Logga in
| 4 sidor teori |
| 12 Uppgifter - Nivå 1 - 3 |
| Varje lektion är menad motsvara 1-2 lektioner i klassrummet. |
För ett komplext tal på rektangulär form, z=a+bi, kan man använda real- och imaginärdelen för att beskriva talets koordinater i det komplexa talplanet. Men hur kan talet skrivas om man istället känner till dess polära koordinater, r och v?
Om man ritar en cirkel centrerad i origo och som går genom z får den radien r. Denna cirkel kan jämföras med enhetscirkeln, där punkter på randen har x-koordinaten cos(v) och y-koordinaten sin(v). Nu är dock radien r, vilket innebär att koordinaterna för punkten kommer att vara rcos(v) respektive rsin(v).
Det komplexa talet som representeras av punkten har då realdelen a=rcos(v) och imaginärdelen b=rsin(v), vilket innebär att det kan skrivas som z=rcos(v)+rsin(v)⋅i. Bryter man ut r får man talet på så kallad trigonometrisk form.
z=r(cos(v)+isin(v))
För att skriva om ett tal från rektangulär till polär form måste man bestämma dess polära koordinater, r och v, dvs. absolutbeloppet och argumentet. Exempelvis kan man skriva om z=1+3i.
∣a+bi∣=a2+b2
Beräkna potens
Addera termer
Beräkna rot
Till sist sätter man in r och v i den polära form man vill använda, t.ex. trigonometrisk form.
Talet z=1+3i på trigonometrisk polär form skrivs alltsåAtt multiplicera och dividera komplexa tal på rektangulär form kan ibland vara krångligt och kräva många beräkningssteg. Då kan det vara enklare att göra uträkningen på polär form.
∣z1z2∣=∣z1∣⋅∣z2∣
arg(z1z2)=arg(z1)+arg(z2)
Man kan visa detta genom att multiplicera ihop två komplexa tal på trigonometrisk form och använda trigonometriska samband för att förenkla produkten. Nedan finns ett exempel där resultatet av multiplikationen z1z2 visas tillsammans med de ursprungliga talen.
Om ett komplext tal på trigonometrisk form, z1=r1(cos(v1)+isin(v1)), multipliceras med ett annat tal, z2=r2(cos(v2)+isin(v2)), kan produkten därför skrivas på följande sätt.
z1z2=r1r2(cos(v1+v2)+isin(v1+v2))
∣∣∣∣∣z2z1∣∣∣∣∣=∣z2∣∣z1∣
arg(z2z1)=arg(z1)−arg(z2)
För att bevisa detta dividerar man två komplexa tal på trigonometrisk form. Med hjälp av trigonometriska ettan och andra trigonometriska samband kan man sedan förenkla uttrycket. Ett exempel visas nedan med resultatet av divisionen z2z1 samt de ursprungliga talen.
Om ett komplext tal på trigonometrisk form, z1=r1(cos(v1)+isin(v1)), divideras med ett annat tal, z2=r2(cos(v2)+isin(v2)), kan kvoten därför skrivas på följande sätt.
z2z1=r2r1(cos(v1−v2)+isin(v1−v2))
För att undersöka om likheten stämmer utgår vi från vänsterledet och försöker skriva om det till högerledet. Vi förenklar uttrycket och delar upp i real- och imaginärdel.
Det sista steget för att visa att likheten stämmer blir att använda additionsformeln för cosinus på realdelen och additionsformeln för sinus på imaginärdelen.
Vi har nu visat att vänsterledet kan skrivas om till högerledet och alltså stämmer likheten.
För att undersöka om likheten stämmer utgår vi från vänsterledet och försöker skriva om det till högerledet.
Vi har ett tal med imaginärdel i nämnaren. Vi kan göra en förlängning av uttrycket för att nämnaren ska bli reell.
Vi kan nu samla termerna i real- och imaginärdel och sen använda subtraktionsformeln för cosinus och sinus för att förenkla.
Vi har nu visat att vänsterledet kan skrivas om till högerledet och alltså stämmer likheten.
Talet i vänsterledet har absolutbeloppet a och argumentet x. Eftersom högerledet visar samma tal måste dess absolutbelopp också vara a. Högerledets argument behöver däremot inte vara exakt lika med vänsterledets x, utan kan vara förskjutet med ett antal hela varv: a &= |x + ix| x &= arg(x + ix) + n* 2π. Vi börjar med att undersöka absolutbeloppsekvationen.
Det här uttrycket utvecklas olika beroende på om x är positivt eller negativt. Vi undersöker först fallet då x är positivt.
När x är positivt gäller |x| = x, och vi får då a = sqrt(2)x. Vi behöver nu bestämma värdet på x. Detta gör vi genom att undersöka ekvationen för talens argument. Även i den här ekvationen beror utvecklingen på om x är positivt eller negativt, men vi fortsätter med antagandet att x är positivt.
Argumentet x måste alltså vara π4, ev. förskjutet med ett antal helvarv. Men notera att om n<0 blir även x negativt, vilket går emot antagandet att x är positivt. Därför gäller uttrycket bara för n≥ 0. Vi kan nu stoppa in detta i uttrycket för a.
Den här lösningsmängden beskriver alltså alla möjliga värden på a då x är positivt. Vi går nu vidare till negativa x.
När x är negativt gäller |x| = - x, vilket ger en teckenväxling i uttrycket för a: a = - sqrt(2)x. På samma sätt som tidigare behöver vi nu lösa argumentekvationen. Nu när x är negativt blir det en teckenväxling även i uttrycket för högerledets argument.
Nu blev argumentet x istället - 3π4, ev. förskjutet med ett antal helvarv. Även här måste n begränsas. Positiva n-värden gör att x blir positivt, vilket går emot antagandet. Därför gäller uttrycket endast för n≤ 0. Vi kan nu stoppa in detta i uttrycket för a.
Eftersom n är icke-positiv kan perioden - n * 2π bytas ut mot n * 2π om n istället är icke-negativ. Vi får då lösningsmängden a = sqrt(2)(3π/4 + n * 2π) -3 pt. Det enda x-värde vi inte täckt in än är 0, eftersom argumentberäkningen ovan ger nolldivision ifall x=0.
Eftersom vi endast är intresserade av ett enda tal prövar vi det i likheten.
Utöver lösningsmängderna som är funna är även a = 0 ett möjligt värde.
Nu har vi undersökt likheten för alla möjliga värden på x. Vi har därmed kommit fram till att möjliga värden på a beskrivs fullständigt av lösningsmängderna a = 0, a = sqrt(2)( π4 + n * 2π) och a = sqrt(2)( 3π4 + n * 2π), där n är ett icke-negativt heltal.