Logga in
| 4 sidor teori |
| 14 Uppgifter - Nivå 1 - 3 |
| Varje lektion är menad motsvara 1-2 lektioner i klassrummet. |
Lutningen i en punkt har så stor användning inom matematiken att det fått ett eget namn: derivata. Derivatan för en funktion i en viss punkt är k-värdet för den tangent som kan ritas genom den punkten. För en rät linje är derivatan samma i alla punkter eftersom lutningen är konstant, men om funktionens lutning varierar kommer även derivatan att göra det.
Detta betyder att derivatan är
Ju brantare kurvan är desto större blir värdet för derivatan, med positiva värden för positiva lutningar och negativa värden för negativa lutningar.
I figuren visas grafen till funktionen f(x).
Derivatan i punkten där x=−5 är positiv. Fyll i derivatans tecken för de givna x-värdena i tabellen.
x | Derivatans tecken |
---|---|
−5 | + |
−2.5 | |
0 | |
3 | |
6 |
Vi tittar på punkterna från vänster till höger.
Punkten där x=−2.5 är ett lokalt maximum där grafen varken lutar uppåt eller nedåt. Det innebär att derivatan är 0 där, dvs. att f′(−2.5)=0. För x=0 är lutningen negativ, och då är även derivatan negativ.
x | Derivatans tecken |
---|---|
−5 | + |
−2.5 | 0 |
0 | − |
3 | |
6 |
Vi tittar på de två sista punkterna. För x=3 lutar grafen uppåt, så f′(3) är positiv, och för x=6 lutar grafen nedåt. Därför är f′(6) negativ.
x | Derivatans tecken |
---|---|
−5 | + |
−2.5 | 0 |
0 | − |
3 | + |
6 | − |
Ett sätt att uppskatta derivatan i en graf är att rita en tangent genom den punkt man är intresserad av och bestämma linjens lutning. Denna metod kan exempelvis användas för att uppskatta värdet av f′(−2) med hjälp av figuren.
Börja med att rita en tangent och bestäm dess lutning i tangeringspunkten. I exemplet är det f′(−2) som ska bestämmas, dvs. derivatan där x=−2.
Grafen till funktionen f(x) har ritats ut tillsammans med två tangenter.
Derivatans värde är grafens lutning i den punkten, så f′(−4) är lutningen när x=−4. Det finns dock redan en tangent i tangeringspunkten (−4,4), så vi behöver inte rita ut något.
För att bestämma tangentens lutning behöver vi två punkter på den. Vi känner redan till en, och tangenten går genom flera andra punkter. Vi väljer (−1,−2).
För f′(0) tittar vi på grafen när x=0. Det finns ingen tangent utritad för det x-värdet, men punkten (0,0) är ett lokalt minimum där kurvans lutning är lika med 0. I det här fallet kan man också se x-axeln som tangenten.
Derivatan när x=0 är alltså 0, dvs. f′(0)=0.
Vid x=2 finns det en tangent utritad till grafen. För varje steg framåt går den 1 steg uppåt. Det betyder att tangentens lutning är 1.
Derivatan blir därför f′(2)=1.
Funktionen f är en andragradsfunktion som har en maximipunkt där x=3.
I en maximipunkt till en andragradsfunktion kan man rita en horisontell tangent.
En horisontell linje har lutningen 0 så derivatan där x=3 är 0. Det betyder att
f'(3)=0.
Andragradsfunktioner har exakt en extrempunkt. Eftersom det är en maximipunkt i det här fallet kommer grafen att luta uppåt fram till x=3 och nedåt efteråt.
Lutningen i punkter till vänster om maximipunkten kommer därför att vara positiv, så derivatan kommer alltså att vara positiv till vänster om x=3. Eftersom x=2 ligger till vänster om x=3 gäller då att f'(2) är positiv.
Eftersom grafen till funktionen lutar neråt till höger om maximipunkten kommer lutningen att vara negativ där.
Det betyder att derivatan där x=7 är negativ.
I figuren är grafen till funktionen f(x) utritad.
Derivatornas värden bestäms av grafens lutning i punkterna. Vi har ingen skala på y-axeln så vi kan inte beräkna deras faktiska värden, men vi kan undersöka hur de förhåller sig till varandra genom jämföra lutningarna. För att enklare kunna göra det ritar vi ut tangenter till grafen i de relevanta punkterna.
Vi kan börja med de som har negativ lutning eftersom de är minst.
Två av punkterna har negativ lutning: starkt negativ vid x = 4 och svagt negativ vid x = -2. Det betyder att f'(4) är minst eftersom den är "mest negativ" och att f'(-2) är näst minst: f'(4) < f'(-2). Vid x = - 5 är tangenten i princip horisontell vilket innebär att derivatan där är ungefär 0. Vi placerar den efter de negativa derivatorna och får då ordningen f'(4) < f'(-2) < f'(-5).
Till sist finns det en punkt med svagt positiv lutning vid x = 0 och en med starkt positiv lutning vid x = 6, vilket ger att nästa derivata är f'(0), följt av f'(6). Derivatorna i storleksordning är alltså f'(4) < f'(-2) < f'(-5) < f'(0) < f'(6).
Ange ett exempel på en funktion vars derivata
alltid är positiv.
går från negativ till positiv.
alltid är 0.
Derivatans tecken anger en grafs lutning för ett visst x-värde. Om en funktions derivata alltid är positiv betyder detta att funktionens graf hela tiden är växande. Ett exempel på en sådan är en rät linje med ett positivt k-värde, t.ex. y=2x-3.
Ett annat exempel är en exponentialfunktion där a > 1, dvs. som har en förändringsfaktor större än 1 exempelvis y=2*1.5^x.
Grafen till en funktion vars derivata går från negativ till positiv är först avtagande och därefter växande. Exempel på en sådan är en andragradsfunktion med positiv koefficient framför x^2, exempelvis y=x^2-4.
Om derivatan alltid är 0 så innebär det att funktionen varken ökar eller minskar för några x-värden. Den enda funktion som passar in på denna beskrivning är en konstant vars graf är en horisontell linje, exempelvis y=3.
Att derivatan är 3 i punkterna där x är 1 och -1 kan tolkas grafiskt som att de tangenter som tangerar grafen till f(x) i dessa punkter har k-värdet 3. Detta kan beskriva en linjär funktion med k-värdet 3, som Tindra påstår, men så måste inte vara fallet. Även funktioner av högre grad kan ha samma lutning i två eller fler punkter. Här ser vi t.ex. en tredjegradsfunktion med derivatan 3 i punkterna där x är -1 och 1.
Skissa grafen till en funktion där f(4)=2 och f′(4)=21.
Uttrycket f(4)=2 innebär att funktionsvärdet är 2 där x=4, dvs. att funktionen går genom punkten (4,2). Vi vet även att f'(4) = 12 vilket innebär att derivatans värde i x=4 ska vara 12. En tolkning av detta är att tangenten genom denna punkt på grafen ska ha lutningen k= Δ yΔ x= 12.
Den enklaste funktionen vi kan rita är en rät linje med k-värdet 12 och som går genom punkten (4,2).
Det finns givetvis fler funktioner som stämmer in på beskrivningen, exempelvis en andragradsfunktion med lutningen 12 i punkten (4,2).
En funktion f har följande egenskaper:
Hur skulle grafen till en sådan funktion kunna se ut? Skissa ett förslag.
Vi börjar med att reda ut vad de olika likheterna betyder. Ekvationerna f(- 1) =1 och f(1) = 5 innebär att funktionens graf går igenom punkterna (- 1,1) och (1,5). Ekvationerna f'(- 1) =0 och f'(1) = 4 innebär att funktionens derivata är 0 respektive 4 i punkterna. Drar man en tangent i punkterna ska alltså lutningen vara k=0 respektive k=4. Lutningen 4 kan vi få genom att rita en tangent som ökar med 4 när x ökar med 1.
Det finns många olika grafer som uppfyller dessa egenskaper. Där derivatan är 0 hittar vi en stationär punkt, dvs. antingen en maximi-, minimi- eller terrasspunkt. Vi kan t.ex. låta det vara en minimipunkt. I punkten (1,5) ska lutningen vara 4.
Nu skissar vi ett förslag på hur grafen skulle kunna se ut. Det skulle exempelvis kunna vara en andragradskurva.