Logga in
I den här lektionen går vi igenom följande begrepp:
Lutningen i en punkt har så stor användning inom matematiken att det fått ett eget namn: derivata. Derivatan för en funktion i en viss punkt är k-värdet för den tangent som kan ritas genom den punkten. För en rät linje är derivatan samma i alla punkter eftersom lutningen är konstant, men om funktionens lutning varierar kommer även derivatan att göra det.
Detta betyder att derivatan är
prim ava. Exempelvis betyder f′(1)
derivatan för funktionen f(x) i punkten där x=1. Några andra vanliga beteckningar för derivatan som är viktiga att känna till är
I maximi-, minimi- och terrasspunkter har funktioner varken positiv eller negativ lutning. Sådana punkter kallas stationära och har derivatan 0 eftersom tangenter som ritas genom dem är horisontella.
I figuren visas grafen till funktionen f(x).
Derivatan i punkten där x=−5 är positiv. Fyll i derivatans tecken för de givna x-värdena i tabellen.
x | Derivatans tecken |
---|---|
−5 | + |
−2,5 | |
0 | |
3 | |
6 |
x | Derivatans tecken |
---|---|
−5 | + |
−2,5 | 0 |
0 | − |
3 | + |
6 | − |
Identifiera minimipunkterna och maximipunkterna och analysera sedan derivatans tecken vid dessa punkter.
Vi tittar på punkterna från vänster till höger.
Punkten där x=−2,5 är ett lokalt maximum där grafen varken lutar uppåt eller nedåt. Det innebär att derivatan är 0 där, dvs. att f′(−2,5)=0. För x=0 är lutningen negativ, och då är även derivatan negativ.
x | Derivatans tecken |
---|---|
−5 | + |
−2,5 | 0 |
0 | − |
3 | |
6 |
Vi tittar på de två sista punkterna. För x=3 lutar grafen uppåt, så f′(3) är positiv, och för x=6 lutar grafen nedåt. Därför är f′(6) negativ.
x | Derivatans tecken |
---|---|
−5 | + |
−2,5 | 0 |
0 | − |
3 | + |
6 | − |
Ett sätt att uppskatta derivatan i en graf är att rita en tangent genom den punkt man är intresserad av och bestämma linjens lutning. Denna metod kan exempelvis användas för att uppskatta värdet av f′(−2) med hjälp av figuren.
Börja med att rita en tangent och bestäm dess lutning i tangeringspunkten. I exemplet är det f′(−2) som ska bestämmas, dvs. derivatan där x=−2.
Grafen till funktionen f(x) har ritats ut tillsammans med två tangenter.
Derivatans värde är grafens lutning i den punkten.
Derivatans värde är grafens lutning i den punkten, så f′(−4) är lutningen när x=−4. Det finns dock redan en tangent i tangeringspunkten (−4,4), så vi behöver inte rita ut något.
För att bestämma tangentens lutning behöver vi två punkter på den. Vi känner redan till en, och tangenten går genom flera andra punkter. Vi väljer (−1,−2).
För f′(0) tittar vi på grafen när x=0. Det finns ingen tangent utritad för det x-värdet, men punkten (0,0) är ett lokalt minimum där kurvans lutning är lika med 0. I det här fallet kan man också se x-axeln som tangenten.
Derivatan när x=0 är alltså 0, dvs. f′(0)=0.
Vid x=2 finns det en tangent utritad till grafen. För varje steg framåt går den 1 steg uppåt. Det betyder att tangentens lutning är 1.
Derivatan blir därför f′(2)=1.