Logga in
| 13 sidor teori |
| 16 Uppgifter - Nivå 1 - 3 |
| Varje lektion är menad motsvara 1-2 lektioner i klassrummet. |
sätta derivatan lika med 0, dvs. genom att ställa upp ekvationen
I den här lektionen går vi igenom följande begrepp:
I en lokal maximipunkt som (a,f(a)) är funktionsvärdet större än funktionsvärdet i punkterna i närheten. Funktionsvärdet f(a) är ett lokalt maximivärde.
I en lokal minimipunkt som (b,f(b)) är funktionsvärdet mindre än funktionsvärdet i punkterna i närheten. Funktionsvärdet f(b) är ett lokalt minimivärde.
Lokal maximipunkt | |||
---|---|---|---|
x | a | ||
f′(x) | + | 0 | − |
f(x) | ↗ | max | ↘ |
Om f′(b)=0 och f′(x) har teckenväxlingen −0+ runt x=b, så har grafen till f en lokal minimipunkt i (b,f(b)).
Lokal minimipunkt | |||
---|---|---|---|
x | b | ||
f′(x) | − | 0 | + |
f(x) | ↘ | min | ↗ |
En punkt på en graf där lutningen är 0 och där funktionen är växande eller avtagande på båda sidor om den kallas terrasspunkt. Det gör att grafen får ett platåliknande utseende där.
The derivative of a polynomial function is another polynomial function of 1 degree lower. This means that the derivative of an n-th degree polynomial function is an (n−1)-th degree polynomial function. Depending on how many roots the derivative has, the shape of the function is affected. Use the following applet to explore how the shape of a cubic function relates to how many roots its derivative — a quadratic function — has.
A sign table of the function f(x) is given in the following applet. Determine whether the given point corresponds to a local maximum, a local minimum, or if it is a terrace point.
Man kan bestämma lokala extrempunkter för en funktion, t.ex. f(x)=3x4−16x3+24x2, genom att avgöra i vilka punkter dess derivata är 0, och därefter undersöka extrempunkternas karaktär samt dess koordinater.
Man börjar med att derivera funktionen med lämpliga deriveringsregler.
Derivera funktion
D(axn)=a⋅nxn−1
VL/12=HL/12
Bryt ut x
Använd nollproduktmetoden
I det här fallet får man ut en lösning direkt, x=0, samt en andragradsekvation som kan lösas med pq-formeln.
Använd pq-formeln: p=−4,q=4
Beräkna kvot
−(−a)=a
Beräkna potens
Subtrahera term
Förenkla rot & termer
Lösningarna till ekvationen f′(x)=0 är alltså x=0 och en dubbelrot x=2. Detta är derivatans nollställen, så för dessa x-värden hittar man funktionens stationära punkter.
För att avgöra vilken typ av stationära punkter man har hittat kan man göra en teckentabell. Man börjar med att fylla i informationen från föregående steg, dvs. att derivatan är 0 när x är 0 och 2.
x | 0 | 2 | |||
---|---|---|---|---|---|
f′(x) | 0 | 0 | |||
f(x) | ↘ | Min | ↗ | Ter. | ↗ |
För att bestämma de stationära punkternas karaktär tar man reda på om f(x) är växande eller avtagande på intervallen mellan punkterna. Det gör man enklast genom att undersöka derivatans tecken på dessa intervall. Man väljer därför något x-värde på respektive intervall och sätter in det i derivatan f′(x). Här kan man t.ex. välja x-värdena −1, 1 och 3.
x | 12x3−48x2+48x | f′(x) | +/− |
---|---|---|---|
−1 | 12(−1)3−48(−1)2+48(−1) | −12 | − |
1 | 12⋅13−48⋅12+48⋅1 | 12 | + |
3 | 12⋅33−48⋅32+48⋅3 | 36 | + |
Nu kan man fylla i derivatans tecken på teckentabellens andra rad. Samtidigt kan man fylla i grafens utseende på tredje raden med hjälp av detta. En positiv derivata ger en växande funktion (↗) och en negativ derivata ger en avtagande funktion (↘).
x | 0 | 2 | |||
---|---|---|---|---|---|
f′(x) | − | 0 | + | 0 | + |
f(x) | ↘ | Min | ↗ | Ter. | ↗ |
I tabellen ser man att funktionen är avtagande till vänster om x=0 och växande till höger, vilket innebär att det finns en minimipunkt där. Kring den stationära punkten i x=2 är funktionen istället växande på båda sidor, så där finns en terrasspunkt.
x | 0 | 2 | |||
---|---|---|---|---|---|
f′(x) | − | 0 | + | 0 | + |
f(x) | ↘ | Min | ↗ | Ter. | ↗ |
Målet här är att hitta funktionens extrempunkter men eftersom terrasspunkter inte är extrempunkter kan man utesluta dem. Därför utesluts punken där x=2.
A point where the function switches from being decreasing to increasing corresponds to a local minimum.
Conversely, if the function switches from increasing to decreasing then the function has a local maximum at that point.
Finally, terrace points can be identified at places where the function does not change its increasing or decreasing behavior, instead, the function briefly behaves as if it was a constant function.
Bestäm derivatan av funktionen. Sätt den lika med 0 och lös den resulterande andragradsekvationen med hjälp av pq-formeln.
Derivera funktion
D(xn)=nxn−1
D(axn)=a⋅nxn−1
D(ax)=a
D(a)=0
VL/3=HL/3
Använd pq-formeln: p=−4,q=−5
Beräkna kvot
−(−a)=a
Beräkna potens
a−(−b)=a+b
Beräkna rot
Ange lösningar
De stationära punkternas koordinater är (−1,11) och (5,−97).
Hitta derivatans nollställen för den givna funktionen. Undersök derivatans tecken kring dessa punkter för att avgöra om funktionen är växande eller avtagande.
Derivera funktion
D(axn)=a⋅nxn−1
D(a)=0
Dela upp i faktorer
Bryt ut x
Använd nollproduktmetoden
(II): VL+12=HL+12
(II): VL/6=HL/6
x | 0 | 2 | |||
---|---|---|---|---|---|
h′(x) | 0 | 0 | |||
h(x) | ↘ | Min | ↗ | Ter. | ↗ |
Nu tar vi reda på derivatans tecken mellan dess nollställen. Vi väljer något x-värde på varje intervall och sätter in det i derivatan h′(x). Det spelar ingen roll vilket x-värde man väljer, så vi väljer x som ger enkla beräkningar.
x | 6x2−12x | h′(x) | Tecken |
---|---|---|---|
−1 | 6(−1)2−12(−1) | 18 | + |
1 | 6⋅12−12⋅1 | −6 | − |
10 | 6⋅102−12⋅10 | 480 | + |
Genom att fylla i derivatans tecken på den andra raden kan vi också avgöra grafens utseende.
x | 0 | 2 | |||
---|---|---|---|---|---|
h′(x) | + | 0 | − | 0 | + |
h(x) | ↗ | Max | ↘ | Min | ↗ |
Nu kan vi se att den vänstra extrempunkten är ett maximum och den högra är ett minimum.
x | 0 | 2 | |||
---|---|---|---|---|---|
h′(x) | + | 0 | − | 0 | + |
h(x) | ↗ | Max | ↘ | Min | ↗ |
Räknaren kan användas för att hitta extremvärden till olika typer av funktioner.
Man börjar med att skriva in den funktion som man söker extremvärdet för i räknaren. Det gör man genom att trycka på knappen Y= och fylla i funktionen på en av raderna Y1, Y2 osv. För att skriva x använder man knappen X,T,θ,n.
Efter att funktionen skrivits in på räknaren trycker man på GRAPH för att rita ut den.
Det är viktigt att alla extrempunkter syns i fönstret. Om de inte gör det går det att ändra inställningarna för koordinatsystemet.
För att bestämma extrempunkter trycker man först på CALC (2ND+TRACE) och väljer sedan minimum
eller maximum
beroende på om man söker en minimi- eller maximipunkt.
Kurvan visas nu igen, och för att räknaren ska kunna bestämma extrempunkten måste man ange tre punkter på kurvan.
Räknaren bestämmer nu närmevärden för extrempunktens koordinater och anger dem längst ner på skärmen.
För att hitta flera olika extrempunkter upprepar man proceduren.
Use the CALC
option of a graphing calculator.
Begin by writing the function by pressing Y= and typing in the function.
Press GRAPH to plot the function. To take a better look, press WINDOW and adjust the screen settings.
By looking at the graph, it is noticeable that the function has three extrema — two local minima, and a local maximum. Each extremum needs to be found one at a time by carefully choosing the left and right bound. Press 2ND and TRACE to enter the CALC
menu. Choose the third option, minimum
.
The first minimum seems to be between x=−3 and x=−2.
After selecting the bounds, give a guess and press ENTER.
A local minimum is located at about (−2,25;−2,59). The other extrema can be found in a similar way. Keep in mind that to find the local maximum the fourth option in the CALC
menu should be used instead.
The function also has a maximum at (−0,07;1,21) and another minimum at (1,57;−0,58).