Logga in
| 6 sidor teori |
| 16 Uppgifter - Nivå 1 - 3 |
| Varje lektion är menad motsvara 1-2 lektioner i klassrummet. |
Om man vill undersöka en grafs utseende kan man studera dess lutning. Med hjälp av begreppen konvex och konkav kan man också undersöka hur lutningen förändras. Om en kurva buktar uppåt säger man att den är konkav, vilket innebär att grafens lutning minskar när man går mot större x-värden. Buktar kurvan istället nedåt är den är konvex, och då ökar kurvans lutning.
Definitionen av en konkav funktion är att om en rät linje dras mellan två godtyckliga punkter på grafen ligger alla punkter på linjen under eller på kurvan. För konvexa funktioner ligger istället alla linjer mellan två punkter ovanför eller på kurvan. Vissa funktioner är konvexa och konkava på olika intervall, exempelvis funktionen i figuren.
Den punkt där en kurva byter från att vara konvex till att vara konkav eller vice versa kallas för inflexionspunkt. Exempelvis är den vita punkten i figuren en inflexionspunkt.
I figuren visas grafen till funktionen f(x) med inflexionspunkten markerad.
För vilka x är funktionen konkav och för vilka är den konvex?
Funktionen är konvex till vänster om inflexionspunkten eftersom den buktar nedåt där, och konkav till höger eftersom den buktar uppåt där. Om man känner sig osäker kan man alltid välja två punkter i varje område och rita ut raka sträckor mellan dem.
Sträckan i det vänstra området ligger ovanför grafen, så funktionen måste vara konvex där. I det högra området ligger den istället under vilket innebär att funktionen är konkav där. Själva inflexionspunkten ingår i båda intervallen, vilket betyder att funktionen är konvex när x≤5 och konkav när x≥5.
Andraderivatan av en funktion f(x) är derivatan av funktionens derivata. För att bestämma andraderivatan till f(x) deriverar man därför funktionen två gånger. Andraderivatan skrivs ofta f′′(x), vilket utläses f bis av x.
På samma sätt som derivatan f′(x) beskriver hur lutningen på grafen till f(x) förändras, beskriver andraderivatan hur lutningen på grafen till f′(x) förändras. Där andraderivatan är negativ är grafen till f(x) konkav och där den är positiv är grafen till f(x) konvex.
f′′(x)<0⇒f(x) är konkav (⌢)
f′′(x)>0⇒f(x) är konvex (⌣)
Det finns ett samband mellan andraderivatans tecken och stationära punkters karaktär.
Med hjälp av förstaderivatan och andraderivatan kan man bestämma en funktions lokala extrempunkter och avgöra deras karaktär. Man kan t.ex. göra det för funktionen f(x)=0.25x4−2x3+4.5x2+3.
Derivera funktion
D(axn)=a⋅nxn−1
D(a)=0
Funktionens stationära punkter finns där derivatan är lika med 0. För att hitta dessa punkter sätter man alltså f′(x) lika med 0 och löser ekvationen.
Dela upp i faktorer
Bryt ut x
Använd nollproduktmetoden
Den andra ekvationen kan lösas med pq-formeln.
Använd pq-formeln: p=−6,q=9
Beräkna kvot
−(−a)=a
Beräkna potens
Subtrahera term
Förenkla rot & termer
Derivera funktion
D(xn)=nxn−1
D(axn)=a⋅nxn−1
D(ax)=a
Därefter sätter man in x-värdena för de stationära punkterna i f′′(x), vilka man beräknade i förra steget, för att bestämma andraderivatans tecken i dessa.
x=0
Beräkna potens
Multiplicera faktorer
När x är 0 är andraderivatan 9, alltså positiv, vilket innebär att f(x) har en minimipunkt där.
x=3
Beräkna potens
Multiplicera faktorer
Addera och subtrahera termer
När x=3 är andraderivatan 0. Det säger inget om vilken sorts stationär punkt som finns där. Det kan vara en terrasspunkt, men det kan också vara en maximi- eller minimipunkt.
Om någon stationär punkt har andraderivatan 0 kan denna vara antingen en terrass-, maximi- eller minimipunkt. För att avgöra karaktären kan man göra en teckentabell kring den. x-värdena man väljer får inte ligga på andra sidan om övriga stationära punkter. Här innebär det att man ska välja ett x-värde på intervallet 0<x<3 och ett på intervallet x>3.
x | 0 | 3 | ||
---|---|---|---|---|
f′(x) | 0 | + | 0 | + |
f(x) | Min | ↗ | Ter. | ↗ |
Förstaderivatan är positiv både till höger och vänster om x=3. Det finns alltså en terrasspunkt där.
Eftersom terrasspunkter inte är extrempunkter utesluter man dessa, i det här fallet punkten där x=3.
x=0
Beräkna potens
Multiplicera faktorer
Funktionen har alltså ett minimum i (0,3).
Bestäm andraderivatan för funktionen.
För att bestämma andraderivatan till en funktion deriverar man den två gånger. Vi deriverar först en gång för att bestämma förstaderivatan.
Sedan deriverar vi en gång till för att få andraderivatan.
Andraderivatan är alltså f''(x) = 2.
Vi gör på samma sätt för den här funktionen och börjar med att derivera den en gång.
Vi deriverar sedan en gång till.
Vi börjar återigen med att derivera funktionen en gång.
Vi bestämmer sedan andraderivatan genom att derivera en gång till.
Vi gör samma sak igen. Först deriverar vi funktionen en gång.
Sedan deriverar vi en gång till.
Samma sak, en sista gång. Vi deriverar funktionen.
Vi deriverar den sedan en gång till.
I en inflexionspunkt är andraderivatan 0. Vi kan därför bestämma punktens x-värde genom att lösa ekvationen f''(x)=0. För att göra det måste vi först bestämma andraderivatan, f''(x), så vi deriverar f(x) två gånger.
Andraderivatan är alltså f''(x)=6x-6. Vi sätter nu denna lika med 0 och löser ut x.
Det är givet att funktionen har en inflexionspunkt och eftersom det endast finns en punkt där andraderivatan är 0 måste detta vara den sökta inflexionspunkten. Den har alltså x-värdet 1.
Vilket tecken har funktionens andraderivata i den markerade punkten?
Punkten som är markerad på grafen till f är ett maximum. Att bestämma andraderivatans tecken i denna punkt innebär att vi ska avgöra om andraderivatan är positiv eller negativ där. Vi använder de samband som finns mellan andraderivatans tecken och stationära punkter. De säger att andraderivatan är positiv i en minimipunkt, eftersom lutningen ökar där, och negativ i en maximipunkt, eftersom lutningen minskar där. Alltså är andraderivatans tecken negativt här, d.v.s. f''<0.
Nu är punkten ett minimum. Sambanden säger att andraderivatan är positiv i en minimipunkt, eftersom lutningen ökar där. Därför är andraderivatans tecken positivt, d.v.s. f''>0.
Vi gör på samma sätt som tidigare, dvs. använder sambanden mellan andraderivatans tecken och stationära punkter. De ger oss att andraderivatan i terrasspunkten till funktion g är lika med , eftersom lutningen byter från att öka till att minska där (eller tvärtom).
På vilket intervall är funktionen konvex? Eventuella inflexionspunkter är markerade.
Eftersom g har en inflexionspunkt i x=-1 så kommer funktionen vara konvex på ena sidan om denna punkt och konkav på andra sidan. Vi ritar linjer på de två intervallen för att avgöra på vilken av sidorna funktionen är konvex och konkav.
På intervallet till vänster om inflexionspunkten ligger linjen under grafen, så funktionen är konkav där x≤-1. Till höger ligger linjen istället ovanför grafen, så funktionen är konvex där x≥-1.
Vi gör på samma sätt som i föregående deluppgift, dvs. ritar ut sträckor på intervallen till höger och vänster om inflexionspunkten.
Även här ligger linjen under grafen på intervallet till vänster om inflexionspunkten, så funktionen är konkav när x≤0. På andra sidan inflexionspunkten, dvs. där x≥0, är funktionen istället konvex, eftersom linjen ligger ovanför grafen där.
Vi använder funktionens första- och andraderivata för att bestämma dess extrempunkter. Vi börjar med att derivera funktionen och sätta derivatan lika med 0 för att bestämma i vilka x-värden f(x) har stationära punkter.
Vi sätter derivatan lika med 0 och löser ekvationen.
Funktionen har alltså stationära punkter i x=-3 och x=5. Vi avgör nu vilken karaktär de har genom att undersöka andraderivatans tecken i dessa x-värden. Vi deriverar därför funktionen en andra gång, dvs. vi deriverar f'(x).
Nu sätter vi in x=-3 och x=5 i f''(x).
x | 6x-6 | f''(x) | Tecken |
---|---|---|---|
-3 | 6*( -3)-6 | -24 | - |
5 | 6* 5-6 | 24 | + |
Om andraderivatan är negativ i en stationär punkt har funktionen en maximipunkt där, medan en positiv andraderivata indikerar att punkten är ett minimum. Funktionen f(x) har alltså en maximipunkt i x=-3 och en minimipunkt i x=5. Till sist bestämmer vi extrempunkternas y-värden genom att sätta in x-värdena i f(x). Vi börjar med x=-3.
Nu sätter vi in x=5.
Vi kan konstatera att funktionen har en maximipunkt i (-3,81) och en minimipunkt i (5,-175).
Vi använder funktionens första- och andraderivata för att bestämma extrempunkterna. Vi börjar med att derivera funktionen och lösa ekvationen f'(x)=0 för att bestämma i vilka x-värden f(x) har stationära punkter.
Vi sätter derivatan lika med 0 och löser ekvationen med nollproduktmetoden.
Funktionen har stationära punkter i x=0 och x=3. Vi avgör nu vilken karaktär de har genom att undersöka andraderivatans tecken för dessa x-värden. Vi deriverar därför en gång till.
Nu sätter vi in de stationära punkternas x-värden 0 och 3 i f''(x).
x | 3x^2-6x | f''(x) | Tecken |
---|---|---|---|
0 | 3* 0^2-6* 0 | 0 | 0 |
3 | 3* 3^2-6* 3 | 9 | + |
Om andraderivatan är positiv i en stationär punkt har funktionen en minimipunkt där, så f(x) har en minimipunkt i x=3. Om andraderivatan är 0, som i x=0, kan vi inte veta vilken karaktär den stationära punkten har, utan måste undersöka det med en teckentabell. Vi väljer ett x på intervallet x<0, t.ex. -1, och ett på intervallet 0 < x < 3, t.ex. 1, och avgör förstaderivatans tecken där.
x | x^3-3x^2 | f'(x) | Tecken |
---|---|---|---|
-1 | ( -1)^3-3*( -1)^2 | -4 | - |
1 | 1^3-3* 1^2 | -2 | - |
Vi ser att derivatan är negativ både till vänster och höger om x=0 och skriver in det i en teckentabell. Baserat på derivatans tecken fyller vi också i hur funktionens graf ser ut.
x | 0 | ||
---|---|---|---|
f'(x) | - | 0 | - |
f(x) | ↘ | Ter. | ↘ |
Den stationära punkten i x=0 är alltså en terrasspunkt. Och eftersom vi är ute efter extrempunkter, dvs. maximi- och minimipunkter, måste vi utesluta denna terrasspunkt. Vi avslutar med att bestämma y-värdet för minimipunkten i x=3 genom att sätta in detta x-värde i f(x).
Funktionen f(x) har alltså en minimipunkt i (3,-0.75).
För funktionen f gäller att f(x)=x3−3x2. Bestäm med hjälp av derivata koordinaterna för eventuella maximi-, minimi- och terrasspunkter för funktionens graf. Bestäm också karaktär för respektive punkt, det vill säga om det är en maximi-, minimi- eller terrasspunkt.
Vi använder metoden för att bestämma extrempunkter med första- och andraderivata, och börjar då med att derivera funktionen.
Vi bestämmer sedan var funktionen har stationära punkter genom att hitta derivatans nollställen. Vi löser alltså ekvationen f'(x) = 0, vilket i det här fallet görs enklast med nollproduktmetoden.
Det finns alltså två stationära punkter: en i x = 0 och en i x = 2. Nu kan vi använda funktionens andraderivata för att bestämma punkternas karaktär, men först måste vi bestämma andraderivatan genom att derivera f'(x).
Vi sätter nu in x-värdena 0 och 2 i andraderivatan.
x | 6x-6 | f''(x) | Tecken |
---|---|---|---|
0 | 6* 0-6 | -6 | - |
2 | 6* 2-6 | 6 | + |
Eftersom andraderivatan är negativ i x=0 finns där ett maximum. I x=2 är andraderivatan istället positiv, så där har funktionen ett minimum. Nu känner vi till punkternas karaktär och deras x-koordinater, men saknar fortfarande y-koordinaterna. De bestämmer vi genom att sätta in x = 0 och x = 2 i f(x). Då får vi f(0) = 0^3 - 3 * 0^2 = 0 och f(2) = 2^3 - 3 * 2^2 = -4. Funktionen f(x) har alltså ett maximum i (0,0) och ett minimum i (2,-4).