{{ 'ml-label-loading-course' | message }}
{{ toc.name }}
{{ toc.signature }}
{{ tocHeader }} {{ 'ml-btn-view-details' | message }}
{{ tocSubheader }}
{{ 'ml-toc-proceed-mlc' | message }}
{{ 'ml-toc-proceed-tbs' | message }}
Lektion
Övningar
Rekommenderade
Tester
Ett fel uppstod, försök igen senare!
Kapitel {{ article.chapter.number }}
{{ article.number }}. 

{{ article.displayTitle }}

{{ article.intro.summary }}
Visa mindre Visa mer expand_more
{{ ability.description }} {{ ability.displayTitle }}
Inställningar & verktyg för lektion
{{ 'ml-lesson-number-slides' | message : article.intro.bblockCount }}
{{ 'ml-lesson-number-exercises' | message : article.intro.exerciseCount }}
{{ 'ml-lesson-time-estimation' | message }}
Begrepp

Polynomekvation

En polynomekvation är en ekvation där både höger- och vänsterledet är polynom, t.ex.
En sådan ekvation har maximalt lika många reella lösningar som gradtalet för det polynom man får om man flyttar över alla termer till ena ledet. Skriver man exempelvis ekvationen ovan som
vet man att den har maximalt lösningar. För att lösa polynomekvationer finns det algebraiska metoder som -formeln, nollproduktmetoden och variabelsubstitution. Dessa går bara att använda i vissa specifika fall, medan en grafisk lösning fungerar på alla polynomekvationer.
Metod

Lösa polynomekvationer algebraiskt

Det kan vara svårt att hitta generella algebraiska metoder för att lösa polynomekvationer av grad eller högre men vissa går att lösa med metoderna nedan.
Metod

Nollproduktmetoden

För att kunna använda nollproduktmetoden måste polynomet i ekvationen först faktoriseras. Man kan t.ex. lösa ekvationen
på detta sätt.
1
Flytta över alla termer till vänsterledet
expand_more
Nollproduktmetoden kräver att ekvationens ena led är lika med så man subtraherar från båda led:
2
Dela upp vänsterledet i faktorer
expand_more
Använd en lämplig metod för att faktorisera vänsterledet. Här kan man bryta ut
3
Använd nollproduktmetoden
expand_more
Nu kan man använda nollproduktmetoden för att dela upp ekvationen i flera delekvationer av lägre grad.
4
Lös ekvationerna
expand_more

I det här fallet får man ut en lösning direkt, samt en andragradsekvation som kan lösas med -formeln.

Ekvationen har alltså lösningarna och

Metod

Variabelsubstitution

Den här metoden är lämplig för fjärdegradsekvationer på formen alltså de som saknar tredje- och förstagradstermer. Idén är att med hjälp av variabelsubstitution skriva om fjärdegradsekvationen till en andragradsekvation för att sedan lösa den med -formeln. Ekvationen
kan exempelvis lösas med denna metod.
1
Skriv på formen
expand_more
Man börjar med att skriva ekvationen på något som liknar -form, dvs. så att koefficienten framför är och högerledet är lika med I detta fall divideras ekvationen med vilket ger
2
Substituera med
expand_more

Låt Mittentermen blir då och genom att skriva om -termen som ser man också att

Nu har man en andragradsekvation, vilket var det man var ute efter.

3
Lös andragradsekvationen
expand_more

För att lösa denna andragradsekvation kan man använda -formeln.

4
Byt tillbaka till
expand_more
Nu måste man byta tillbaka variabeln eftersom det är värden på inte som löser ursprungsekvationen. I början gjordes variabelbytet och för lösningarna och ger det att
5
Lös ekvationerna och ange rötterna till ursprungsekvationen
expand_more

Slutligen måste dessa andragradsekvationer lösas, en i taget.

Två av lösningarna är alltså och

De fyra lösningarna till ursprungsekvationen är alltså och

Metod

Lösa polynomekvationer grafiskt

För att hitta eventuella rötter till polynomekvationer som är svåra att lösa algebraiskt kan man göra en grafisk lösning. Exempelvis kan man lösa ekvationen
på detta sätt.
1
Flytta över alla termer till vänsterledet
expand_more
Genom att skriva om ekvationen så att högerledet är kan man rita upp vänsterledet som en funktion och identifiera funktionens nollställen för att hitta rötterna:
Man skulle också kunna använda höger- och vänsterledets funktioner och undersöka när de skär varandra, men det kan vara lite mer komplicerat.
2
Rita grafen till funktionen
expand_more

Rita funktionens graf, exempelvis med hjälp av grafritare. Det kan vara nödvändigt att ändra på koordinatsystemets inställningar för att kunna se hela grafen.

3
Hitta nollställena
expand_more

För att hitta nollställena kan man använda räknarens verktyg för detta. I det här fallet kan man läsa av dem direkt i figuren.

Nollställena är och , och dessa löser även ursprungsekvationen.

Räknaren har ett inbyggt verktyg för att hitta nollställen till en funktion. För att använda det måste man först rita ut grafen, så man börjar med att skriva in funktionsuttrycket.

Inskriven funktion på TI-räknare

Trycker man sedan på GRAPH visas grafen.

Graf ritad på TI-räknare

Genom att trycka på CALC (2nd + TRACE) visas en meny med olika beräkningar som kan göras.

CALCULATE-menyn på TI-räknare

För att bestämma nollställen väljer man det andra alternativet, zero. Den utritade grafen visas nu igen med en markör som man kan röra med vänster- och högerknapparna.

Nollställesökning på TI-räknare

Man anger den vänstra och högra gränsen för området där räknaren ska leta efter ett nollställe samt en gissning. Det gör man genom att flytta på markören och trycka på ENTER för att välja punkter. Det går också att skriva in ett -värde och trycka på ENTER.

Nollställe på TI-räknare
Nollställets -koordinat visas till vänster och -koordinaten, som är visas till höger. På grund av att räknaren löser problemet numeriskt blir ibland -koordinaten inte exakt vilket innebär att resultat inte heller blir exakt. Vill man hitta fler nollställen kan man använda metoden igen och sätta gränserna runt ett annat intervall på grafen.

Exempel

Lös polynomekvationen med nollproduktmetoden

fullscreen

Lös ekvationen

Visa Lösning expand_more

Vänsterledet är en produkt av tre faktorer och högerledet är lika med Det betyder att vi kan använda nollproduktmetoden.

Ekvationen har tre rötter: och

Laddar innehåll