Logga in
| | 11 sidor teori |
| | 22 Uppgifter - Nivå 1 - 3 |
| | Varje lektion är menad motsvara 1-2 lektioner i klassrummet. |
Vissa funktioner är odefinierade för specifika x-värden, vilket gör att man inte kan bestämma funktionsvärdet just där. Exempelvis kan man inte bestämma funktionsvärdet då x=2 för den rationella funktionen f(x)= 5xx-2 eftersom nämnaren är lika med 0 då. Men vad händer med funktionsvärdet om man kommer väldigt nära x=2? Detta är en typ av fråga som man kan besvara med hjälp av så kallade gränsvärden.
I den här lektionen går vi igenom följande begrepp:
Betrakta följande funktion. f(x) = x^2-16/x-4 Denna funktion är inte definierad vid x = 4, eftersom nämnaren blir 0 vid den punkten. Den givna grafen, tillsammans med värdetabellen, visar hur funktionsvärdena beter sig när x närmar sig 4 — både från värden som är något mindre än 4 och från värden som är något större än 4. En cirkel på grafen markerar punkten där x = 4.
Tänk nu på följande frågor.
lim, en förkortning av det latinska ordet limes (gräns). Nedanför lim skriver man vad x går mot genom att använda en pil. Därefter skriver man funktionsuttrycket samt vad gränsvärdet är.
Den enklaste sortens gränsvärde är det då funktionen är definierad för det värde som x går mot. Då kan gränsvärdet beräknas direkt genom en insättning: lim _(x → 1) (x^2+x+5) =1^2+1+5=7. Detta fungerar bara om funktionen är kontinuerlig för det x-värde som sätts in.
Ofta går insättningen inte att göra direkt pga. att funktionen är odefinierad för det värde som x går mot. Ett återkommande fall är gränsvärden av rationella funktioner, som t.ex. lim _(x → 2) x^2-4x-2. Sätter man in x=2 direkt får man nolldivision. Gränsvärdet måste därför undersökas på andra sätt, t.ex. numeriskt eller genom omskrivningar av uttrycket.
Ett gränsvärde beskriver vilket värde en funktion närmar sig när x går mot en viss punkt — även om funktionen inte är definierad där. Det här värdet är inte alltid detsamma som funktionens värde i den punkten.
Vi går igenom påståendena ett i taget.
Sant, detta är i princip definitionen av ett gränsvärde.
Falskt. Ett funktionsvärde tillhör alltid en funktions värdemängd. Ett gränsvärde liknar ett funktionsvärde men det tillhör inte nödvändigtvis funktionens värdemängd. Exempelvis är gränsvärdet lim _(x→ ∞) (5-9^(.1 /x.)) = 4, men funktionen närmar sig bara detta värde: det kommer aldrig bli 4.
Falskt. I påståendet står det att x ska gå mot 5, inte vara lika med 5 som det står i notationen. I notationen står det också att gränsvärdet går mot 9, vilket är fel eftersom ett gränsvärde inte är "rörligt" utan alltid lika med någonting. Slutsatsen är alltså att pilen och likhetstecknet ska byta plats, så det istället står lim _(x→ 5) (2x-1) = 9.
Falskt. Vi visade exempelvis att gränsvärdet för f(x)=5-9^(.1 /x.) då x → ∞ var 4, vilket inte är detsamma som oändligheten.
Sant. Istället för att bara konstatera att exempelvis g(x)= x^2-4x-2 är odefinierad för x=2 kan man i vissa fall använda gränsvärden för att ta reda på vad funktionen närmar sig för detta x.
Vi sammanfattar svaren i en tabell.
| Påstående | S/F |
|---|---|
| A | S |
| B | F |
| C | F |
| D | F |
| E | S |
Det finns två olika fall då man säger att gränsvärden saknas, eller inte existerar.
Det ena är om funktionsvärdet går mot oändligheten (∞) eller minus oändligheten (- ∞) för ett visst x-värde, dvs. om funktionsvärdet blir oändligt stort eller oändligt litet. Detta kallas oegentligt gränsvärde.
Det andra är om en funktion går mot olika y-värden för samma x-värde. För x=5 närmar sig funktionen f(x) värdet y=1 från vänster, och y=3 om man kommer från höger.
Man säger då att vänstergränsvärdet lim _(x → 5^-)f(x) är 1 och högergränsvärdet lim _(x → 5^+)f(x) är 3. Eftersom de är olika innebär det att gränsvärdet inte existerar för f(x) när x→ 5.
Funktionen är odefinierad för x=1, men vi kan bestämma gränsvärdet numeriskt. För att gränsvärdet ska existera måste både vänster- och högergränsvärde existera och vara samma. Man kan börja med vänstergränsvärdet, och väljer då några x-värden lite mindre än 1.
| x | 0,9 | 0,99 | 0,999 | → 1 |
|---|---|---|---|---|
| x^2+4x-5/x-1 |
Sedan beräknar man funktionsvärdet för x-värdena. Första värdet blir 0,9^2+4 * 0,9-5/0,9-1= 5,900 och sedan fortsätter man på samma sätt.
| x | 0,9 | 0,99 | 0,999 | → 1 |
|---|---|---|---|---|
| x^2+4x-5/x-1 | 5,900 | 5,990 | 5,999 | → 6 |
Funktionsvärdet verkar närma sig 6, så man kan skriva går mot 6
i sista kolumnen.
Sedan gör man samma sak för x-värden lite större än 1.
| x | 1,1 | 1,01 | 1,001 | → 1 |
|---|---|---|---|---|
| x^2+4x-5/x-1 | 6,100 | 6,010 | 6,001 | → 6 |
Både höger- och vänstergränsvärdet verkar vara 6 så det är rimligt att anta att detta är funktionens gränsvärde när x går mot 1, dvs. lim _(x→ 1) x^2+4x-5/x-1=6.
Bestäm det vänstra och högra gränsvärdet genom att utvärdera funktionen vid värden som är lite mindre än 2 och lite större än 2. Gränsvärdet existerar om båda gränsvärdena är lika.
Funktionen är inte definierad vid x = 2. För att bestämma funktionens gränsvärde när x närmar sig detta värde, börja med att bestämma det vänstra gränsvärdet genom att välja x-värden som är något mindre än 2.
| x | 1,9 | 1,99 | 1,99 | → 2 |
|---|---|---|---|---|
| x^2-5x+6/x-2 | - 1,1 | -1,01 | -1.001 | → -1 |
Det vänstra gränsvärdet är -1, eftersom funktionens värde närmar sig -1 när x-värdena närmar sig 2 från vänster. Använd sedan en liknande metod för att bestämma det högra gränsvärdet genom att välja värden som är något större än 2.
| x | 2,1 | 2,01 | 2,001 | → 2 |
|---|---|---|---|---|
| x^2-5x+6/x-2 | - 0,9 | -0,99 | -0,999 | → -1 |
Både det vänstra och det högra gränsvärdet närmar sig -1, så funktionens gränsvärde när x närmar sig 2 är -1. lim_(x→ 2)x^2-5x+6/x-2 = -1
sätta invärdet på x. Man kan exempelvis bestämma gränsvärdet lim _(x→ 2) x^2 -4/x-2 med denna metod.
Börja med att fundera över vad som skulle hända om x=2 sätts in i funktionsuttrycket. Ibland kan gränsvärdet nämligen beräknas direkt, utan förenkling. I det här fallet blir dock nämnaren 0 om x=2, så denna insättning är inte tillåten eftersom man då får nolldivision.
Skriv som potens
Faktorisera med konjugatregeln
Förkorta med (x-2)
Faktorisera täljaren. Förenkla sedan hela uttrycket genom att förkorta gemensamma faktorer. Avsluta med att ersätta x = -3 i det förenklade uttrycket för att bestämma gränsvärdet.
Använd pq-formeln: p = 1, q= -6
(a/b)^c=a^c/b^c
Beräkna potens
a-(- b)=a+b
a = 4* a/4
Addera bråk
sqrt(a/b)=sqrt(a)/sqrt(b)
Beräkna rot
Ange lösningar
(I), (II): Addera och subtrahera termerna
x^2 + x - 6= (x - 2)(x + 3)
Förkorta med x+3
Förkorta med x^2
Dela upp bråk
Förenkla kvot
Dividera både täljaren och nämnaren med x^2, termen med högst gradtal, och förenkla. När x går mot oändligheten, går alla termer som innehåller 1x eller 1x^2 mot noll.
Förkorta med x^2
Dela upp bråk
Förenkla kvot
x → ∞
Addera och subtrahera termerna
Bestäm gränsvärdet.
Vi börjar med att konstatera att uttrycket är odefinierat för x=5, eftersom nämnaren då blir 0. Vi undersöker om vi kan förenkla uttrycket så att det blir definierat för detta x. Genom att skriva om 25 i nämnaren som 5^2 kan vi faktorisera nämnaren med konjugatregeln.
Sedan kan vi bryta ut 3 ur täljaren och får då något som är skrivet på samma form som andra kvadreringsregeln. Vi faktoriserar täljaren och förkortar bråket.
Nu har vi ett uttryck som är definierat för x=5, vilket gör att vi kan bestämma gränsvärdet genom insättning.
Gränsvärdet är 0 när x går mot 5.
Här ser vi kanske inte direkt om uttrycket är definierat för x=2 eller inte, så vi kontrollerar först vad som händer med nämnaren om vi sätter in x=2:
2^3-2 * 2^2=8-2 * 4=0.
Uttrycket är alltså odefinierat för detta x, så vi undersöker om det går att förenkla det. Alla termer i täljaren och nämnare innehåller faktorn x^2, vilket innebär att vi kan förenkla bråket genom att bryta ut den.
Täljaren kan ytterligare förenklas genom att skriva om 4 som en kvadrat och sedan använda konjugatregeln baklänges.
Vi har nu ett uttryck som är definierat för x = 2, och genom att sätta in detta kan vi bestämma gränsvärdet för det ursprungliga uttrycket.
Gränsvärdet lim _(x→ 2) x^4-4x^2x^3-2x^2 är alltså 4.
Bestäm gränsvärdet.
Eftersom x → ∞ använder vi metoden bestämma gränsvärde när x går mot oändligheten.
Vi har tredjegradspolynom både i täljare och nämnare. Därför väljer vi att förkorta uttrycket med x^3 och sedan förenkla.
När x går mot oändligheten kommer nämnarna x^3 och x att bli mycket stora, dvs. värdet på 15x^3 och 9x kommer närma sig 0 vilket innebär att båda dessa bråk går mot 0 då x → ∞.
Gränsvärdet lim _(x → ∞) 7x^3-15x^3+9x^2 är alltså 7.
Vi gör på motsvarande sätt här och förkortar med den term som har högst grad, dvs. x^5. Sedan låter vi x → ∞.
Vi fortsätter likadant. Termen med högst grad är x^9, så vi förkortar med detta och låter sedan x → ∞.
Gränsvärdet är alltså 2,5.
Bestäm gränsvärdet.
Uttrycket är definierat när c=8 så vi kan bestämma gränsvärdet genom att sätta in
c=8. Eftersom det är c som varierar kan man behandla x som en konstant.
Gränsvärdet är 8x+9.
Uttrycket är inte definierat för h=0 men vi kan förkorta bråket för att sedan beräkna gränsvärdet.
När x-värdet går mot oändligheten går x mot väldigt stora värden. Gränsvärdet är alltså ugnens temperatur när det gått väldigt många timmar sedan den stängdes av. För att beräkna gränsvärdet funderar vi på vad som händer när man sätter in stora x-värden i funktionsuttrycket 151* 0,28^x+24. När vi sätter in stora x så närmar sig 0,28^x värdet 0. Det innebär att även produkten 151* 0,28^x går mot 0. Det som återstår av funktionsuttrycket när x går mot oändligheten är konstanten 24. Gränsvärdet kan alltså bestämmas till lim _(x → ∞)(151 * 0,28^x+24)=24. Efter många timmar kommer temperaturen i ugnen alltså nå 24^(∘)C, vilken kan tolkas som temperaturen i köket där ugnen står. Detta eftersom temperaturskillnader utjämnas över tid.
Eftersom insättning av x=0 ger nolldivision kan vi inte beräkna gränsvärdet genom att sätta in x=0 i uttrycket. Istället undersöker vi vad som händer med funktionsvärdet när x är nära 0 genom att rita grafen till y= 1x med hjälp av grafräknaren.
Om vi närmar oss x=0 från vänster verkar grafen gå mot negativa oändligheten, och mot positiva oändligheten om vi går från höger. Detta beror på att kvoten blir ett mycket stort negativt tal om vi dividerar 1 med små negativa tal, respektive ett mycket stort positivt tal och om vi dividerar 1 med små positiva tal: 1/-0,000001=- 1 000 000 och 1/0,000001= 1 000 000. Eftersom oändligheten inte är ett tal säger man att gränsvärdet lim _(x → 0) 1/x inte existerar.
Uttrycket är inte definierat för x=0 så vi kan inte sätta in x=0 och beräkna. Istället låter vi x närma sig 0 och beräknar gränsvärdet numeriskt. Vi börjar med att låta x närma sig 0 från vänster.
| x | -0,1 | -0,05 | -0,01 | → 0 |
|---|---|---|---|---|
| sqrt(1+x/x^2)-sqrt(1-x/x^2) | -1,0013 | -1,00031 | -1,00013 | → -1 |
När man går från vänster verkar funktionsvärdet gå mot -1. Nu gör vi samma sak men går från höger.
| x | 0,1 | 0,05 | 0,01 | → 0 |
|---|---|---|---|---|
| sqrt(1+x/x^2)-sqrt(1-x/x^2) | 1,00126 | 1,00031 | 1,000013 | → 1 |
När man närmar sig 0 från höger går funktionsvärdet mot 1. Höger- och vänstergränsvärdet är alltså olika vilket betyder att gränsvärdet saknas.
Isaac vill bestämma lutningen för funktionen f(x)=x^2 i punkten A=(1,1) som ligger på kurvan. Han vet inte hur man gör det, men han vet hur man beräknar lutningen för en rät linje. Därför väljer han en annan punkt på kurvan nära A för att uppskatta lutningen.
Isaac kommer på att han kan få ett mer exakt svar med ett gränsvärde! Han tänker krympa avståndet Δ x tills det blir väldigt litet. Detta genom att låta x-värdet för punkt B, dvs. a, närma sig 1.
Linjens k-värde kan skrivas om vi vet koordinaterna för två punkter (x_1,y_1) och (x_2,y_2): k=y_2-y_1/x_2-x_1. Vi vet att den ena punkten, punkt A, är (1,1) och att den andra punkten, B, har x-koordinaten a. B:s y-koordinat är samma sak som funktionsvärdet för andragradskurvan, vilket alltså är a^2. Vi använder detta.
Här använder vi uttrycket från förra uppgiften, men vi ställer upp ett gränsvärde där a → 1: k=lim _(a → 1) a^2-1/a-1. Vi börjar med att förenkla det rationella uttrycket med hjälp av konjugatregeln. Sedan låter vi a gå mot 1.
k-värdet för tangenten till punkten (1,1) är alltså 2.