för ett komplext tal på
z=a+bi kan beräknas som
arg(z)=⎩⎪⎨⎪⎧b≥0: −arccos(∣a+bi∣a)b<0: −arccos(∣a+bi∣a).
Man kan visa detta genom att utgå från ett komplext tal skrivet på ,
z=r(cos(v)+isin(v)),
där
r är talets och
v är argumentet. Om man uttrycker talet på rektangulär form,
z=a+bi kan
a och
b skrivas som
a=rcos(v) och
b=rsin(v). Man kan då dela
a med
r för att lösa ut cosinusvärdet för argumentet.
cos(v)=ra
Det här sambandet gäller för alla komplexa tal förutom
0. Argumentet
v kan nu bestämmas med hjälp av .
cos(v)=ra
v=±arccos(ra)+n⋅2π
Arcuscosinus och den negativa lösningen ligger då på intervallet
−π≤v≤0. Eftersom argumentet ofta anges på intervallet
−π<v≤π är det alltså lösningarna då
n=0 som är intressanta:
arg(z)=±arccos(ra).
De positiva arccos-värdena motsvarar vinklarna i för arccos,
0≤v≤π, och de negativa arccos-värdena representerar motsvarande
negativa vinklar, dvs.
−π<v<0.
Komplexa tal som kan markeras på eller ovanför reella axeln, dvs. de med icke-negativ
(b≥0), har argument på intervallet
0 till
π. Argumentet för dessa tal kan därför bestämmas med formeln
arg(z)=arccos(ra).
Om imaginärdelen istället är negativ (
b<0) hamnar man under reella axeln och får då en negativ vinkel.
arg(z)=−arccos(ra)
Tecknet på det komplexa talets imaginärdel,
b, avgör alltså direkt vilken formel som ska användas. Absolutbeloppet
r kan beräknas med
r=∣a+bi∣, vilket ger den slutgiltiga formeln
arg(z)=⎩⎪⎨⎪⎧b≥0: −arccos(∣a+bi∣a)b<0: −arccos(∣a+bi∣a).