Logga in
| 8 sidor teori |
| 23 Uppgifter - Nivå 1 - 3 |
| Varje lektion är menad motsvara 1-2 lektioner i klassrummet. |
Det kan vara svårt att hitta generella algebraiska metoder för att lösa polynomekvationer av grad 3 eller högre men vissa går att lösa med metoderna nedan.
För att kunna använda nollproduktmetoden måste polynomet i ekvationen först faktoriseras. Man kan t.ex. lösa ekvationenFlytta över alla termer till vänsterledet
expand_more
Dela upp vänsterledet i faktorer
expand_more
Använd nollproduktmetoden
expand_more
Lös ekvationerna
expand_more
Använd pq-formeln: p=8,q=−20
Beräkna kvot
Beräkna potens
a−(−b)=a+b
Beräkna rot
Ange lösningar
Ekvationen har alltså lösningarna x=0, x=−10 och x=2.
Skriv på formen x4+px2+q=0
expand_more
Substituera x2 med t
expand_more
Nu har man en andragradsekvation, vilket var det man var ute efter.
Lös andragradsekvationen
expand_more
Byt tillbaka till x2
expand_more
Lös ekvationerna och ange rötterna till ursprungsekvationen
expand_more
Lös ut x2
expand_more
Dra kvadratroten ur båda led
expand_more
Sätt varje faktor lika med noll och lös de resulterande ekvationerna.
Använd nollproduktmetoden
(I): VL/2=HL/2
(II): VL−5=HL−5
(II): VL/3=HL/3
(III): VL+7=HL+7
Skriv om ekvationen så att koefficienten framför x4 är 1. Använd variabelsubstitution för att bilda en andragradsekvation och lös den med pq-formeln.
Använd pq-formeln: p=−5,q=4
−b-a=ba
Ta bort parentes
(ba)c=bcac
Beräkna potens
a=44⋅a
Subtrahera bråk
ba=ba
Beräkna rot
Ange lösningar
(I), (II): Lägg ihop bråk
Rita funktionens graf, exempelvis med hjälp av grafritare. Det kan vara nödvändigt att ändra på koordinatsystemets inställningar för att kunna se hela grafen.
För att hitta nollställena kan man använda räknarens verktyg för detta. I det här fallet kan man läsa av dem direkt i figuren.
Nollställena är x=−4, x=−1, x=1 och x=2, och dessa löser även ursprungsekvationen.
Räknaren har ett inbyggt verktyg för att hitta nollställen till en funktion. För att använda det måste man först rita ut grafen, så man börjar med att skriva in funktionsuttrycket.
Trycker man sedan på GRAPH visas grafen.
Genom att trycka på CALC (2nd+TRACE) visas en meny med olika beräkningar som kan göras.
För att bestämma nollställen väljer man det andra alternativet, zero
. Den utritade grafen visas nu igen med en markör som man kan röra med vänster- och högerknapparna.
Man anger den vänstra och högra gränsen för området där räknaren ska leta efter ett nollställe samt en gissning. Det gör man genom att flytta på markören och trycka på ENTER för att välja punkter. Det går också att skriva in ett x-värde och trycka på ENTER.
Sätt högerledet i ekvationen lika med 0, och grafritar sedan vänsterledet som en funktion på en grafräknare. Identifiera funktionens nollställen — dessa är lösningarna till ekvationen.
Ekvationen kommer att lösas med hjälp av en grafräknare. Eftersom högerledet i ekvationen är 0, kan vänsterledet grafritas som en funktion, och funktionens nollställen kan identifieras för att hitta rötterna. Börja med att trycka på Y= och mata in ekvationens vänsterled.
Tryck sedan på GRAPH för att visa grafen. Det kan vara nödvändigt att justera fönsterinställningarna för att se alla nollställen.
Tryck nu på 2nd och därefter TRACE för att komma åt menyn CALC. Denna meny innehåller olika beräkningsalternativ.
Tryck på 2 för att välja alternativet zero
. Grafen visas igen med en markör som kan flyttas med vänster- och högerpilarna.
Ange det vänstra och högra gränsvärdet för det område där räknaren ska söka efter ett nollställe, samt en gissning. Gör detta genom att flytta markören och trycka på ENTER för att välja punkter. Alternativt kan du skriva in ett x-värde och trycka på ENTER.
Upprepa denna process för varje nollställe i funktionen tills alla tre nollställen har hittats. I detta fall är nollställena x=−2, x=1 och x=3. Dessa är också lösningarna till ekvationen.
Ekvationen kan också lösas med ett ekvationslösningsverktyg som GeoGebra. I GeoGebra används kommandot NLös(ekvation)
, där ekvationen skrivs inom parentesen.
NLös(x3−2x2−5x+6=0)
={x=−2,x=1,x=3}
Lösningen stämmer överens med resultatet som erhölls tidigare. Detta innebär att lösningarna till polynomekvationen är x=−2, x=1 och x=3.
Vi börjar med att dela upp funktionsuttrycket i faktorer och bryta ut största gemensamma faktor. Vi gör det för att sedan kunna använda nollproduktmetoden.
Den första ekvationen har lösningen x=0. Den andra ekvationen löser vi genom att addera 16 till båda led och därefter dra roten ur.
Ursprungsekvationen 2x^4-32x^2=0 har alltså de tre lösningarna x=-4, x=0 och x=4.
Lös ekvationen algebraiskt. Svara exakt.
Vi har ingen allmän metod för att lösa fjärdegradsekvationer, men den här kan vi lösa genom att göra om den till en andragradsekvation med variabelsubstitutionen x^2=t. Men innan vi gör det måste vi skriva om x^4-termen.
Nu har vi gjort variabelsubstitutionen och fått en andragradsekvation som kan lösas med pq-formeln.
Då har vi kommit fram till att t kan vara antingen 1 eller 7. Men uppgiften var att bestämma de x som löser ursprungsekvationen. Det gör vi genom att sätta in dessa värden på t i uttrycket x^2=t. På så sätt får vi två nya ekvationer.
Då byter vi tillbaka så att t=1 för x^2=t.
Två av ursprungsekvationens lösningar är x=- 1 och x=1.
Även här byter vi tillbaka så att t=7 för x^2=t.
Två ytterligare lösningar till ursprungsekvationen är alltså x=- sqrt(7) och x=sqrt(7). Sammantaget har fjärdegradsekvationen de fyra lösningarna x=- 1, x=1, x=- sqrt(7) och x = sqrt(7).
Även här kan vi göra substitutionen x^2=t och därefter lösa ekvationen som en andragradsekvation.
Vi löser ekvationen med pq-formeln.
Nu gör vi samma sak som i första uppgiften och sätter in de två lösningarna i ekvationen x^2=t och löser ut x.
Då byter vi tillbaka så att t=- 2 för x^2=t.
Om vi drar kvadratroten ur -2 får vi de imaginära rötterna x=± sqrt(2)i, men man brukar inte ange dessa om det inte frågas efter dem specifikt. Vi säger därför att denna ekvation saknar reella rötter.
Vi byter tillbaka så att t=4 för x^2=t.
Ursprungsekvationen har de två lösningarna x=- 2 och x=2.
Lös ekvationen algebraiskt.
Vi ska lösa ekvationen algebraiskt och börjar med att samla alla termer i ett led.
Vi faktoriserar nu vänsterledet genom att bryta ut x, för att sedan kunna lösa ekvationen med nollproduktmetoden.
Vi får ut en lösning direkt, x=0, samt en andragradsekvation som kan lösas med pq-formeln. Först måste vi dock skriva den på pq-form.
Ekvationen har alltså lösningarna x=-1,25, x=0 och x=2.
Vi löser denna ekvation på liknande sätt som i föregående uppgift och börjar med att samla alla termer i ett led.
Vi kan se att alla termer i vänsterledet innehåller faktorn 3x^2 så vi bryter ut den och använder nollproduktmetoden.
En lösning till ekvationen är alltså x=0 (dubbelrot). Lösningarna till ekvation II bestämmer vi med hjälp av pq-formeln.
Ekvationen har alltså lösningarna x=-1, x=0 och x=5.
Även nu börjar vi med att samla alla termer i ett led och bryta ut största gemensamma faktor.
Nu använder vi nollproduktmetoden.
En lösning är alltså x=0 (trippelrot). Övriga lösningar bestämmer vi genom att lösa andragradsekvationen med pq-formeln.
Ekvationen har lösningarna x=-3, x=0 och x=1.
990 liter är lika med 990 dm^3. Vi behöver alltså uttrycka koffertens dimensioner i dm, dvs. 10 cm=1 dm och 20 cm=2 dm. Vi kan nu skapa uttryck för bredd, höjd och djup. Låt oss utgå från höjden och kalla den för xdm. Vi vet att bredden är 1dm längre än höjden, dvs (x+1) dm. Vi vet även att djupet är 2dm kortare än bredden vilket ger oss följande uttryck för djupet: (x+1-2) dm= (x-1) dm.
Nu har vi uttryck för bredd, höjd och djup. Genom att multiplicera dessa får vi ett tredjegradspolynom som beskriver volymen som alltså ska vara lika med 990 dm^3: x(x+1)(x-1)=990. Vi söker alltså det eller de x-värden som gör att vänster- och högerled blir lika stora. Genom att rita y=x(x+1)(x-1) och y=990 på räknaren kan vi använda grafräknarens verktyg för att hitta skärningspunkten mellan graferna. Detta är alltså samma sak som att hitta lösningen till ekvationen.
Nu ser vi att x=10 vilket betyder att höjden är 10, bredden är 10+1=11dm och djupet är 10-1=9dm.
Faktorn x finns i samtliga termer vilket betyder att vi kan bryta ut den. Sedan kan vi använda nollproduktmetoden.
Den ena roten är alltså x=0 oavsett vad a är. För att ursprungsekvationen endast ska ha två lösningar måste x^2+10x+a=0 ha exakt en lösning. Vi använder pq-formeln för att ta fram uttryck för dess rötter.
Det finns ett sätt för denna ekvation att ha en lösning och det är om termen sqrt(25-a) är 0. Då måste det som står under rottecknet vara 0.
För att ekvationen ska ha två lösningar måste alltså a vara lika med 25.