Logga in
Faktorsatsen är en kraftfull metod för att lösa polynomekvationer av högre grad, som tredjegradsekvationer. Genom att faktorisera polynomen eller känna till en rot, kan man använda polynomens egenskaper för att bestämma fler rötter. Om ett polynom är skrivet på faktorform kan dess nollställen bestämmas med nollproduktmetoden. Faktorsatsen är särskilt användbar när man har en polynomekvation som inte kan lösas i dess nuvarande form. Genom att faktorisera polynomet kan man använda nollproduktmetoden för att minska gradtalet av ena faktorn, vilket kan göra den enklare att lösa.
| | 10 sidor teori |
| | 18 Uppgifter - Nivå 1 - 3 |
| | Varje lektion är menad motsvara 1-2 lektioner i klassrummet. |
Polynomekvationer av högre grad än 2, t.ex. tredjegradsekvationer, är ofta svåra att lösa. Om man kan faktorisera dem eller känner till någon rot kan man dock använda polynomens egenskaper för att bestämma fler rötter.
I den här lektionen går vi igenom följande begrepp:
Låt p(x) vara ett polynom och låt a vara ett godtyckligt reellt tal. Om p(x) kan skrivas på formen
p(x) = (x - a) * q(x) + r
där q(x) är ett polynom och r är en konstant, gäller att
r = p(a).
x= a
Subtrahera term
Multiplicera faktorer
Addera termerna
Därmed är resten r precis lika med polynomets värde beräknat i x = a.
Om ett polynom är skrivet på faktorform kan dess nollställen bestämmas med nollproduktmetoden. Exempelvis har funktionen
p(x) = (x - 5)(x - 2)
nollställena x = 5 och x = 2 eftersom de löser ekvationen (x - 5)(x - 2) = 0. Det här gäller även åt andra hållet — om man känner till ett nollställe, t.ex. x = 5, vet man att (x - 5) är en faktor i polynomet.
Nollställen:& & x& = 2 & &och & x& = 5 Faktorer:& & (x& - 2) & &och & (x& - 5)
Sambandet gäller för alla polynom och kallas faktorsatsen. Den kan formuleras på följande sätt.
Om p(a) = 0 är (x - a) en faktor i polynomet p(x).
En följd av detta är att om x=a är ett nollställe till p(x) kan polynomet skrivas som produkten
p(x) = (x - a)q(x),
där q(x) är ett annat polynom.
Antag att p(x) har (x – a) som faktor, det vill säga:
p(x) = (x - a) * q(x)
Vi sätter in x = a:
x= a
a-a=0
Multiplicera faktorer
Alltså är x = a ett nollställe.
Antag att x = a är ett nollställe till p(x), det vill säga att p(a) = 0. När p(x) divideras med (x – a) får vi en kvot q(x) och en rest r. Eftersom divisorn (x – a) är av grad 1 är resten r en konstant. Vi kan därför skriva:
p(x) = (x - a) * q(x) + r
Vi sätter in x = a i detta uttryck:
x= a
Subtrahera term
Multiplicera faktorer
Addera termerna
Eftersom vi antog att p(a) = 0 följer att r = 0. Vi sätter in detta:
p(x) = (x - a) * q(x)
Alltså har p(x) faktorn (x – a).
Eftersom båda riktningarna är bevisade är satsen bevisad.
Faktorisera polynomet p(x) = x^3 + 6x^2 - 16x.
Nollställena till x^2 + 6x + 16 är alltså x = 2 och x = - 8. Enligt faktorsatsen är då (x - 2) och (x - (-8)), dvs. (x + 8), faktorer i polynomet. Tillsammans med faktorn x som vi bestämt sedan tidigare kan p(x) alltså skrivas som produkten
p(x) = x(x + 8)(x - 2).
Svaret kan kontrolleras genom att utveckla parenteserna och se att det verkligen ger det ursprungliga polynomet.
I appleten nedan ges ett polynom p(x) och en linjär faktor (x - a).
Antag att p(x) kan skrivas på formen p(x) = (x - a)q(x) + r. Använd restsatsen för att bestämma r.
Olika polynomekvationer har olika antal rötter. T.ex. har ekvationen x + 5 = 0 en lösning medan x^2 - 1 = 0 har två.
Med hjälp av följande sats är det möjligt att bestämma antalet rötter utan att faktiskt lösa ekvationen.
Antalet komplexa rötter till en polynomekvation är lika med gradtalet.
Sambandet kan motiveras med hjälp av algebrans fundamentalsats som säger att ett polynom p(x) av åtminstone grad 1 har minst ett komplext nollställe. Om man känner till ett sådant nollställe x=a_1 kan faktorsatsen användas för att skriva p(x) som produkten
p(x) = (x-a_1) q_1(x),
för något polynom q_1(x). Nu har man brutit ut en faktor av grad 1, alltså måste gradtalet av q_1(x) vara 1 mindre än för p(x). Så länge gradtalet av q-polynomet är minst 1 kan man bryta ut ytterligare faktorer:
p(x) = (x-a_1) (x-a_2) q_2(x).
Uppdelningen fortsätter tills q-polynomet är av grad 0, alltså en konstant man kan kalla q_n. För ett polynom p(x) av gradtal n får man till slut en produkt med n + 1 faktorer:
p(x) = (x-a_1) (x-a_2) ... (x-a_n) q_n.
Eftersom det finns n faktorer med termen x som alla motsvarar en komplex rot måste p(x) ha n komplexa rötter.
Ibland är en polynomekvation svår att lösa direkt, till exempel om den har högt gradtal. Om polynomet kan faktoriseras kan man använda nollproduktmetoden och lösa enklare ekvationer. Med faktorsatsen kan man faktorisera ett polynom p(x) om man känner till ett nollställe, x=a. Till exempel kan man faktorisera
p(x) = x^3 + 3x^2 - 5x - 39,
som har nollstället x = 3.
Multiplicera parenteser
Multiplicera faktorer
Omarrangera termer
Dela upp i faktorer
Bryt ut x^2
Bryt ut x
Det här ger ekvationen
ax^3 + (b - 3a)x^2 + (c - 3b)x - 3c= x^3 + 3x^2 - 5x - 39.
överbestämt. Det påverkar inte hur man löser det men man måste kontrollera att ekvationerna inte ger en motsägelse.
(I): VL+3=HL+3
(II): b= 6
(II): Multiplicera faktorer
(II): VL+18=HL+18
(III): .VL /(-3).=.HL /(-3).
Nu är koefficenterna som utgör polynomet q(x) bestämda.
x^3 + 3x^2 - 5x - 39 = 0
Om man istället använder det faktoriserade blir ekvationen,
(x-3)(x^2+6x+13) = 0
som kan lösas med nollproduktmetoden. Den ena ekvationen man får är av grad 1 och den andra är av grad 2, och kan lösas fullständigt med hjälp av pq-formeln.Polynomet
p(x) = x^4 - 5x^3 + 5x^2 + 5x - 6
har rötterna
x = 2 och x = -1.
Faktorisera p(x) fullständigt med hjälp av faktorsatsen.
Multiplicera parenteser
Subtrahera term
Multiplicera parenteser
Omarrangera termer
Bryt ut x^3
Bryt ut x^2
Bryt ut x
Vi jämför koefficienten för x^4-termen och konstanttermen med p(x) direkt. x^4-termen ger a = 1, och konstanttermen ger - 2c = - 6, så c = 3. Vi ställer upp ekvationer för de tre mittersta termerna genom att jämföra deras koefficienter med p(x).
x^3: b - a =- 5 x^2: c - b - 2a = 5 x: - c - 2b = 5
Vi använder ekvationen för x^3-termen och sätter in a = 1 för att hitta b.
Vi kontrollerar att lösningen är förenlig genom att sätta in a = 1, b = - 4 och c = 3 i de återstående ekvationerna för x^2- och x-termerna.
Båda ekvationerna ger sanna utsagor, så lösningen är förenlig. Andragradsfaktorn är alltså q(x) = x^2 - 4x + 3. Vi hittar dess rötter med pq-formeln, där p = - 4 och q = 3.
Använd pq-formeln: p = -4, q= 3
Beräkna kvot
- (- a)=a
Beräkna potens
Subtrahera term
Beräkna rot
Ange lösningar
(I), (II): Addera och subtrahera termerna
De två rötterna är x = 3 och x = 1. Enligt faktorsatsen kan andragradsfaktorn skrivas som q(x) = (x - 3)(x - 1). Vi sätter tillbaka detta för att få den fullständiga faktoriseringen.
p(x) = (x - 2)(x + 1)(x - 3)(x - 1)
Icke-reella rötter till polynomekvationer av typen
a_n z^n + a_(n - 1) z^(n - 1) + ... + a_1 z + a_0 = 0
kommer alltid i konjugerade par, förutsatt att alla koefficienter a_(0,...,n) är reella tal. Det innebär att om t.ex. z = 3 - 2i visar sig uppfylla ekvationen måste även konjugatet z = 3 + 2i göra det.
VL=HL
z_1 + z_2=z_1 + z_2
Termerna är nu konjugat av produkter, vilket på liknande sätt kan visas vara lika med produkten av konjugaten. Eftersom koefficienterna är reella är alla a:n lika med sitt konjugat.
z_1 z_2=z_1 * z_2
Slutligen kan vi skriva om alla konjugat av potenser som potenser av konjugat.
z^n=z^n
Vänsterledet är nu precis utvecklingen av p(z), som alltså är noll. Därför gäller det att
p(z) = 0 ⇔ p(z)=0,
dvs. att nollställena till polynom med reella koefficienter kommer i konjugerade par.
Betrakta tredjegradsekvationen
x^3 + bx^2 + cx + d = 0
där b, c och d är reella tal. Två av rötterna är
x_1 = 2, x_2 = 1 + 3i
Bestäm den tredje roten.
Bestäm värdena på b, c och d.
Använd faktorsatsen för att skriva polynomet som en produkt av linjära faktorer som motsvarar dess rötter, och utveckla sedan och jämför koefficienter med det ursprungliga polynomet.
Vi ska bestämma den tredje roten. Polynomet har reella koefficienter, så dess komplexa rötter förekommer i konjugatpar. Eftersom x_2 = 1 + 3i är en rot är även dess konjugat en rot.
x_3 = 1 + 3i = 1 - 3i
Vi ska bestämma värdena på b, c och d. Enligt faktorsatsen kan polynomet skrivas som produkten av linjära faktorer som motsvarar dess rötter.
x^3 + bx^2 + cx + d = (x - 2)(x - (1 + 3i))(x - (1 - 3i))
Vi utvecklar högerledet. Vi börjar med att skriva om de två konjugatfaktorerna så att konjugatregeln kan tillämpas.
Ta bort parentes & byt tecken
Lägg till parentes
Utveckla med konjugatregeln
(a * b)^c=a^c* b^c
Utveckla med andra kvadreringsregeln
i^2=- 1
Multiplicera in 9
a-(- b)=a+b
Addera termerna
Vi fortsätter med att multiplicera de återstående faktorerna.
Multiplicera parenteser
Förenkla termerna
Vi jämför koefficienterna för termer av samma grad på båda sidor och läser av värdena.
b = - 4, c = 14, d = - 20
Ett andragradspolynom med reella koefficienter kan skrivas på formen az^2 + bz + c, där a, b och c är reella tal. Polynomets nollställen är lösningar till ekvationen az^2 + bz + c = 0. Om vi vill använda pq-formeln börjar vi med att dividera ekvationens båda led med a. Det ger z^2 + b/az + c/a = 0 ⇔ z^2+pz+q=0, där p=b/a och q=c/a. Rötterna till denna ekvation är enligt pq-formeln z = - p/2 ± sqrt() ( p/2 )^2 - q. Det reella talet -p/2 kan vi kalla x. Ekvationen har komplexa rötter om (p/2)^2-q, som står under rottecknet, är negativt. Då blir rotuttrycket rent imaginärt, vilket betyder att vi kan skriva det på formen yi, där y är reellt. Vi får då z=x± yi. Den ena roten är z=x+yi och den andra är z=x-yi. Dessa tal är varandras komplexkonjugat. Det betyder att rötterna är konjugerande par.
Vi ska nu undersöka nollställena till ett tredjegradspolynom — vi kan kalla det P(z) — med reella koefficienter a, b, c och d.
P(z) = az^3+bz^2+cz+d
Eftersom polynomet har grad 3 finns det maximalt 3 nollställen. Om de komplexa nollställena kommer i par kan det som mest vara ett par. Åtminstone ett nollställe borde alltså vara reellt. Första steget är att visa att detta stämmer.
Som hjälp för tanken ritar vi ett exempel på en graf till ett tredjegradspolynom.
Grafen i denna figur motsvarar ett polynom där koefficienten a > 0. Då gäller att kurvan börjar
under z-axeln och slutar
ovanför. Det beror på att tredjegradstermen az^3 blir mycket större än de andra termerna när z är ett väldigt stort tal. Jämför t.ex. termerna az^3 och bz^2. De kan skrivas som produkterna
az* z^2 och b* z^2.
För värden på z som gör att az är mycket större än b kommer den andra termen inte göra så mycket varken från eller till. Detsamma gäller termerna cz och d. Man säger att
termen az^3 dominerar.
För stora värden på z blir P(z) därmed väldigt stort och för stora negativa värden blir P(z) ett stort negativt tal. Då följer det att kurvan måste skära z-axeln i minst en punkt och polynomet har alltså ett reellt nollställe. i fallet då a < 0 kommer P(z) istället börja
positiv och sluta
negativ.
Om vi kallar det reella nollstället för z_0 kan vi enligt faktorsatsen skriva polynomet på formen P(z)=(z-z_0)Q(z), där Q(z) är ett andragradspolynom. Enligt föregående deluppgift vet vi att de komplexa nollställena till detta andragradspolynom alltid utgör ett konjugerat par. Därmed har vi visat att även för tredjegradspolynomet P(z) är de komplexa nollställena ett konjugerat par.
Vi tar en titt till på grafen vi ritat och funderar kring vilka möjligheter det finns för nollställena.
Här har polynomet endast har ett reellt nollställe, kurvan skär ju z-axeln i endast en punkt. Det innebär att de andra två är komplexa och utgör ett konjugerat par.
Om kurvan flyttas uppåt kommer den snart nudda z-axeln i en punkt till. Polynomet har då två reella nollställen, där det ena motsvarar en dubbelrot.
Flyttas kurvan upp lite till skär den z-axeln i tre punkter — vi har då tre reella nollställen.
(IV) Fortsätter vi flytta kurvan uppåt når vi ett nytt läge med två reella rötter, en enkel-rot och en dubbelrot.
När kurvan flyttats så att hela dess sväng
är ovanför z-axeln finns åter ett reellt nollställe och två komplexa. Alla tredjegradsfunktioner svänger
inte på detta sätt, så visar vi några grafer till.
Denna kurva motsvarar ett polynom med ett reellt nollställe — P(z)=0 har en trippelrot. Om kurvan flyttas i höjdled representerar den istället polynom med ett reellt nollställe och två komplexa.
I vår sista figur har vi en graf till ett tredjegradspolynom som har ett reellt nollställe och två komplexa — detsamma gäller oavsett hur vi flyttar den i höjdled.
Polynomet p(x) = x^4-2x^3+6x^2-8x+8 har faktorn x^2+4. Bestäm polynomets nollställen.
Vi kan lättare bestämma nollställen till ett polynom av högre grad om vi först lyckas faktorisera polynomet i faktorer med grad 1 eller grad 2. Vi vet att (x^2+4) är en faktor i polynomet p(x) = x^4-2x^3+6x^2-8x+8. Det betyder att det kan skrivas som p(x)=(x^2+4)q(x), för något polynom q(x). q(x) måste vara ett andragradspolynom eftersom gradtalet för p(x) är 4. Vi ansätter q(x)=ax^2+bx+c och bestämmer värden på a, b och c genom att jämföra med det första uttrycket för p(x). Vi börjar med att multiplicera ihop faktorerna.
Denna omskrivning ska alltså stämma överens med p(x): ax^4+bx^3+(4a+c)x^2+4bx+4c= = x^4-2 x^3+6x^2-8x+8. Genom att jämföra koefficienterna i x^4- och x^3-termen samt konstanten får vi a=1, b=-2 och 4c=8 Den sista likheten ger c-värdet 2. Men vi har fler koefficienter i polynomet, så vi måste kontrollera att de också blir samma med dessa värden på a, b och c. 4a+c=4* 1+2=6 och 4b=4(-2)=-8 Koefficienterna för x^2- och x-termen blir 6 respektive -8, vilket var det vi eftersträvade, så vi har hittat de korrekta värdena på a, b och c. Polynomet p(x) kan alltså skrivas p(x)=(x^2+4)(x^2-2x+2). För att hitta nollställena löser vi ekvationen p(x)=0.
Den första ekvationen har de imaginära nollställena x=±2i. Den andra löser vi med pq-formeln.
Polynomets nollställen är alltså x=- 2i, x=2i, x=1-i och x=1+i.
Vi ska bestämma alla reella värden på a för vilka x - a är en faktor till p(x) = x^2 - 3ax + 2a^2. Enligt faktorsatsen är x - a en faktor till p(x) om och endast om p(a) = 0. Vi beräknar p(a).
Resultatet är 0 för varje reellt värde på a, så x - a är en faktor till p(x) för alla reella a. Elsa har alltså rätt.
Vi följer samma resonemang som i deluppgift a). Vi beräknar q(a) för q(x) = x^3 - 4ax^2 + 4a^2x - 8.
Vi sätter resultatet lika med noll och löser ut a.
Det enda reella värdet är a = 2.
Vi går tillväga på liknande sätt. Vi beräknar r(a) för r(x) = 2x^3 - 7ax^2 + 5a^2x + a - 4.
Vi sätter resultatet lika med noll och löser ut a. a - 4 = 0 ⇔ a = 4 Det enda reella värdet är a = 4.
Ekvationen x^4 − 2x^3 + 9x^2 − 8x + 20 = 0 har faktorn x^2 − 2x + 5. Bestäm samtliga rötter till ekvationen.
Vi ska bestämma samtliga rötter till ekvationen. Eftersom x^2 - 2x + 5 är en faktor till polynomet, och polynomet har grad 4, måste den andra faktorn vara en andragradsfaktor på den allmänna formen x^2 + bx + c. Vi skriver x^4 - 2x^3 + 9x^2 - 8x + 20 = (x^2 - 2x + 5)(x^2 + bx + c). Vi utvecklar högerledet och samlar termerna efter grad.
Vi jämför koefficienten för x^4-termen och konstanttermen med det ursprungliga polynomet direkt. x^4-termen stämmer eftersom båda har koefficienten 1, och konstanttermen ger 5c = 20, så c = 4. Vi ställer upp ekvationer för de tre återstående termerna genom att jämföra deras koefficienter med det ursprungliga polynomet. &x^3: b - 2 = - 2 &x^2: c - 2b + 5 = 9 &x^1: 5b - 2c = - 8 Vi använder ekvationen för x^3-termen för att hitta b. b - 2 = -2 ⇒ b = 0 Vi kontrollerar att lösningen är förenlig genom att sätta in b = 0 och c = 4 i de återstående ekvationerna för x^2- och x-termerna. &x^2: 4 - 2 * 0 + 5 = 9 ✓ &x^1: 5 * 0 - 2 * 4 = - 8 ✓ Båda ekvationerna ger sanna utsagor, så lösningen är förenlig. Polynomet kan alltså faktoriseras som x^4 - 2x^3 + 9x^2 - 8x + 20 = (x^2 - 2x + 5)(x^2 + 4). Vi hittar rötterna genom att sätta varje andragradsfaktor lika med noll. Vi börjar med x^2 - 2x + 5 = 0, som vi löser med pq-formeln, där p = - 2 och q = 5.
Vi fortsätter med x^2 + 4 = 0.
De fyra rötterna till ekvationen är alltså x = 1 + 2i, x = 1 - 2i, x = 2i och x = - 2i.