Logga in
| 7 sidor teori |
| 19 Uppgifter - Nivå 1 - 3 |
| Varje lektion är menad motsvara 1-2 lektioner i klassrummet. |
Lutning på en linje som går genom punkterna (x1,y1) och (x2,y2) är kvoten mellan den vertikala förändringen — förändringen i y-värden — och den horisontella förändringen — förändringen i x-värden — mellan punkterna. Eftersom stigningen vanligtvis representeras med bokstaven k, är det också känt som k-värdet.
k=Fo¨ra¨ndring i x-va¨rdeFo¨ra¨ndring i y-va¨rde
En rätvinklig triangel kan användas för att visualisera förändringen mellan koordinaterna för två punkter på grafen av en linje.
När en grafs lutning tolkas som en förändringshastighet går det att bestämma dess enhet med hjälp av enheterna på koordinataxlarna.
Det går att motivera detta samband med hjälp av en graf som t.ex. visar en cykelresa, där x-axeln har enheten minuter och y-axeln har enheten kilometer från en viss startpunkt.
En rät linje som skär en kurva mer än en gång, dvs. två eller fler gånger, kallas för en sekant. Exempelvis är den röda linjen i koordinatsystemet en sekant eftersom den skär den blå kurvan två gånger.
Bestäm ekvationen för den sekant som funktionen f(x) har mellan x=−4 och x=1.
Eftersom en sekant är en rät linje har den en ekvation på formen y=kx+m. Enligt uppgiften ska sekanten gå mellan x=−4 och x=1, så vi markerar dessa punkter på grafen till f(x) och drar en rät linje genom dem.
Vi ser att sekanten går igenom punkterna (−4,0) och (1,4). För att bestämma ekvationen till denna räta linje börjar vi med att bestämma k-värdet genom att sätta in punkterna i k-formeln.
Sätt in (1,4) & (−4,0)
a−(−b)=a+b
Addera och subtrahera termer
Beräkna kvot
Sätter vi in detta i ekvationen får vi y=0.8x+m. Vi bestämmer sedan m-värdet genom att sätta in en av punkterna i ekvationen och lösa ut m.
x=1 och y=4
Multiplicera faktorer
VL−0.8=HL−0.8
Omarrangera ekvation
En ändringskvot, ΔxΔy, beskriver den genomsnittliga förändringen för en funktion på ett intervall. Den kan till exempel beskriva medelhastigheten för en bil under en viss tid eller medeltillväxten för bakterier under ett experiment. För att beräkna ändringskvoten bestämmer man ändpunkterna på intervallet, (x1,y1) och (x2,y2), och dividerar förändringen i y-led med den i x-led.
ΔxΔy=x2−x1y2−y1
Man använder alltså en motsvarighet till k-formeln och resultatet kan tolkas som medellutningen över intervallet. Ändringskvoten kan dock beräknas för vilken funktion som helst, till skillnad från k-värdet som endast kan beräknas för räta linjer. Ett annat sätt att tolka ändringskvoten är som lutningen för den sekant som ritas mellan intervallets ändpunkter.
Johanna har värmt en macka som hon ska äta när hon spelar datorspel. Hon sätter igång spelet 5 minuter efter att mackan är färdig men blir så distraherad att hon glömmer att äta den i ytterligare 15 minuter. Grafen visar mackans temperatur T i ∘C som en funktion av tiden t i minuter.
Bestäm och tolka ändringskvoten mellan t1=5 och t2=20.
Nu sätter vi in i formeln och beräknar ändringskvoten.
Sätt in (20,23) & (5,55)
Subtrahera termer
Slå in på räknare
Avrunda till 1 decimal(er)
Om ändpunkternas x-koordinater är givna, som i det här fallet, kan ändpunkternas y-värden beräknas genom att sätta in x-värdena i funktionsuttrycket.
x | 2⋅1.1x | y |
---|---|---|
10 | 2⋅1.110 | ∼5.187 |
30 | 2⋅1.130 | ∼34.899 |
Intervallets ändpunkter är i det här fallet ungefär (10,5.187) och (30,34.899). Genom att behålla många decimaler undviker man stora avrundningsfel.
Sätt in (30,34.899) & (10,5.187)
Subtrahera termer
Slå in på räknare
Avrunda till 1 decimal(er)
Eftersom en ändringskvot kan tolkas som lutningen på en sekant så finns det tillräckligt med information för att bestämma sekantens ekvation. Genom att sätta in k=4 samt koordinaterna från punkten (- 2, - 8) i räta linjens ekvation y=kx+m kan vi lösa ut sekantens m-värde.
Vi ser att m=0, så sekantens ekvation är y=4x. Likställer vi denna med funktionen y=x^3 får vi en ekvation som vi kan lösa för att bestämma på de x-värden där sekanten och funktionen skär varandra.
Vi kan bryta ut x och lösa ekvationen med nollproduktmetoden.
Utöver punkten (-2,-8) finns alltså skärningspunkter där x=0 och x=2.
Vi börjar med att bestämma två punkter på intervallet, som i metoden för att bestämma ändringskvoten. Vi vet att ändpunkterna på det sökta intervallet är x=0 och x=b. Sätter vi in dessa i funktionen får vi f(0) = 2* 0^3 - 28 *0^2 + 100 * 0 = 0, vilket innebär att origo är en av punkterna. För x = b byter man helt enkelt ut x mot b, vilket ger f(b) = 2b^3 - 28b^2 + 100b. Den andra punkten har alltså x-koordinaten b och y-koordinaten 2b^3 - 28b^2 + 100b. Vi sätter in dessa i k-formeln och förenklar för att bestämma ett uttryck för ändringskvoten.
Vi vill nu att ändringskvoten vara lika med 10, vilket ger 2b^2 - 28b + 100 = 10. Nu vill vi bestämma b, så vi förenklar ekvationen och löser ut b med pq-formeln.
Det finns alltså två värden på b som uppfyller detta, b=5 och b=9. Det här tolkas grafiskt som att en sekant genom origo med lutningen 10 skär tredjegradskurvan där x=5 och x=9.
I koordinatsystemet syns grafen till f(x)=x2−3x+2 samt en tangent som skär grafen i punkten (3,2).
Vi kan inte bestämma tangentens lutning, eftersom vi endast känner till en punkt på linjen. Vår uppgift är istället att uppskatta lutningen med en ändringskvot, vilket vi kan tolka som lutningen på en sekant. Vi tänker oss alltså att vi ritar in en sekant (grön i figuren), som har en lutning som är nästan samma tangentens.
Vi zoomar in för att förtydliga vad vi gör. Vi drar alltså en sekant som har en lutning som liknar tangentens och använder punkterna där sekanten skär kurvan för att bestämma dess lutning. Sekanten kan t.ex. gå genom punkten (3.1, f(3.1)).
Vi bestämmer därför f(3.1).
Nu kan vi bestämma ändringskvoten mellan punkterna (3,2) och (3.1,2.31).
Ändringskvoten mellan punkterna är 3.1 vilket är ett ungefärligt värde på tangentens lutning. Vi skulle även kunna välja en punkt som ligger ännu närmare x=3 i x-led och få en bättre uppskattning.
En ändringskvot kan tolkas som lutningen på en sekant, så vi ska alltså bestämma lutningen på sekanten mellan två punkter, (0, f(0)) och (6, f(6)). Vi börjar med en skiss där vi låter en sekant mellan punkterna (0, f(0)) och (2, f(2)) på en godtycklig tredjegradsfunktion ha lutningen 0.5. Det kan t.ex. se ut som i figuren.
På motsvarande sätt ska den sekant som dras mellan punkterna (2, f(2)) och (6, f(6)) också ha lutningen 0.5.
De båda sekanterna har alltså samma lutning och delar en punkt, (2,f(2)), vilket innebär att de är delar av samma sekant. Därför kan vi dra slutsatsen att även sekanten mellan (0, f(0)) och (6, f(6)) har samma lutning, nämligen 0.5.
Eftersom ändringskvoten är samma som sekantens lutning är alltså svaret att den är 0.5 mellan punkterna (0, f(0)) och (6, f(6)).
Ändpunkterna på intervallet vi ska beräkna ändringskvoten för har x-värdena a och 2, och vi får motsvarande y-värden genom att sätta in dessa i f(x). Vi börjar alltså med att bestämma f(a) och f(2). Uttrycket för f(a) får vi genom att ersätta x med a: f( a)=4 a^2.
Värdet för f(2) får vi genom att sätta in x=2 och beräkna.
Ändpunkterna är alltså (a,4a^2) och (2,16). Vi kan nu ställa upp ändringskvoten och sätta den lika med 28. Skriver vi sedan om den lite får vi en andragradsekvation.
Denna ekvation kan vi lösa med exempelvis pq-formeln.
Vi får två värden: a=2 och a=5. Är båda svaren rimliga? Vi går tillbaka till uppgiftsformuleringen och ser att det ska vara en ändringskvot på 28 mellan x=2 och x=a. Om a vore 2 skulle de två punkterna vi ska räkna ändringskvoten mellan alltså sammanfalla. Att a=2 är därför orimligt, eftersom vi behöver två olika punkter för att bestämma en ändringskvot. Vi inser också att svaret a=2 är orimligt pga. ändringskvoten 28 = 4a^2-16a-2 är odefinierad om a=2. Det enda rimliga svaret är alltså a=5.