p(-2)=(-2)^2+(-2)+C Förenklar vi detta får vi följande. p(-2)=4+(-2)+C=2+C För att denna summa ska bli 15 måste vi sätta C till 13 eftersom p(-2)=2+13=15. Ett polynom som uppfyller villkoren är alltså p(x)= x^2 + x +13.