Logga in
| 11 sidor teori |
| 48 Uppgifter - Nivå 1 - 3 |
| Varje lektion är menad motsvara 1-2 lektioner i klassrummet. |
En ekvation är ett matematiskt påstående där uttrycken på båda sidor om likhetstecknet är lika mycket värda. De två sidorna kallas för ekvationens led: vänstra sidan kallas vänsterled och högra sidan kallas högerled.
Uttrycken i båda leden innehåller ofta ett eller flera obekanta tal, som brukar skrivas med bokstäver som x, y, z, a, b och så vidare. Dessa bokstäver kallas för variabler i algebraiska uttryck, men i en ekvation har de obekanta talen ett bestämt värde — det är just det värdet vi vill ta reda på. Några exempel på olika ekvationer visas nedan.
En lösning till en ekvation är det värde som det obekanta talet måste ha för att ekvationen ska stämma. Det betyder att båda sidor blir lika när vi sätter in lösningen i ekvationen. Titta på följande ekvation:
Den här ekvationen har lösningen x=3, eftersom 3 är det enda värdet på x som gör att båda sidor blir lika. Det betyder att vänsterledet och högerledet är lika när vi byter ut det obekanta talet mot 3.
Om man sätter in värden som inte är lösningar i ekvationen, blir högerledet inte lika med vänsterledet. Då använder man tecknet =, som betyder skilt från
, eller inte lika med
. Titta vad som händer om vi sätter in x=1 i ekvationen.
Vissa ekvationer går inte att lösa – det finns helt enkelt inget värde som gör att båda sidor blir lika. Titta på följande exempel:
Ett tal kan aldrig vara lika med sig självt plus 1 — det är omöjligt. Därför har den här ekvationen ingen lösning. Men en ekvation kan också ha flera lösningar, eller till och med oändligt många lösningar. Det betyder att alla värden på det obekanta talet gör att båda sidor blir lika.
Den här ekvationen är sann för alla värden på x, eftersom uttrycket i vänsterled och högerled kan förenklas till samma sak.
Ibland utgår man från en ersättningsmängd — en lista med möjliga lösningar — för att hitta vilka värden som faktiskt löser en ekvation. Man provar då att sätta in varje värde i ekvationen och ser om det stämmer. Titta på följande ekvation och dess ersättningsmängd:
I tabellen nedan provar vi att sätta in varje värde i ekvationen och ser om den stämmer.
x | Ersätta | Är båda sidor lika? |
---|---|---|
5 | 5−5=?3 | 0=3 × |
6 | 6−5=?3 | 1=3 × |
7 | 7−5=?3 | 2=3 × |
8 | 8−5=?3 | 3=3 ✓ |
Som vi såg i tabellen är 3 den enda lösningen till ekvationen.
En vanlig metod för att lösa ekvationer är balansmetoden. Den går ut på att man gör samma sak på båda sidor av ekvationen, så att balansen mellan vänsterled och högerled behålls. Titta på ekvationen nedan:
I den här ekvationen kan vi ta bort subtraktionen i vänsterledet genom att addera 4 i båda led.
Nästa steg är att dividera båda leden i ekvationen med 2, så att multiplikation med 2 försvinner och x blir ensamt.
VL/2=HL/2
Förkorta
Förenkla kvot
Beräkna kvot
Som vi har sett används de fyra räknesätten för att få det obekanta talet ensamt på ena sidan av ekvationen. Addition och subtraktion tar ut varandra, precis som multiplikation och division gör.
inspekterarde två leden och ser om det finns några likheter. Ibland kan det dock behövas några omskrivningar för att vänster- och högerledet faktiskt ska se så pass lika ut att inspektionsmetoden kan användas.
Ersätt Albins lösning i ekvationen. Fås ett sant påstående?
Använd balansmetoden.
VL−4=HL−4
Förenkla termer
VL/4=HL/4
Beräkna kvot
Använd balansmetoden.
VL−157=HL−157
Förläng med 3
Subtrahera bråk
Subtrahera term
Använd balansmetoden.
VL⋅(x−1)=HL⋅(x−1)
Multiplicera in 8
VL+8=HL+8
Omarrangera ekvation
VL/8=HL/8
Lös ekvationerna genom att använda balansmetoden. Om det behövs, avrunda svaret till två decimaler.
Vi kallar diskmedlets vikt för a och flaskans vikt för b. Tillsammans väger de 1,5 kg eller 1500 gram: a+b=1500. När hälften av diskmedlet är använt så väger flaskan endast 785 gram. Vi ska alltså dela a med 2, eftersom medlets vikt minskat till hälften. Flaskans vikt b är dock oförändrad. Detta uttryck likställer vi med 785: a/2+b=785. Vi löser ut a för att därefter kunna sätta in ett uttryck för a i vår första ekvation.
Nu har vi ett uttryck för a och kan sätta in detta i vårt ursprungliga uttryck.
Den tomma flaskan väger 70 gram.
Lös ekvationen.
Vi kan multiplicera med (x-5) i båda led för att blir av med nämnaren i vänsterledet.
Vi får alltså x=5. Men löser den verkligen ursprungsekvationen? Nej. Om vi sätter in detta i vänsterledet får vi 0 i nämnaren och nolldivision är, som bekant, inte tillåtet. Därför är x=5 inte en lösning. Ekvationen saknar lösningar.
Vi börjar med att förkorta bråken så ekvationen blir lite enklare.
Vi får x=x. Oavsett värde på x kommer ju den likheten alltid att stämma. T.ex. gäller alltid 2=2 och 17=17. Därför är ekvationens lösningar alla x.
För 18 år sedan var jag tre gånger så gammal som du. Nu är jag dubbelt så gammal.Hur gammal är Marie?
Vi kallar Maries nuvarande ålder för x. Om Isaac idag är hälften så gammal som Marie måste han alltså vara x2 år. För 18 år sedan var Marie (x - 18) år gammal, och om Isaac då var en tredjedel så gammal måste han ha varit x - 183 år. Vi sammanfattar dessa åldrar.
Tidpunkt | Marie | Isaac |
---|---|---|
Nu | x | x/2 |
Då | x - 18 | x-18/3 |
Men om Isaac var x - 183 för 18 år sedan så är han nu ( x - 183+18) år. Issacs nuvarande ålder kan alltså uttryckas som både ( x - 183+18) och x2. Dessa måste vara lika.
Maries nuvarande ålder är 72 år.
Man kan ställa upp ett uttryck som beräknar antalet poäng för ett visst antal klädda kort. Anta att man drar x klädda kort och då är övriga kort icke-klädda. Eftersom man drar 12 kort totalt är 12-x kort som inte är klädda.
Klätt | Ej klätt | Vinst | Förlust | Vinst-Förlust |
---|---|---|---|---|
x | 12-x | 23 x | 4( 12-x) | 23x-4(12-x) |
Genom att dra bort förlusten från vinsten, precis som i för deluppgiften, får vi att vinsten ges av uttrycket 23x-4(12-x). Om x är ett heltal när detta är lika med 168 är den vinsten möjlig. Man kan ju inte dra ett halvt kort.
När antalet klädda kort är 8 och antalet icke-klädda kort är 12-8=4 blir vinstsumman 168 kr.
Använd inspektionsmetoden för att lösa ekvationen
Vi ska här försöka se
vad x ska vara. Vi ska alltså hitta värden på x som gör att
x * (x-2) =0.
Om en faktor är 0, kommer hela produkten att bli 0 oavsett vad den andra faktorn är. Exempelvis är 0 * 3 =0, och 7 * 0 = 0 osv. Vad ska vi då ersätta x med i våra faktorer för att de ska bli 0 ? Det finns två fall. Den första får vi helt enkelt genom att ersätta x med noll. Vi får då
0 * (0-2)=0 * (-2)=0.
Den andra lösningen gömmer sig i faktorn x-2. Vad ska vi då ersätta x med för att få noll?
Den andra lösningen är alltså x= 2, eftersom 2 * ( 2-2)=2 * 0=0. Vi har då med hjälp av inspektionsmetoden hittat lösningarna x=0 och x=2. Detta kallas för nollproduktmetoden.
Att se vilka lösningar som gör att differensen 3x^2-9x blir noll är svårt. Men om vi kan skriva om vänsterledet som en produkt kan vi använda samma metod som tidigare, eftersom högerledet är noll. Vi faktoriserar genom att bryta ut största gemensamma faktor.
Nu har vi en produkt i vänsterledet som ska bli noll. Vilka x gör då att 3x(x-3) blir noll? Vi får två ekvationer: 3x=0 och x-3=0. Vi löser ut x i båda ekvationer.
Ena lösningen är x=0.
Den andra lösningen är 3. Om man sätter in något av dessa x i lösningarna stämmer alltså likheten.
I figuren nedan syns tre legobitar. Den blå legobiten ska fästas ovanpå den gröna och röda legobiten som visas nedan.
Hur stort ska avståndet mellan två pluppar vara om de ska passa och du vet att en plupps radie är 0,25 cm?
Den röda legobiten kan delas in i två delar och den gröna kan delas in i tre, dvs. totalt 5 delar. Tillsammans bildar de en sträcka på 5 cm så varje del måste utgöra 5/5=1 cm. Vi numrerar varje del (1-5).
Om legobitarna ska passa måste plupparna på den blå biten befinna sig precis ovanför motsvarande pluppar på den röda och gröna biten. Detta innebär i sin tur att avståndet mellan två närliggande pluppar måste vara lika stort på alla legobitar. Vi kallar detta avstånd för x i den inzoomade figuren nedan.
Avståndet från plupp 2 till plupp 3 är uppdelad i två lika stora sträckor, dvs. x2. Vi vet även att radien av en plupp är 0,25 cm och därför är diametern 0,5 cm. Vi kompletterar figuren med denna information.
Vi lägger ihop den röda legobitens delsträckor. Det ska då bli 2:
x/2+0,5+x+0,5+x/2=2.
Genom att lösa ut x kan vi bestämma avståndet mellan två pluppar på en legobit.
Avståndet mellan två pluppar är 0.5 cm, dvs. dubbla "pluppradien" eller en "pluppdiameter."
Anger vi den tomma flaskans vikt för x gram och vattnets vikt för k gram när flaskan är helt fylld kan vi ställa upp två samband för vikten när den är fylld till 13 och 25.
Fylld till 1/3 | Fylld till 2/5 |
---|---|
1/3 * k + x = 410 | 2/5 * k + x = 417 |
Subtraherar vi flaskans vikt när den är fylld till 25 från flaskans vikt när den är fylld till 13 blir skillnaden 417-410. Detta ger oss en ekvation: 2/5 * k + x - (1/3 * k + x) = 417- 410. Vi förenklar ekvationen något.
Bråktalen i vänstra ledet har olika nämnare, så vi skriver om dem.
När flaskan är helt fylld väger vattnet 105 gram. Nu kan vi beräkna x, dvs. hur mycket den tomma flaskan väger. Det gör vi genom att sätta in k i ett av sambanden som vi formulerade.
Den tomma flaskan väger 375 gram.
Om förhållandet mellan två är 3:7 innebär det att kvoten av dem är 37. Om vi kallar talen a och b får vi: a+b=200 och a b = 3 7 . Löser vi ut a i den första ekvationen fås a=200-b. Genom att ersätta a med detta den andra ekvationen kan vi lösa ut b.
b är 140 så a blir 200-140=60. Det innebär att det största talet är 140
Vi börjar med att skriva om ekvationen så att termen 3x - 9x - 3 står ensam i vänsterledet. Därefter multiplicerar vi båda leden med (x - 3) för att bli av med nämnaren.
Vi får nu x=x. Denna likhet gäller för alla x. T.ex. är ju både 2=2 och 96=96. Det finns alltså oändligt många lösningar. Men, x får inte vara 3 eftersom nämnaren i ursprungsekvationen då blir 0. Ekvationens lösningar är alltså alla x förutom 3. Det skriver vi som x≠3.
En lösning till en ekvation är det eller de x-värden som gör att likheten gäller. Om en ekvation saknar lösning betyder det att oavsett vilket värde man sätter in kommer likheten aldrig att gälla. I tre av ekvationerna finns x endast på ett ställe så vi börjar med att undersöka dem.
Vi kan prova att lösa ekvationerna. I den första flyttar vi över ettan till högerledet genom att subtrahera 1 i båda led: x+1=3 ⇔ x=3-1=2. Lösningen på den här ekvationen är x=2 så denna ekvation har alltså en lösning. I den andra ekvationen subtraherar vi 2 i båda led: x+2=0 ⇔ x=-2. Den här ekvationen har också en lösning. I den tredje ekvationen (2=x) kan vi läsa av lösningen direkt. Om man ersätter x med 2 gäller likheten så denna ekvationen har också en lösning.
Vi flyttar över x:en till vänsterledet och konstanterna i högerledet.
Om vi nu förenklar vänsterledet blir detta 0, men då står det ju 0=2. Den likheten gäller aldrig, oavsett vilket värde på x man sätter in. Denna ekvationen saknar därför lösning.
Vi samlar x:en på ena sidan och konstanterna på den andra.
Den här ekvationen har alltså en lösning.
Det är alltså en av ekvationerna som saknar lösning, nämligen ekvation C.