Logga in
| 7 sidor teori |
| 22 Uppgifter - Nivå 1 - 3 |
| Varje lektion är menad motsvara 1-2 lektioner i klassrummet. |
I koordinatsystemet visas grafen till funktionen f(x)=5−91/x. Om man testar olika x-värden kan man se att funktionsvärdet verkar närma sig y-värdet 4 då x blir större och större.
Man säger att 4 är funktionens gränsvärde när x går mot oändligheten. Ett gränsvärde anger alltså det y-värde en funktion närmar sig när x-värdet går mot ett specifikt tal eller när det går mot positiva oändligheten (∞) eller mot negativa oändligheten (−∞).
Gränsvärden skrivs med hjälp av lim, en förkortning av det latinska ordet limes (gräns). Nedanför lim skriver man vad x går mot genom att använda en pil. Därefter skriver man funktionsuttrycket samt vad gränsvärdet är.
Avgör om följande påståenden om gränsvärden är sanna (S) eller falska (F):
A. Om x går mot ett specifikt tal är gränsvärdet det y-värde funktionen närmar sig.
B. Gränsvärde är alltid samma sak som funktionsvärde.
C. "Gränsvärdet för funktionen y=2x−1 när x går mot 5 är 9" skrivs x=5lim (2x−1)→9.
D. Om x→∞ så är gränsvärdet oändligt stort.
E. Gränsvärden kan användas för att ange vilket värde ett rationellt uttryck går mot för ett givet x-värde för vilket funktionen ej är definierad.
Vi går igenom påståendena ett i taget.
Sant, detta är i princip definitionen av ett gränsvärde.
Falskt. Ett funktionsvärde tillhör alltid en funktions värdemängd. Ett gränsvärde liknar ett funktionsvärde men det tillhör inte nödvändigtvis funktionens värdemängd. Exempelvis är gränsvärdet x→∞lim (5−91/x)=4, men funktionen närmar sig bara detta värde: det kommer aldrig bli 4.
Falskt. Vi visade exempelvis att gränsvärdet för f(x)=5−91/x då x→∞ var 4, vilket inte är detsamma som oändligheten.
Sant. Istället för att bara konstatera att exempelvis g(x)=x−2x2−4 är odefinierad för x=2 kan man i vissa fall använda gränsvärden för att ta reda på vad funktionen närmar sig för detta x.
Vi sammanfattar svaren i en tabell.
Påstående | S/F |
---|---|
A. | S |
B. | F |
C. | F |
D. | F |
E. | S |
Det finns två olika fall då man säger att gränsvärden saknas, eller inte existerar.
Funktionen är odefinierad för x=1, men vi kan bestämma gränsvärdet numeriskt. För att gränsvärdet ska existera måste både vänster- och högergränsvärde existera och vara samma. Man kan börja med vänstergränsvärdet, och väljer då några x-värden lite mindre än 1.
x | 0.9 | 0.99 | 0.999 | →1 |
---|---|---|---|---|
x−1x2+4x−5 |
x | 0.9 | 0.99 | 0.999 | →1 |
---|---|---|---|---|
x−1x2+4x−5 | 5.900 | 5.990 | 5.999 | →6 |
Funktionsvärdet verkar närma sig 6, så man kan skriva "går mot 6" i sista kolumnen.
Sedan gör man samma sak för x-värden lite större än 1.
x | 1.1 | 1.01 | 1.001 | →1 |
---|---|---|---|---|
x−1x2+4x−5 | 6.100 | 6.010 | 6.001 | →6 |
Börja med att fundera över vad som skulle hända om x=2 sätts in i funktionsuttrycket. Ibland kan gränsvärdet nämligen beräknas direkt, utan förenkling. I det här fallet blir dock nämnaren 0 om x=2, så denna insättning är inte tillåten eftersom man då får nolldivision.
Genom att förenkla funktionsuttrycket kan man förhoppningsvis få något där uttrycket inte blir odefinierat när x är 2. Här kan täljaren faktoriseras med konjugatregeln. Då ser man att faktorn (x−2) kommer att kunna förkortas bort.
Skriv som potens
Faktorisera med konjugatregeln
Förkorta med (x−2)
Nu är uttrycket förenklat så långt som möjligt och nämnaren har förkortats bort, vilket var målet.
Förkorta med x2
Dela upp bråk
Förenkla kvot
När x går mot oändligheten kommer nämnarna x2 och x att bli mycket stora, dvs. värdet på x25 och x3 kommer hamna nära 0 precis som i det inledande exemplet. Båda bråken går alltså mot 0 då x→∞.
Gränsvärdet för 2x2−3xx2+5 då x→∞ är alltså 21.
Bestäm gränsvärdet.
Vi börjar med att konstatera att uttrycket är odefinierat för x=5, eftersom nämnaren då blir 0. Vi undersöker om vi kan förenkla uttrycket så att det blir definierat för detta x. Genom att skriva om 25 i nämnaren som 5^2 kan vi faktorisera nämnaren med konjugatregeln.
Sedan kan vi bryta ut 3 ur täljaren och får då något som är skrivet på samma form som andra kvadreringsregeln. Vi faktoriserar täljaren och förkortar bråket.
Nu har vi ett uttryck som är definierat för x=5, vilket gör att vi kan bestämma gränsvärdet genom insättning.
Gränsvärdet är 0 när x går mot 5.
Här ser vi kanske inte direkt om uttrycket är definierat för x=2 eller inte, så vi kontrollerar först vad som händer med nämnaren om vi sätter in x=2:
2^3-2 * 2^2=8-2 * 4=0.
Uttrycket är alltså odefinierat för detta x, så vi undersöker om det går att förenkla det. Alla termer i täljaren och nämnare innehåller faktorn x^2, vilket innebär att vi kan förenkla bråket genom att bryta ut den.
Täljaren kan ytterligare förenklas genom att skriva om 4 som en kvadrat och sedan använda konjugatregeln baklänges.
Vi har nu ett uttryck som är definierat för x = 2, och genom att sätta in detta kan vi bestämma gränsvärdet för det ursprungliga uttrycket.
Gränsvärdet lim _(x→ 2) x^4-4x^2x^3-2x^2 är alltså 4.
Bestäm gränsvärdet.
Eftersom x → ∞ använder vi metoden "Bestämma gränsvärde när x går mot oändligheten."
Vi har tredjegradspolynom både i täljare och nämnare. Därför väljer vi att förkorta uttrycket med x^3 och sedan förenkla.
När x går mot oändligheten kommer nämnarna x^3 och x att bli mycket stora, dvs. värdet på 15x^3 och 9x kommer närma sig 0 vilket innebär att båda dessa bråk går mot 0 då x → ∞.
Gränsvärdetlim _(x → ∞) 7x^3-15x^3+9x^2 är alltså 7.
Vi gör på motsvarande sätt här och förkortar med den term som har högst grad, dvs. x^5. Sedan låter vi x → ∞.
Vi fortsätter likadant. Termen med högst grad är x^9, så vi förkortar med detta och låter sedan x → ∞.
Gränsvärdet är alltså 2.5.
Bestäm gränsvärdet.
Uttrycket är definierat när c=8 så vi kan bestämma gränsvärdet genom att "sätta in" c=8. Eftersom det är c som varierar kan man behandla x som en konstant.
Gränsvärdet är 8x+9.
Uttrycket är inte definierat för h=0 men vi kan förkorta bråket för att sedan beräkna gränsvärdet.
När x-värdet går mot oändligheten går x mot väldigt stora värden. Gränsvärdet är alltså ugnens temperatur när det gått väldigt många timmar sedan den stängdes av. För att beräkna gränsvärdet funderar vi på vad som händer när man sätter in stora x-värden i funktionsuttrycket 151* 0.28^x+24. När vi sätter in stora x så närmar sig 0.28^x värdet 0. Det innebär att även produkten 151* 0.28^x går mot 0. Det som återstår av funktionsuttrycket när x går mot oändligheten är konstanten 24. Gränsvärdet kan alltså bestämmas till lim _(x → ∞)(151 * 0.28^x+24)=24. Efter många timmar kommer temperaturen i ugnen alltså nå 24^(∘) C, vilken kan tolkas som temperaturen i köket där ugnen står. Detta eftersom temperaturskillnader utjämnas över tid.
Eftersom insättning av x=0 ger nolldivision kan vi inte beräkna gränsvärdet genom att sätta in x=0 i uttrycket. Istället undersöker vi vad som händer med funktionsvärdet när x är nära 0 genom att rita grafen till y= 1x med hjälp av grafräknaren.
Om vi närmar oss x=0 från vänster verkar grafen gå mot negativa oändligheten, och mot positiva oändligheten om vi går från höger. Detta beror på att kvoten blir ett mycket stort negativt tal om vi dividerar 1 med små negativa tal, respektive ett mycket stort positivt tal och om vi dividerar 1 med små positiva tal: 1/-0.000001=- 1 000 000 och 1/0.000001= 1 000 000. Eftersom oändligheten inte är ett tal säger man att gränsvärdet lim _(x → 0) 1/x
inte existerar.
Uttrycket är inte definierat för x=0 så vi kan inte sätta in x=0 och beräkna. Istället låter vi x närma sig 0 och beräknar gränsvärdet numeriskt. Vi börjar med att låta x närma sig 0 från vänster.
x | -0.1 | -0.05 | -0.01 | → 0 |
---|---|---|---|---|
sqrt(1+x/x^2)-sqrt(1-x/x^2) | -1.0013 | -1.00031 | -1.00013 | → -1 |
När man går från vänster verkar funktionsvärdet gå mot -1. Nu gör vi samma sak men går från höger.
x | 0.1 | 0.05 | 0.01 | → 0 |
---|---|---|---|---|
sqrt(1+x/x^2)-sqrt(1-x/x^2) | 1.00126 | 1.00031 | 1.000013 | → 1 |
När man närmar sig 0 från höger går funktionsvärdet mot 1. Höger- och vänstergränsvärdet är alltså olika vilket betyder att gränsvärdet saknas.
Isaac vill bestämma lutningen för funktionen f(x)=x2 i punkten A=(1,1) som ligger på kurvan. Han vet inte hur man gör det, men han vet hur man beräknar lutningen för en rät linje. Därför väljer han en annan punkt på kurvan nära A för att uppskatta lutningen.
Isaac kommer på att han kan få ett mer exakt svar med ett gränsvärde! Han tänker krympa avståndet Δx tills det blir väldigt litet. Detta genom att låta x-värdet för punkt B, dvs. a, närma sig 1.
Linjens k-värde kan skrivas om vi vet koordinaterna för två punkter (x_1,y_1) och (x_2,y_2): k=y_2-y_1/x_2-x_1. Vi vet att den ena punkten, punkt A, är (1,1) och att den andra punkten, B, har x-koordinaten a. B:s y-koordinat är samma sak som funktionsvärdet för andragradskurvan, vilket alltså är a^2. Vi använder detta.
Här använder vi uttrycket från förra uppgiften, men vi ställer upp ett gränsvärde där a → 1:
k=lim _(a → 1) a^2-1/a-1.
Vi börjar med att förenkla det rationella uttrycket med hjälp av konjugatregeln. Sedan låter vi a gå mot 1.
k-värdet för tangenten till punkten (1,1) är alltså 2.