Logga in
Dyk in i konceptet andraderivatan och dess roll i att bestämma formen på matematiska funktioner. Denna lektion förklarar hur andraderivatan kan användas för att bestämma om en funktion är konkav eller konvex. Du får även lära dig om inflektionspunkter, där en funktion byter från att vara konkav till konvex eller vice versa. Dessutom introduceras du till hur andraderivatan kan användas för att identifiera lokala extrempunkter och bestämma deras karaktär. Denna kunskap är viktig för att förstå och analysera funktioners beteende och form. Genom att förstå dessa koncept kan du få en djupare förståelse för matematik och dess tillämpningar i vardagen, från att lösa komplexa problem till att förstå och analysera data.
Visa mindre Visa mer expand_more| | 11 sidor teori |
| | 16 Uppgifter - Nivå 1 - 3 |
| | Varje lektion är menad motsvara 1-2 lektioner i klassrummet. |
I den här lektionen går vi igenom följande begrepp:
Om man vill undersöka en grafs utseende kan man studera dess lutning. Med hjälp av begreppen konvex och konkav kan man också undersöka hur lutningen förändras. Om en kurva buktar uppåt säger man att den är konkav, vilket innebär att grafens lutning minskar när man går mot större x-värden. Buktar kurvan istället nedåt är den är konvex, och då ökar kurvans lutning.
Definitionen av en konkav funktion är att om en rät linje dras mellan två godtyckliga punkter på grafen ligger alla punkter på linjen under eller på kurvan. För konvexa funktioner ligger istället alla linjer mellan två punkter ovanför eller på kurvan. Vissa funktioner är konvexa och konkava på olika intervall, exempelvis funktionen i figuren.
Den punkt där en kurva byter från att vara konvex till att vara konkav eller vice versa kallas för inflexionspunkt. Exempelvis är den gul punkten i figuren en inflexionspunkt.
I figuren visas grafen till funktionen f(x) med inflexionspunkten markerad.
För vilka x är funktionen konkav och för vilka är den konvex?
Sträckan i det vänstra området ligger ovanför grafen, så funktionen måste vara konvex där. I det högra området ligger den istället under vilket innebär att funktionen är konkav där. Själva inflexionspunkten ingår i båda intervallen, vilket betyder att funktionen är konvex när x ≤ 5 och konkav när x ≥ 5.
Andraderivatan av en funktion f(x) är derivatan av funktionens derivata. För att bestämma andraderivatan till f(x) deriverar man därför funktionen två gånger. Andraderivatan skrivs ofta f''(x), vilket utläses f bis av x.
| Funktionsuttryck | |
|---|---|
| Funktion | f(x)=x^3 |
| Förstaderivata | f'(x)=3x^2 |
| Andraderivata | f''(x)=6x |
På samma sätt som derivatan f'(x) beskriver hur lutningen på grafen till f(x) förändras, beskriver andraderivatan hur lutningen på grafen till f'(x) förändras. Där andraderivatan är negativ är grafen till f(x) konkav och där den är positiv är grafen till f(x) konvex.
f''(x) < 0 ⇒ f(x) är konkav ( )
f''(x) > 0 ⇒ f(x) är konvex (⌣)
Use the differentiation rules for polynomial functions to find the second derivative of the given function, and evaluate it at the specified value.
Det finns ett samband mellan andraderivatans tecken och stationära punkters karaktär.
I inflexionspunkter, t.ex. terrasspunkter, är andraderivatan 0, men det kan den även vara i extrempunkter. Så om andraderivatan är 0 i en stationär punkt säger det ingenting om dess karaktär. Den måste därför avgöras på något annat sätt, t.ex. genom att ställa upp en teckentabell.
Med hjälp av förstaderivatan och andraderivatan kan man bestämma en funktions lokala extrempunkter och avgöra deras karaktär. Man kan t.ex. göra det för funktionen f(x)=0,25x^4-2x^3+4,5x^2+3.
Derivera funktion
D(ax^n) = a* nx^(n-1)
D(a) = 0
Dela upp i faktorer
Bryt ut x
Använd nollproduktmetoden
Den andra ekvationen kan lösas med pq-formeln.
Använd pq-formeln: p = -6, q= 9
Beräkna kvot
- (- a)=a
Beräkna potens
Subtrahera term
Förenkla rot & termer
Derivatan har två nollställen: x=0 och x=3.
Derivera funktion
D(x^n) = nx^(n-1)
D(ax^n) = a* nx^(n-1)
D(ax) = a
Därefter sätter man in x-värdena för de stationära punkterna i f''(x), vilka man beräknade i förra steget, för att bestämma andraderivatans tecken i dessa.
x= 0
Beräkna potens
Multiplicera faktorer
När x är 0 är andraderivatan 9, alltså positiv, vilket innebär att f(x) har en minimipunkt där.
x= 3
Beräkna potens
Multiplicera faktorer
Addera och subtrahera termerna
När x=3 är andraderivatan 0. Det säger inget om vilken sorts stationär punkt som finns där. Det kan vara en terrasspunkt, men det kan också vara en maximi- eller minimipunkt.
| x | 3 | ||||
|---|---|---|---|---|---|
| f'(x) | - | + | 0 | + | |
| f(x) | ↘ | Min | ↗ | Ter. | ↗ |
Förstaderivatan är positiv både till höger och vänster om x=3. Det finns alltså en terrasspunkt där.
x= 0
Beräkna potens
Multiplicera faktorer
Funktionen har alltså ett minimum i (0,3).
Consider the following polynomial function. f(x) = 1/4x^4 - 1/3x^3 - 9/2x^2+9x Determine the extremum points and their character.
Derivera funktion
D(ax^n) = a* nx^(n-1)
The stationary points of the function are the values where the derivative is 0. Then, find the zeros of the derivative by setting f'(x) equal to 0.
Sätt in uttryck
Bryt ut x^2 & -9
Bryt ut (x-1)
Använd nollproduktmetoden
(I): VL+1=HL+1
(II): VL+9=HL+9
(II): sqrt(VL)=sqrt(HL)
(II): Beräkna rot
The derivative is equal to 0 at x=1, x=-3, and x=3. Now, find the second derivative of the function by deriving f'(x).
Derivera funktion
D(ax^n) = a* nx^(n-1)
The next step is to substitute the zeros of the derivative into f''(x) and pay attention to the sign of the result. The substitutions are summarized in the following table.
| x-value | f''(x)=3x^2-2x-9 | Sign |
|---|---|---|
| 1 | f''(1)=3(1)^2-2(1)-9 = -8 | - |
| 3 | f''(3)=3(3)^2-2(3)-9 = 12 | + |
| -3 | f''(-3)=3(-3)^2-2(-3)-9 = 24 | + |
The second derivative is negative at x=1 which means that f(x) reaches a local maximum at this x-value. On the other hand, the second derivative is positive at x=3 and x=-3, which means that the function f(x) reaches local minimums at these x-values. Finally, evaluate these x-values into the function to determine the extreme points.
| x-value | f(x) = 1/4x^4 - 1/3x^3 - 9/2x^2+9x | Point | Character |
|---|---|---|---|
| 1 | f(1) = 1/4(1)^4 - 1/3(1)^3 - 9/2(1)^2+9(1) = 53/12 | (1,53/12) | Local maximum |
| 3 | f(3) = 1/4(3)^4 - 1/3(3)^3 - 9/2(3)^2+9(3) = -9/4 | (3,-9/4) | Local minimum |
| -3 | f(-3) = 1/4(-3)^4 - 1/3(-3)^3 - 9/2(-3)^2+9(-3) = -153/4 | (-3,-153/4) | Local minimum |
Bestäm extrempunkterna till funktionen f(x)=-0,4x^4 + 2x^3 + 3 med hjälp av dess första- och andraderivata. Avrunda till två decimaler.
Derivera funktion
D(ax^n) = a* nx^(n-1)
D(a) = 0
Vi sätter nu derivatan lika med 0 och löser ekvationen. På detta sätt hittar vi x-värdena till funktionens stationära punkter.
Denna ekvation löser vi enklast med nollproduktmetoden eftersom vi kan bryta ut x^2.
Dela upp i faktorer
Bryt ut x^2
Använd nollproduktmetoden
(I): sqrt(VL)=sqrt(HL)
(I): Förenkla rot & termer
(II): VL-6=HL-6
(II): .VL /(-1,6).=.HL /(-1,6).
(II): Slå in på räknare
Lösningarna till f'(x)=0 är alltså x=0 och x=3,75, och det är för dessa x-värden som funktionen har stationära punkter. Genom att bestämma andraderivatans tecken i punkterna kan vi nu avgöra deras karaktär, dvs. om de är maximi,- minimi- eller terrasspunkter. Vi deriverar därför funktionen ytterligare en gång.
Derivera funktion
D(ax^n) = a* nx^(n-1)
Vi sätter nu in x-värdena 0 och 3,75 för att bestämma andraderivatans tecken i dessa punkter.
x= 0
Beräkna potens
Multiplicera faktorer
När x=0 är alltså andraderivatan 0. Vi räknar sedan ut andraderivatan för x=3,75.
x= 3,75
Slå in på räknare
Andraderivatan är alltså negativ när x=3,75, vilket innebär att det finns en maximimipunkt där. När x=0 är andraderivatan istället 0, och då vet vi inte vilken sorts stationär punkt som finns där. För att avgöra det blir vi tvungna att göra en teckentabell runt x=0. Vi väljer ett x-värde som är lägre än 0, t.ex. -1, och ett som ligger mellan x = 0 och x = 3,75, t.ex. 1 och undersöker derivatans tecken för dem.
| x | f'(x) | = | Tecken |
|---|---|---|---|
| -1 | -1,6*( -1)^3+6*( -1)^2 | 7,6 | + |
| 1 | -1,6 * 1^3+6 * 1^2 | 4,4 | + |
Vi får att derivatan är positiv både till vänster och höger om den punkt där x är 0, och kan sammanställa detta i en teckentabell.
| x | 0 | ||
|---|---|---|---|
| f'(x) | + | 0 | + |
| f(x) | ↗ | Ter. | ↗ |
Funktionen har alltså en terrasspunkt där x är 0. Eftersom terrasspunkter inte är extrempunkter kan vi bortse från denna när vi nu bestämmer koordinaterna för extrempunkterna vi har hittat. Vi tar alltså bara hänsyn till maximipunkten i x=3,75. För att bestämma y-värdet sätter vi in x = 3,75 i funktionen f(x)=-0,4x^4+2x^3+3.
x= 3,75
Slå in på räknare
Avrunda till 21tiondelar 22hundradelar 23tusendelar 24tiotusendelar 25hundratusendelar 26miljontedelar 27hundramiljontedelar 28miljardtedelar
Funktionens enda extrempunkt är alltså maximipunkten med koordinaterna (3,75;29,37).
In the following applet, a polynomial function is given. Determine the required stationary point.
Hur många terrasspunkter kan en tredjegradsfunktion maximalt ha? Motivera ditt svar.
Vi vet att terrasspunkter måste ha andraderivatan 0 eftersom de är inflexionspunkter. En generell polynomfunktion av tredje graden har utseendet f(x) = ax^3 + bx^2 + cx + d. Vi deriverar den två gånger för att få andraderivatan.
Vi undersöker nu vilka inflexionspunkter som finns till funktionen genom att lösa ekvationen f''(x) = 0.
Det finns alltså bara en inflexionspunkt till funktionen. Beroende på hur man väljer de fyra koefficienterna i f(x) är det möjligt att denna inflexionspunkt också är en terrasspunkt, men det kan aldrig finnas mer än en eftersom det bara finns en lösning till f''(x) = 0. Tredjegradsfunktioner kan alltså maximalt ha en terrasspunkt.
I en inflexionspunkt byter andraderivatan tecken, dvs. går från att vara positiv till negativ eller vice versa. Detta sker när andraderivatans graf skär x-axeln. Om vi räknar hur många gånger grafen till f''(x) skär x-axeln får vi alltså reda på hur många inflexionspunkter funktionen f(x) har.
Vi ser att det sker 3 gånger, så funktionen f(x) har 3 inflexionspunkter.
Vi bestämmer nu för vilka x-värden förstaderivatan f'(x) har stationära punkter samt vilken karaktär de har. Vi behöver inse att förstaderivatans derivata, dvs. andraderivatan, är 0 i stationära punkter, precis som för vilken funktion som helst. Det betyder att vi kan ta reda på de x-värden där förstaderivatan har stationära punkter genom att läsa av i vilka x-värden andraderivatans graf skär x-axeln.
Vi inser att det är samma ställen som i föregående deluppgift, dvs. i x-värdena -3, -2 och -0,5. Till sist ska vi avgöra vilken karaktär respektive stationär punkt har. Vi gör det med hjälp av en teckentabell. Notera att tabellen ska innehålla f'(x) och f''(x) istället för f(x) och f'(x), som vi sett hittills. Vi börjar med att ställa upp tabellen och fylla i för vilka x-värden förstaderivatan har stationära punkter, dvs. där andraderivatan är 0.
| x | -3 | -2 | -0,5 | ||||
|---|---|---|---|---|---|---|---|
| f''(x) | 0 | 0 | 0 | ||||
| f'(x) |
Vi använder nu grafen för att avgöra andraderivatans tecken till vänster om x=-3, på intervallen mellan de stationära punkterna samt till höger om x=-0,5.
Vi ser att andraderivatan är positiv mellan x-värdena -3 och -2 samt för x större än -0,5. Den är negativ mellan x-värdena -2 och -0,5 samt där x är mindre än -3. Vi fyller i detta i teckentabellen.
| x | -3 | -2 | -0,5 | ||||
|---|---|---|---|---|---|---|---|
| f''(x) | - | 0 | + | 0 | - | 0 | + |
| f'(x) |
Till sist avgör vi hur förstaderivatans graf ser ut baserat på andraderivatans tecken.
| x | -3 | -2 | -0,5 | ||||
|---|---|---|---|---|---|---|---|
| f''(x) | - | 0 | + | 0 | - | 0 | + |
| f'(x) | ↘ | Min | ↗ | Max | ↘ | Min | ↗ |
Förstaderivatan har alltså tre stationära punkter: två minpunkter i x=-3 och x=-0,5 samt en maxpunkt i x=-2.
Det är givet att polynomfunktionen f(x) = ax^3 + bx^2 + cx + d har två extrempunkter. Är x-koordinaten av inflexionspunkten densamma som x-värdet mitt emellan dessa två extrempunkterna? Motivera ditt svar utförligt.
Vi bestämmer vilken x-koordinat funktionens inflexionspunkt har genom att lösa ekvationen f''(x) = 0, vilket betyder att vi först måste bestämma andraderivatan av f(x). Vi deriverar först en gång.
Vi deriverar sen en gång till för att få andraderivatan.
Vi sätter nu f''(x) = 0 och löser ut x för att bestämma var inflexionspunkten finns.
Inflexionspunkten har alltså x-koordinaten - b/3a. För att bestämma vilket x-värde som finns precis mittemellan extrempunkterna behöver vi känna till extrempunkternas egna x-koordinater. Vi tar reda på dem genom att lösa ekvationen f'(x) = 0. Vi använder pq-formeln för att göra det.
Vi ser att x-koordinaterna för de två extrempunkterna är nästan likadana, förutom tecknet framför rotuttrycket. Vi får alltså en extrempunkt som ligger ett visst avstånd till vänster om x = - b/3a och en som ligger på samma avstånd till höger. Då måste mittpunkten mellan dessa vara x = - b/3a. Detta är precis samma x-koordinat som i inflexionspunkten. Vi kan därför dra slutsatsen att inflexionspunkten ligger precis mittemellan de två extrempunkterna.
För tredjegradsfunktionen f gäller att
Bestäm f'(6).
Uttrycket f'(6) innebör att vi ska bestämma förstaderivatans värde när x=6. Från uppgiften vet vi att f är en tredjegradskurva så derivatan f' måste vara en andragradskurva. Sådana kurvor är symmetriska runt sin symmetrilinje som är x=0 i exemplet nedan. Symmetrilinjen går också alltid genom kurvans extrempunkt.
Nu tittar vi på villkoren. Första villkoret, f'(2) = - 1, innebär att förstaderivatan går genom punkten (2,- 1) . Det andra villkoret, f''(4) = 0 , säger att andraderivatan är 0 när x=4. Andraderivatan är förstaderivatans derivata så detta innebär att andragradskurvans lutning är 0 när x=4 . Den antar alltså en extrempunkt i x=4. Det betyder att symmetrilinjen är x=4.
Här har vi ritat kurvans extrempunkt som ett minimum, men det kan lika gärna vara ett maximum. Vi vet alltså inte i vilket y-värde som extrempunkten ligger, bara att dess x -koordinat är 4. Eftersom x=6 ligger på samma avstånd från symmetrilinjen x_s=4 som x=2 måste f'(6) ha samma y-värde som f'(2).
Detta betyder att f'(6)=- 1.
Eftersom funktionen f är av tredje graden kan den skrivs på formen
f(x) = ax^3 + bx^2 + cx + d.
Vi har fått villkor ställda på första- och andraderivatan, så vi börjar med att bestämma första och andraderivatan.
Då har vi ett uttryck för förstaderivatan, men innan vi använder den ser vi till att bestämma andraderivatan också.
Då har vi derivatorna på plats!
Vi tittar nu på villkor 2. Eftersom andraderivatan endast innehåller två okända koefficienter är det troligare att vi får något användbart ur denna än ur förstaderivatan, därför börjar vi med andra villkoret. Vi sätter alltså in x=4 i andraderivatan, och vet att det ska bli noll. Då kan vi lösa ut a eller b .
Vi har nu ett samband mellan a och b !
Nu kan vi använda resultatet b = - 12a tillsammans med det givna villkor 1 för att hitta ännu fler samband mellan våra okända.
Nu har vi ett samband mellan a och c !
Det sista steget är att försöka bestämma f'(6) . Vi vet fortfarande inte vad de olika koefficienterna har för värde, men ibland räcker det att veta sambanden mellan dem! Vi sätter alltså in x= 6 , b=- 12a och c = 36a-1 och ser om vi kommer någon vart.
Nu ser vi att f'(6) = - 1.