7. Faktorsatsen
Fortsätt till nästa lektion
Lektion
Uppgifter
Tester
Kapitel 4
7. 

Faktorsatsen

Faktorsatsen är en kraftfull metod för att lösa polynomekvationer av högre grad, som tredjegradsekvationer. Genom att faktorisera polynomen eller känna till en rot, kan man använda polynomens egenskaper för att bestämma fler rötter. Om ett polynom är skrivet på faktorform kan dess nollställen bestämmas med nollproduktmetoden. Faktorsatsen är särskilt användbar när man har en polynomekvation som inte kan lösas i dess nuvarande form. Genom att faktorisera polynomet kan man använda nollproduktmetoden för att minska gradtalet av ena faktorn, vilket kan göra den enklare att lösa.

Visa mer expand_more
10 sidor teori
18 Uppgifter - Nivå 1 - 3
Varje lektion är menad motsvara 1-2 lektioner i klassrummet.
Faktorsatsen
Sida av 10

Polynomekvationer av högre grad än 2, t.ex. tredjegradsekvationer, är ofta svåra att lösa. Om man kan faktorisera dem eller känner till någon rot kan man dock använda polynomens egenskaper för att bestämma fler rötter.

I den här lektionen går vi igenom följande begrepp:

  • Faktorsatsen
  • Restsatsen
  • Antal komplexa rötter till polynomekvationer
  • Faktorisera polynom genom att identifiera koefficienter
  • Konjugerade rötter

Rekommenderat att repetera innan du börjar med det här avsnittet:

Regel

Restsatsen

Låt p(x) vara ett polynom och låt a vara ett godtyckligt reellt tal. Om p(x) kan skrivas på formen

p(x) = (x - a) * q(x) + r

där q(x) är ett polynom och r är en konstant, gäller att

r = p(a).

Bevis

Resultatet följer av att sätta in x = a i uttrycket.

p(x) = (x - a) * q(x) + r
p( a) = ( a - a) * q( a) + r
p(a) = 0 * q(a) + r
p(a) = 0 + r
p(a) = r

Därmed är resten r precis lika med polynomets värde beräknat i x = a.

Q.E.D.
Regel

Faktorsatsen

Om ett polynom är skrivet på faktorform kan dess nollställen bestämmas med nollproduktmetoden. Exempelvis har funktionen

p(x) = (x - 5)(x - 2)

nollställena x = 5 och x = 2 eftersom de löser ekvationen (x - 5)(x - 2) = 0. Det här gäller även åt andra hållet — om man känner till ett nollställe, t.ex. x = 5, vet man att (x - 5) är en faktor i polynomet.

Nollställen:& & x& = 2 & &och & x& = 5 Faktorer:& & (x& - 2) & &och & (x& - 5)

Kom ihåg

Sambandet gäller för alla polynom och kallas faktorsatsen. Den kan formuleras på följande sätt.

Om p(a) = 0 är (x - a) en faktor i polynomet p(x).

En följd av detta är att om x=a är ett nollställe till p(x) kan polynomet skrivas som produkten

p(x) = (x - a)q(x),

där q(x) är ett annat polynom.

Bevis

Eftersom satsen är ett ekvivalenspåstående består beviset av två delar:

  • Del I: Om p(x) har faktorn (x – a), så är p(a) = 0.
  • Del II: Om p(a) = 0, så har p(x) faktorn (x – a).

Del I

Antag att p(x) har (x – a) som faktor, det vill säga:

p(x) = (x - a) * q(x)

Vi sätter in x = a:

p(x) = (x - a) * q(x)
p( a) = ( a - a) * q( a)
p(a)= 0 * q(a)
p(a) = 0

Alltså är x = a ett nollställe.

Del II

Antag att x = a är ett nollställe till p(x), det vill säga att p(a) = 0. När p(x) divideras med (x – a) får vi en kvot q(x) och en rest r. Eftersom divisorn (x – a) är av grad 1 är resten r en konstant. Vi kan därför skriva:

p(x) = (x - a) * q(x) + r

Vi sätter in x = a i detta uttryck:

p(x) = (x - a) * q(x) + r
p( a) = ( a - a) * q( a) + r
p(a) = 0 * q(a) + r
p(a) = 0 + r
p(a) = r

Eftersom vi antog att p(a) = 0 följer att r = 0. Vi sätter in detta:



p(x) = (x - a) * q(x)

Alltså har p(x) faktorn (x – a).

Eftersom båda riktningarna är bevisade är satsen bevisad.

Q.E.D.
Exempel

Faktorisera polynomet med faktorsatsen

Faktorisera polynomet p(x) = x^3 + 6x^2 - 16x.

Ledtråd

Bryt först ut x. Använd sedan pq-formeln på den återstående andragradsfaktorn för att hitta dess rötter, och tillämpa faktorsatsen.

Lösning


Vi noterar först att x finns i alla termer, så vi bryter ut det.

p(x) = x^3 + 6x^2 + 16x ⇔ p(x) = x(x^2 + 6x - 16)

Nu har vi faktoriserat lite, men kan vi göra mer? Ja, i parentesen finns ett andragradspolynom. Genom att bestämma nollställena till det kan vi använda faktorsatsen för att bestämma ytterligare faktorer. Vi ska alltså lösa ekvationen

x^2 + 6x + 16 = 0.

Det kan vi göra med pq-formeln.

x^2 + 6x + 16 = 0
▼
Skriv på pq-form
x=- 6/2± sqrt((6/2)^2-( -16))
x=-3±sqrt(3^2 - (-16))
x=-3±sqrt(9 - (-16))
x=-3±sqrt(25)
x = -3 ± 5
lx_1 = -8 x_2 = 2

Nollställena till x^2 + 6x + 16 är alltså x = 2 och x = - 8. Enligt faktorsatsen är då (x - 2) och (x - (-8)), dvs. (x + 8), faktorer i polynomet. Tillsammans med faktorn x som vi bestämt sedan tidigare kan p(x) alltså skrivas som produkten



p(x) = x(x + 8)(x - 2).

Svaret kan kontrolleras genom att utveckla parenteserna och se att det verkligen ger det ursprungliga polynomet.

Övning

Bestäm resttermen

I appleten nedan ges ett polynom p(x) och en linjär faktor (x - a).

Antag att p(x) kan skrivas på formen p(x) = (x - a)q(x) + r. Använd restsatsen för att bestämma r.

En interaktiv applet där eleven använder restsatsen för att bestämma resttermen r för ett slumpmässigt genererat polynom p(x) delat med en linjär faktor (x - a).

Regel

Antal komplexa rötter till polynomekvationer

Olika polynomekvationer har olika antal rötter. T.ex. har ekvationen x + 5 = 0 en lösning medan x^2 - 1 = 0 har två.

Med hjälp av följande sats är det möjligt att bestämma antalet rötter utan att faktiskt lösa ekvationen.

Kom ihåg

Antalet komplexa rötter till en polynomekvation är lika med gradtalet.

Bevis

Sambandet kan motiveras med hjälp av algebrans fundamentalsats som säger att ett polynom p(x) av åtminstone grad 1 har minst ett komplext nollställe. Om man känner till ett sådant nollställe x=a_1 kan faktorsatsen användas för att skriva p(x) som produkten

p(x) = (x-a_1) q_1(x),

för något polynom q_1(x). Nu har man brutit ut en faktor av grad 1, alltså måste gradtalet av q_1(x) vara 1 mindre än för p(x). Så länge gradtalet av q-polynomet är minst 1 kan man bryta ut ytterligare faktorer:

p(x) = (x-a_1) (x-a_2) q_2(x).

Uppdelningen fortsätter tills q-polynomet är av grad 0, alltså en konstant man kan kalla q_n. För ett polynom p(x) av gradtal n får man till slut en produkt med n + 1 faktorer:

p(x) = (x-a_1) (x-a_2) ... (x-a_n) q_n.

Eftersom det finns n faktorer med termen x som alla motsvarar en komplex rot måste p(x) ha n komplexa rötter.

Extra

Multiplicitet
En alert läsare kanske undrar hur man förklarar ekvationer som t.ex.

x^2 = 0.

Gradtalet är 2, men här finns väl ingen annan rot än 0? Nej, det stämmer — men polynomet x^2 kan faktoriseras till

(x-0)(x-0).

Faktorsatsen gör en koppling mellan polynomets faktorer och nollställen, så eftersom faktorn (x - 0) förekommer två gånger kan man säga att nollstället 0 förekommer två gånger. x = 0 kallas då en dubbelrot, eller en rot med multiplicitet 2.
Metod

Faktorisera polynom genom att identifiera koefficienter

Ibland är en polynomekvation svår att lösa direkt, till exempel om den har högt gradtal. Om polynomet kan faktoriseras kan man använda nollproduktmetoden och lösa enklare ekvationer. Med faktorsatsen kan man faktorisera ett polynom p(x) om man känner till ett nollställe, x=a. Till exempel kan man faktorisera

p(x) = x^3 + 3x^2 - 5x - 39,

som har nollstället x = 3.

1
Ställ upp en faktorisering med hjälp av faktorsatsen
expand_more
Eftersom x = a är ett nollställe till polynomet p(x) kan man enligt faktorsatsen bryta ut (x - a):

p(x) = (x - a)q(x),

där q(x) är ett polynom av 1 grad lägre än p(x). För exemplet är x = 3 ett nollställe till tredjegradspolynomet. Alltså kan man ställa upp

p(x) = (x - 3)q(x),

där q(x) är ett polynom av grad 2.
2
Ställ upp ett allmänt uttryck för q(x)
expand_more
Nu ersätter man q(x) i uttrycket för p(x) med en allmän form av polynomet. Eftersom q(x) har graden 2 i exemplet kan man ersätta det med det generella uttrycket för ett andragradspolynom, ax^2 + bx + c. Vid insättning får man då

p(x) = (x - 3)(ax^2 + bx + c).


3
Likställ polynomets faktorform och allmänna form
expand_more
Man har nu två uttryck för p(x) som man kan likställa: en på faktorform och en på allmän form. För exemplet är uttrycken

p(x) = (x - 3)(ax^2 + bx + c)

p(x) = x^3 + 3x^2 - 5x - 39.

Högerleden beskriver samma polynom, och därför likställer man dessa som ett första steg för att bestämma q(x).

(x - 3)(ax^2 + bx + c) = x^3 + 3x^2 - 5x - 39

Multiplicerar man ihop parenteserna får man tredjegradspolynomet på allmän form i båda led.

(x-3)(ax^2+bx+c) =
= x * ax^2 + x * bx + x * c -3 * ax^2 - 3* bx - 3 * c =
= ax^3 + bx^2 + cx - 3ax^2 - 3bx - 3c =
= ax^3 + bx^2 - 3ax^2 + cx - 3bx - 3c =
= ax^3 + b * x^2 - 3a * x^2 + c * x - 3b * x-3c =
= a x^3 + (b - 3a)x^2 + c * x - 3b * x - 3c =
= ax^3 + (b - 3a)x^2 + (c - 3b)x - 3c

Det här ger ekvationen



ax^3 + (b - 3a)x^2 + (c - 3b)x - 3c= x^3 + 3x^2 - 5x - 39.

4
Likställ och bestäm polynomets koefficienter
expand_more
För att likheten ska gälla måste koefficienterna i vänsterledet vara samma som de i högerledet. Man jämför dem alltså term för term, vilket ger ett ekvationssystem som är möjligt att lösa. För termen av grad 3 i exemplet gäller

ax^3 = x^3.

Detta ger att a = 1. På samma sätt jämförs övriga termers koefficienter.

&x^3 + (b - 3) x^2 + (c - 3b) x - 3c &x^3 + 3 x^2 - 5 x - 39

Nu ser man att b - 3 = 3, c - 3b = -5 och att - 3c = - 39. Eftersom detta är en samling av ekvationer kan man ställa upp ett ekvationssystem.

b - 3 = 3 c - 3b = -5 -3c = -39

Genom att lösa detta bestämmer man b och c. När det finns fler ekvationer än obekanta säger man att ekvationssystemet är överbestämt. Det påverkar inte hur man löser det men man måste kontrollera att ekvationerna inte ger en motsägelse.

b - 3 = 3 & (I) c - 3b = -5 & (II) -3c = -39 & (III)
▼
Lös med substitutionsmetoden
b = 6 c - 3b = -5 -3c = -39
b = 6 c - 3 * 6 = -5 -3c = -39
b = 6 c - 18 = -5 -3c = -39
b = 6 c = 13 -3c = -39
b = 6 c = 13 c = 13

Nu är koefficenterna som utgör polynomet q(x) bestämda.

5
Sätt in koefficienterna i polynomets faktorform
expand_more
Nu kvarstår det att sätta in koefficienterna i det faktoriserade uttrycket. För exemplet är det

p(x) = (x - 3)(ax^2 + bx + c).

Det gäller att a=1, b=6 och c=13. Vid insättning får man då

p(x) = (x - 3)(x^2 + 6x + 13)

vilket är en faktorisering av det ursprungliga uttrycket för p(x).
Nu när polynomet p(x) faktoriserats är det lättare att lösa ekvationer på formen p(x) = 0, alltså

x^3 + 3x^2 - 5x - 39 = 0

Om man istället använder det faktoriserade blir ekvationen,

(x-3)(x^2+6x+13) = 0

som kan lösas med nollproduktmetoden. Den ena ekvationen man får är av grad 1 och den andra är av grad 2, och kan lösas fullständigt med hjälp av pq-formeln.
Exempel

Faktorisera polynom med faktorsatsen och koefficientjämförelse

Polynomet

p(x) = x^4 - 5x^3 + 5x^2 + 5x - 6

har rötterna

x = 2 och x = -1.

Faktorisera p(x) fullständigt med hjälp av faktorsatsen.

Ledtråd

Skriv p(x) = (x - 2)(x + 1)q(x), där q(x) = ax^2 + bx + c. Utveckla högerledet och jämför sedan koefficienter för termer av samma grad med p(x) för att ställa upp ett ekvationssystem för a, b och c.

Lösning

Vi ska faktorisera p(x) = x^4 - 5x^3 + 5x^2 + 5x - 6 fullständigt. Enligt faktorsatsen är x - 2 och x + 1 faktorer till p(x) eftersom x = 2 och x = - 1 är rötter. Den återstående faktorn måste vara en andragradsfaktor, så vi skriver

p(x) = (x - 2)(x + 1)(ax^2 + bx + c).

Vi utvecklar högerledet och samlar termerna efter grad.

(x - 2)(x + 1)(ax^2 + bx + c)=
= (x^2 + x - 2x - 2)(x + 1)(ax^2 + bx + c)=
= (x^2 - x - 2)(ax^2 + bx + c)=
= ax^4 + bx^3 + cx^2 - ax^3 - bx^2 - cx - 2ax^2 - 2bx - 2c=
= ax^4 + bx^3 - ax^3 + cx^2 - bx^2 -2ax^2 - cx - 2bx - 2x=
= ax^4 + (b - a)x^3 + cx^2 - bx^2 -2ax^2 - cx - 2bx - 2x=
= ax^4 + (b - a)x^3 + (c - b - 2a)x^2 - cx - 2bx - 2x=
= ax^4 + (b - a)x^3 + (c - b - 2a)x^2 + (- c - 2b)x - 2c

Vi jämför koefficienten för x^4-termen och konstanttermen med p(x) direkt. x^4-termen ger a = 1, och konstanttermen ger - 2c = - 6, så c = 3. Vi ställer upp ekvationer för de tre mittersta termerna genom att jämföra deras koefficienter med p(x).



x^3: b - a =- 5 x^2: c - b - 2a = 5 x: - c - 2b = 5

Vi använder ekvationen för x^3-termen och sätter in a = 1 för att hitta b.

b - a =- 5
b - 1 = -5
b = -4

Vi kontrollerar att lösningen är förenlig genom att sätta in a = 1, b = - 4 och c = 3 i de återstående ekvationerna för x^2- och x-termerna.

c - b - 2a = 5 - c - 2b = 5
▼
Beräkna

Sätt in a,b,c

3 - ( -4) - 2* 1 ? = 5 - 3 - 2( -4) ? = 5
3 - (-4) - 2 ? = 5 - 3 - 2(-4) ? = 5
3 - (-4) - 2 ? = 5 - 3 - (-8) ? = 5

(I), (II): a-(- b)=a+b

3 + 4 - 2 ? = 5 - 3 + 8 ? = 5

(I), (II): Addera och subtrahera termerna

5 = 5 ✓ 5 = 5 ✓

Båda ekvationerna ger sanna utsagor, så lösningen är förenlig. Andragradsfaktorn är alltså q(x) = x^2 - 4x + 3. Vi hittar dess rötter med pq-formeln, där p = - 4 och q = 3.

x^2 - 4x + 3
x=- -4/2± sqrt((-4/2)^2- 3)
x = - (- 2) ± sqrt((-2)^2 - 3)
x = 2 ± sqrt((-2)^2 - 3)
x = 2 ± sqrt(4 - 3)
x = 2 ± sqrt(1)
x = 2 ± 1
lx = 2 + 1 x = 2 - 1

(I), (II): Addera och subtrahera termerna

lx = 3 x = 1

De två rötterna är x = 3 och x = 1. Enligt faktorsatsen kan andragradsfaktorn skrivas som q(x) = (x - 3)(x - 1). Vi sätter tillbaka detta för att få den fullständiga faktoriseringen.



p(x) = (x - 2)(x + 1)(x - 3)(x - 1)

Regel

Konjugerade rötter

Icke-reella rötter till polynomekvationer av typen

a_n z^n + a_(n - 1) z^(n - 1) + ... + a_1 z + a_0 = 0

kommer alltid i konjugerade par, förutsatt att alla koefficienter a_(0,...,n) är reella tal. Det innebär att om t.ex. z = 3 - 2i visar sig uppfylla ekvationen måste även konjugatet z = 3 + 2i göra det.

Bevis

p(z) = 0 ⇔ p(z)=0
Låt z vara en rot till ekvationen p(z) = 0, där p(z) är ett polynom med reella koefficienter:

p(z) = a_n z^n + a_(n - 1)z^(n - 1) + ... + a_1 z + a_0.

Att z är en rot innebär att polynomets värde är 0 då z satts in. Om man konjugerar höger- och vänsterledet av denna likhet får man konjugatet av en summa, vilket man kan visa är lika med summan av konjugaten.

a_n z^n + a_(n - 1) z^(n - 1) + ... + a_1 z + a_0 = 0
a_n z^n + a_(n - 1) z^(n - 1) + ... + a_1 z + a_0 = 0
a_n z^n + a_(n - 1) z^(n - 1) + ... + a_1 z + a_0 = 0

Termerna är nu konjugat av produkter, vilket på liknande sätt kan visas vara lika med produkten av konjugaten. Eftersom koefficienterna är reella är alla a:n lika med sitt konjugat.

a_n z^n + a_(n - 1) z^(n - 1) + ... + a_1 z + a_0 = 0
a_n z^n + a_(n - 1) z^(n - 1) + ... + a_1 z + a_0 = 0
a_n z^n + a_(n - 1) z^(n - 1) + ... + a_1 z + a_0 = 0

Slutligen kan vi skriva om alla konjugat av potenser som potenser av konjugat.

a_n z^n + a_(n - 1) z^(n - 1) + ... + a_1 z + a_0 = 0
a_n z^n + a_(n - 1) z^(n - 1) + ... + a_1 z + a_0 = 0

Vänsterledet är nu precis utvecklingen av p(z), som alltså är noll. Därför gäller det att



p(z) = 0 ⇔ p(z)=0,

dvs. att nollställena till polynom med reella koefficienter kommer i konjugerade par.

Q.E.D.
Exempel

Bestämma polynom med hjälp av konjugerade komplexa rötter

Betrakta tredjegradsekvationen

x^3 + bx^2 + cx + d = 0

där b, c och d är reella tal. Två av rötterna är

x_1 = 2, x_2 = 1 + 3i

a

Bestäm den tredje roten.

b

Bestäm värdena på b, c och d.

Ledtråd

a

Ett polynom med reella koefficienter har komplexa rötter som förekommer i konjugatpar.

b

Använd faktorsatsen för att skriva polynomet som en produkt av linjära faktorer som motsvarar dess rötter, och utveckla sedan och jämför koefficienter med det ursprungliga polynomet.

Lösning

a

Vi ska bestämma den tredje roten. Polynomet har reella koefficienter, så dess komplexa rötter förekommer i konjugatpar. Eftersom x_2 = 1 + 3i är en rot är även dess konjugat en rot.

x_3 = 1 + 3i = 1 - 3i

b

Vi ska bestämma värdena på b, c och d. Enligt faktorsatsen kan polynomet skrivas som produkten av linjära faktorer som motsvarar dess rötter.

x^3 + bx^2 + cx + d = (x - 2)(x - (1 + 3i))(x - (1 - 3i))

Vi utvecklar högerledet. Vi börjar med att skriva om de två konjugatfaktorerna så att konjugatregeln kan tillämpas.

x^3 + bx^2 + cx + d = (x - 2)(x - (1 + 3i))(x - (1 - 3i))
x^3 + bx^2 + cx + d = (x - 2)(x -1 - 3i)(x - 1 + 3i)
x^3 + bx^2 + cx + d = (x - 2)((x - 1) - 3i)((x - 1) + 3i)

Utveckla med konjugatregeln

x^3 + bx^2 + cx + d = (x - 2)((x - 1)^2 - (3i)^2)
x^3 + bx^2 + cx + d = (x - 2)((x - 1)^2 - 9i^2)
x^3 + bx^2 + cx + d = (x - 2)(x^2 - 2x + 1 - 9i^2)
x^3 + bx^2 + cx + d = (x - 2)(x^2 - 2x + 1 - 9(-1))
x^3 + bx^2 + cx + d = (x - 2)(x^2 - 2x + 1 - (-9))
x^3 + bx^2 + cx + d = (x - 2)(x^2 - 2x + 1 + 9)
x^3 + bx^2 + cx + d = (x - 2)(x^2 - 2x + 10)

Vi fortsätter med att multiplicera de återstående faktorerna.

x^3 + bx^2 + cx + d = (x - 2)(x^2 - 2x + 10)
x^3 + bx^2 + cx + d = x^3 - 2x^2 + 10x - 2x^2 + 4x - 20
x^3 + bx^2 + cx + d = x^3 - 4x^2 + 14x - 20

Vi jämför koefficienterna för termer av samma grad på båda sidor och läser av värdena.



b = - 4, c = 14, d = - 20

Faktorsatsen
Uppgift 3.1
Redigera lektion
Skicka text
≥
>
■2
■▢
e▢
7
8
9
×
÷■1​
=
=
√▢​
▢​√
∫▢▢​
4
5
6
+
−
≤
<
log
ln
log▢​
1
2
3
()
∣
sin
cos
tan
0
.
π
x
y