Logga in
| 13 sidor teori |
| 16 Uppgifter - Nivå 1 - 3 |
| Varje lektion är menad motsvara 1-2 lektioner i klassrummet. |
sätta derivatan lika med 0, dvs. genom att ställa upp ekvationen
I den här lektionen går vi igenom följande begrepp:
I en lokal maximipunkt som (a,f(a)) är funktionsvärdet större än funktionsvärdet i punkterna i närheten. Funktionsvärdet f(a) är ett lokalt maximivärde.
I en lokal minimipunkt som (b,f(b)) är funktionsvärdet mindre än funktionsvärdet i punkterna i närheten. Funktionsvärdet f(b) är ett lokalt minimivärde.
Lokal maximipunkt | |||
---|---|---|---|
x | a | ||
f′(x) | + | 0 | − |
f(x) | ↗ | max | ↘ |
Om f′(b)=0 och f′(x) har teckenväxlingen −0+ runt x=b, så har grafen till f en lokal minimipunkt i (b,f(b)).
Lokal minimipunkt | |||
---|---|---|---|
x | b | ||
f′(x) | − | 0 | + |
f(x) | ↘ | min | ↗ |
En punkt på en graf där lutningen är 0 och där funktionen är växande eller avtagande på båda sidor om den kallas terrasspunkt. Det gör att grafen får ett platåliknande utseende där.
Derivatan av en polynomfunktion är en annan polynomfunktion med 1 grad lägre. Detta innebär att derivatan av en n-gradspolynomfunktion är en (n−1)-gradspolynomfunktion. Beroende på hur många nollställe derivatan har, påverkas funktionens form. Använd följande applet för att utforska hur formen på en kubisk funktion hänger ihop med hur många rötter dess derivata — en kvadratisk funktion — har.
En teckentabell för funktionen f(x) ges i följande applet. Avgör om den givna punkten motsvarar ett lokalt maximipunkt, ett lokalt minimipunkt eller om det är en terrasspunkt.
Man kan bestämma lokala extrempunkter för en funktion, t.ex. f(x)=3x4−16x3+24x2, genom att avgöra i vilka punkter dess derivata är 0, och därefter undersöka extrempunkternas karaktär samt dess koordinater.
Man börjar med att derivera funktionen med lämpliga deriveringsregler.
Derivera funktion
D(axn)=a⋅nxn−1
VL/12=HL/12
Bryt ut x
Använd nollproduktmetoden
I det här fallet får man ut en lösning direkt, x=0, samt en andragradsekvation som kan lösas med pq-formeln.
Använd pq-formeln: p=−4,q=4
Beräkna kvot
−(−a)=a
Beräkna potens
Subtrahera term
Förenkla rot & termer
Lösningarna till ekvationen f′(x)=0 är alltså x=0 och en dubbelrot x=2. Detta är derivatans nollställen, så för dessa x-värden hittar man funktionens stationära punkter.
För att avgöra vilken typ av stationära punkter man har hittat kan man göra en teckentabell. Man börjar med att fylla i informationen från föregående steg, dvs. att derivatan är 0 när x är 0 och 2.
x | 0 | 2 | |||
---|---|---|---|---|---|
f′(x) | 0 | 0 | |||
f(x) | ↘ | Min | ↗ | Ter. | ↗ |
För att bestämma de stationära punkternas karaktär tar man reda på om f(x) är växande eller avtagande på intervallen mellan punkterna. Det gör man enklast genom att undersöka derivatans tecken på dessa intervall. Man väljer därför något x-värde på respektive intervall och sätter in det i derivatan f′(x). Här kan man t.ex. välja x-värdena −1, 1 och 3.
x | 12x3−48x2+48x | f′(x) | +/− |
---|---|---|---|
−1 | 12(−1)3−48(−1)2+48(−1) | −12 | − |
1 | 12⋅13−48⋅12+48⋅1 | 12 | + |
3 | 12⋅33−48⋅32+48⋅3 | 36 | + |
Nu kan man fylla i derivatans tecken på teckentabellens andra rad. Samtidigt kan man fylla i grafens utseende på tredje raden med hjälp av detta. En positiv derivata ger en växande funktion (↗) och en negativ derivata ger en avtagande funktion (↘).
x | 0 | 2 | |||
---|---|---|---|---|---|
f′(x) | − | 0 | + | 0 | + |
f(x) | ↘ | Min | ↗ | Ter. | ↗ |
I tabellen ser man att funktionen är avtagande till vänster om x=0 och växande till höger, vilket innebär att det finns en minimipunkt där. Kring den stationära punkten i x=2 är funktionen istället växande på båda sidor, så där finns en terrasspunkt.
x | 0 | 2 | |||
---|---|---|---|---|---|
f′(x) | − | 0 | + | 0 | + |
f(x) | ↘ | Min | ↗ | Ter. | ↗ |
Målet här är att hitta funktionens extrempunkter men eftersom terrasspunkter inte är extrempunkter kan man utesluta dem. Därför utesluts punken där x=2.
En punkt där funktionen går från att vara avtagande till att vara va¨xande motsvarar ett lokalt minimipunkt.
Omvänt, om funktionen går från att vara va¨xande till att vara avtagande, så har funktionen ett lokalt maximum i den punkten.
Slutligen kan terrasspunkter identifieras på ställen där funktionen inte ändrar sitt växande eller avtagande beteende, utan istället tillfälligt beter sig som en konstant funktion.
Bestäm derivatan av funktionen. Sätt den lika med 0 och lös den resulterande andragradsekvationen med hjälp av pq-formeln.
Derivera funktion
D(xn)=nxn−1
D(axn)=a⋅nxn−1
D(ax)=a
D(a)=0
VL/3=HL/3
Använd pq-formeln: p=−4,q=−5
Beräkna kvot
−(−a)=a
Beräkna potens
a−(−b)=a+b
Beräkna rot
Ange lösningar
De stationära punkternas koordinater är (−1,11) och (5,−97).
Hitta derivatans nollställen för den givna funktionen. Undersök derivatans tecken kring dessa punkter för att avgöra om funktionen är växande eller avtagande.
Derivera funktion
D(axn)=a⋅nxn−1
D(a)=0
Dela upp i faktorer
Bryt ut x
Använd nollproduktmetoden
(II): VL+12=HL+12
(II): VL/6=HL/6
x | 0 | 2 | |||
---|---|---|---|---|---|
h′(x) | 0 | 0 | |||
h(x) | ↘ | Min | ↗ | Ter. | ↗ |
Nu tar vi reda på derivatans tecken mellan dess nollställen. Vi väljer något x-värde på varje intervall och sätter in det i derivatan h′(x). Det spelar ingen roll vilket x-värde man väljer, så vi väljer x som ger enkla beräkningar.
x | 6x2−12x | h′(x) | Tecken |
---|---|---|---|
−1 | 6(−1)2−12(−1) | 18 | + |
1 | 6⋅12−12⋅1 | −6 | − |
10 | 6⋅102−12⋅10 | 480 | + |
Genom att fylla i derivatans tecken på den andra raden kan vi också avgöra grafens utseende.
x | 0 | 2 | |||
---|---|---|---|---|---|
h′(x) | + | 0 | − | 0 | + |
h(x) | ↗ | Max | ↘ | Min | ↗ |
Nu kan vi se att den vänstra extrempunkten är ett maximum och den högra är ett minimum.
x | 0 | 2 | |||
---|---|---|---|---|---|
h′(x) | + | 0 | − | 0 | + |
h(x) | ↗ | Max | ↘ | Min | ↗ |
Räknaren kan användas för att hitta extremvärden till olika typer av funktioner.
Man börjar med att skriva in den funktion som man söker extremvärdet för i räknaren. Det gör man genom att trycka på knappen Y= och fylla i funktionen på en av raderna Y1, Y2 osv. För att skriva x använder man knappen X,T,θ,n.
Efter att funktionen skrivits in på räknaren trycker man på GRAPH för att rita ut den.
Det är viktigt att alla extrempunkter syns i fönstret. Om de inte gör det går det att ändra inställningarna för koordinatsystemet.
För att bestämma extrempunkter trycker man först på CALC (2ND+TRACE) och väljer sedan minimum
eller maximum
beroende på om man söker en minimi- eller maximipunkt.
Kurvan visas nu igen, och för att räknaren ska kunna bestämma extrempunkten måste man ange tre punkter på kurvan.
Räknaren bestämmer nu närmevärden för extrempunktens koordinater och anger dem längst ner på skärmen.
För att hitta flera olika extrempunkter upprepar man proceduren.
Använd alternativet CALC
på en grafräknare.
Börja med att skriva in funktionen genom att trycka på Y= och skriva in funktionen.
Tryck på GRAPH för att rita upp funktionen. För att få en bättre vy, tryck på WINDOW och justera skärminställningarna.
Genom att titta på grafen är det tydligt att funktionen har tre extrempunkter — två lokala minimum och ett lokalt maximum. Varje extrempunkt måste hittas en i taget genom att noggrant välja vänster och höger gräns. Tryck på 2ND och sedan på TRACE för att öppna menyn CALC
. Välj det tredje alternativet, minimum
.
Det första minimumet verkar ligga mellan x=−3 och x=−2.
Efter att ha valt gränserna, ge ett gissningsvärde och tryck på ENTER.
Ett lokalt minimum finns ungefär vid (−2,25;−2,59). De andra extrempunkterna kan hittas på liknande sätt. Tänk på att för att hitta ett lokalt maximum ska det fjärde alternativet i menyn CALC
användas.
Funktionen har också ett maximum vid (−0,07;1,21) och ytterligare ett minimum vid (1,57;−0,58).
Funktionens stationära punkter har samma x-värden som derivatans nollställen. Vi börjar därför med att derivera funktionen.
Nu sätter vi f'(x) = 0 och löser ut x. Det gör vi enklast genom att bryta ut x^2 och använda nollproduktmetoden.
Funktionen har stationära punkter i x=0 och x=1.5. Nu måste vi även bestämma deras karaktär, och för att göra det ställer vi upp en teckentabell.
x | 0 | 1,5 | |||
---|---|---|---|---|---|
f'(x) | 0 | 0 | |||
f(x) |
Vi undersöker sedan derivatans tecken omkring derivatans nollställen. Vi beräknar derivatans värde i lämpliga x-koordinater före det första nollstället, mellan nollställena och efter det sista nollstället, t.ex. x = -1, x = 1 och x = 2.
x | 8x^3-12x^2 | f'(x) | Tecken |
---|---|---|---|
- 1 | 8( - 1)^3-12( - 1)^2 | - 20 | - |
1 | 8* 1^3-12* 1^2 | - 2 | - |
2 | 8* 2^3-12* 2^2 | 16 | + |
Nu kan vi fylla i teckentabellen och bestämma de stationära punkternas karaktär.
x | 0 | 1,5 | |||
---|---|---|---|---|---|
f'(x) | - | 0 | - | 0 | + |
f(x) | ↘ | Ter. | ↘ | Min | ↗ |
Från teckentabellen ser vi att den första stationära punkten är en terrasspunkt och den andra är en minimipunkt. Den enda extrempunkten är alltså minimipunkten vid x=1,5. Till sist bestämmer vi även punktens y-värde genom att sätta in x=1,5 i funktionen. f(1,5)=2* 1,5^4-4* 1,5^3+4=0,625. Det finns alltså bara en extrempunkt: ett minimum i (1,5;0,625).
För en tredjegradsfunktion f gäller att f′(3)=0 och att f(3)=2. Ge tre exempel på hur f kan se ut.
Att f'(3)=0 betyder att funktionen f har en stationär punkt, dvs. en maximi-, minimi- eller terrasspunkt, i x=3. Vi vet också att funktionsvärdet är 2 när x är 3, så den stationära punkten måste ha koordinaterna (3,2). För att ge tre exempel på hur f kan se ut kan vi t.ex. placera olika typer av stationära punkter i (3,2). Vi undersöker en variant i taget.
Om en tredjegradsfunktion har stationära punkter så är det antingen i form av ett max och min eller en terrasspunkt. Har den en maxpunkt betyder det alltså att den även har en minpunkt någonstans. Denna kan placeras var som helst. Exempelvis kan f se ut såhär.
Om det finns en minpunkt i (3,2) kommer det, av samma anledning som ovan, att finnas en maxpunkt någonstans. Det skulle kunna se ut såhär.
Har f en terrasspunkt i (3,2) kan det se ut såhär.
Tänk på att detta bara är tre exempel på hur f kan se ut, det finns oändligt många varianter. Det enda kravet är att det finns en stationär punkt i (3,2).
Funktionen f(x) är en andragradsfunktion, och vi vet att de alltid har en maximi- eller minimipunkt och därför inte kan ha terrasspunkter. Så vi vet att funktioner på formen f(x)=ax^2+C kommer att ha en extrempunkt, men finns den i x=0? Om alla andragradsfunktioner på denna form har en extrempunkt i x=0 ska funktionens derivata vara lika med 0 oavsett värdena på konstanterna a och C. Vi deriverar f(x) och ser vad som händer, och behandlar då a och C som vanliga tal.
Frågan är nu: kommer f'(x) alltid vara lika med 0 då x=0? Ja, så måste vara fallet eftersom derivatan blir 0 om man sätter in det x-värdet: f'(0)=2* a * 0=0. Det spelar ingen roll vad a är eftersom vad som helst multiplicerat med 0 ändå är lika med 0. Elin har alltså rätt: alla andragradsfunktioner på formen f(x)=ax^2+C kommer ha en extrempunkt i x=0.
Koefficienten till x2-termen är positiv, nämligen 1. Därför har f(x) en minimipunkt.Har Yousef rätt? Motivera.
Ett sätt att undersöka om f(x) har en minimipunkt är genom att göra en teckentabell. Vi börjar med att bestämma x-värdet där funktionen har sin extrempunkt, vilket är där derivatan är 0. För att göra det måste vi först derivera f(x).
Vi sätter f'(x) = 0 och löser ut x.
Funktionen har alltså sin extrempunkt där x = - 2,5. Nu ska vi visa att detta är en minimipunkt. Vi ställer upp en teckentabell och för in det vi vet.
x | -2,5 | ||
---|---|---|---|
f'(x) | 0 | ||
f(x) |
Vi bestämmer nu derivatans tecken till vänster och till höger om punkten genom att välja valfria x-värden på de två intervallen. Vi kan t.ex. välja x = -3 och x = 0.
x | 2x + 5 | f'(x) | Tecken |
---|---|---|---|
-3 | 2( -3) + 5 | -1 | - |
0 | 2* 0 + 5 | 5 | + |
Derivatan är alltså negativ till vänster om den stationära punkten och positiv till höger. Vi för in detta i teckentabellen. Eftersom negativ derivata innebär att f(x) lutar nedåt medan positiv derivata betyder att den lutar uppåt kan vi även fylla i funktionens utseende.
x | -2,5 | ||
---|---|---|---|
f'(x) | - | 0 | + |
f(x) | ↘ | ↗ |
Om grafen avtar till vänster och växer till höger om den stationära punkten måste den vara ett minimum, vilket var precis vad Yousef påstod. Han har alltså rätt.
x | -2,5 | ||
---|---|---|---|
f'(x) | - | 0 | + |
f(x) | ↘ | Min | ↗ |
Funktionen f(x) är en andragradsfunktion, och vi vet att de alltid har en maximi- eller minimipunkt och därför inte kan ha terrasspunkter. Eftersom maximi- och minimipunkter finns där derivatan är 0 blir uppgiften alltså att bestämma a så att derivatan är 0 där x=8. Det kan vi formulera som ekvationen f'(8)=0. För att ställa upp denna ekvation måste vi känna till derivatan, så vi börjar med att derivera f(x).
Nu sätter vi in att derivatan är lika med 0 då x=8 samt löser ut a.
Funktionen har alltså en extrempunkt i x=8 när a=- 16.