Logga in
| 9 sidor teori |
| 31 Uppgifter - Nivå 1 - 3 |
| Varje lektion är menad motsvara 1-2 lektioner i klassrummet. |
Minispelare aktiv
Potenser är ett enklare sätt att skriva upprepad multiplikation. Exempelvis kan produkten 7⋅7⋅7 skrivas som potensen 73, där sjuan och trean utgör potensens bas respektive exponent.
73 utläses sju upphöjt till tre
och exponenten 3 betyder att basen 7 multipliceras tre gånger. I tabellen syns ytterligare några exempel.
Uttryck | Exempel |
---|---|
2⋅2=22 | 2 upphöjt till 2 |
7⋅7⋅7=73 | 7 upphöjt till 3 |
5⋅5⋅5⋅5⋅5=54 | 5 upphöjt till 4 |
m⋅m⋅m⋅m=m4 | m upphöjt till 4 |
x⋅x⋅x⋅x⋅x⋅x=x9 | x upphöjt till 6 |
i kvadrat. Till exempel 82, som kan utläsas
åtta i kvadrat. På motsvarande sätt kan potensen 83 utläsas
åtta i kubik.
För att skriva potenser använder man knappen med det lilla taket
som ser ut så här: ∧. Man skriver först basen, sedan taket och sist exponenten.
Detta sätt att skriva en potens fungerar för alla exponenter, men det finns ett snabbare sätt att skriva just upphöjt till två
. Man skriver då talet man vill kvadrera, dvs. basen, och trycker sedan på knappen x2 för att upphöja det till 2.
Ur definitionen av potenser följer en del räkneregler som underlättar vid beräkningar. Dessa brukar kort och gott kallas potenslagar.
Dela upp i faktorer
Ta bort parentes
Skriv som potens
När potenser med samma bas divideras kan de skrivas som en enda potens där exponenten i nämnaren subtraherats från exponenten i täljaren. Enligt regeln blir t.ex. divisionen av 36 och 34 lika med 36−4=32. Man kan motivera detta genom att skriva ut potenserna som upprepade multiplikationer.
Dela upp i faktorer
Stryk faktorer
Förenkla kvot
Skriv som potens
När basen i en potens är en produkt kan potensen skrivas om genom att sätta exponenten på faktorerna. Enligt regeln är t.ex. (2⋅5)3 samma sak som 23⋅53. Man kan motivera detta genom att skriva ut potenserna som upprepade multiplikationer.
a3=a⋅a⋅a
Ta bort parentes
Omarrangera faktorer
a⋅a⋅a=a3
Dela upp i faktorer
Multiplicera bråk
Skriv som potens
När man dividerar potenser med samma nämnare subtraherar man exponenterna. Vad händer om den resulterande exponenten blir negativ, t.ex. 5−3, och har det någon innebörd? Enligt regeln är det lika med 531. Denna motiveras genom att skriva −3 som t.ex. 4−7 och använda en av potenslagarna.
Skriv −3 som 4−7
ab−c=acab
Dela upp i faktorer
Stryk faktorer
Förenkla kvot
a⋅a⋅a=a3
Ur potenslagarna följer några vanliga fall som kanske inte är självklara, men som kan vara bra att komma ihåg.
Hur ska man tolka en potens med exponenten 0, t.ex. 40? Svaret är att ett tal upphöjt till 0 är 1. Motiveringen till detta är att ett tal dividerat med sig självt är just 1. I exemplet skrivs noll som 2−2.
Denna regel gäller för alla tal utom när basen är 0, dvs. om man har 00. Då hade man, på motsvarande sätt som i exemplet med 4 fått 0202, vilket ger nolldivision som inte är tillåtet.Beräkna värdet av uttrycket utan räknare.
Det börjar med att kvoten beräknas. Eftersom basen är densamma, subtraheras exponenterna.
Vi börjar med att beräkna kvoten. Eftersom det är samma bas subtraheras exponenterna.
acab=ab−c
Beräkna 9−5
ab⋅ac=ab+c
Addera och subtrahera termer
a0=1
Uttryckets värde är 1.
Omskriv det givna uttrycket enligt anvisningarna. I detta specifika fall, om exponenten är lika med 1, skriv ut den som 1 istället för att utelämna den.
När en potens har en negativ exponent kan den skrivas om som ett bråk med täljaren 1.
Uttryckets värde är 40.
Om vi kan skriva om ekvationen så att den enbart består av potenser med basen 2 kan vi likställa exponenterna och lösa ut x. Som tur är kan både 4 och 16 skrivas som potenser med basen 2.
Lösningen är alltså x=±7.
Skriv uttrycket som en enda potens med minsta möjliga heltalsbas.
Eftersom vi adderar 4 likadana uttryck kan vi skriva om uttrycket som en produkt där ena faktorn är 4. Vi använder även att 16=4^2 för att båda faktorer ska få samma bas.
Då gör vi samma sak igen. Eftersom tre likadana termer adderas kan vi skriva detta som en produkt där ena faktorn är 3. Vi använder även att 9=3^2 för att båda faktorer ska få samma bas.
Om basen i en potens är 1 påverkar det inte potensens värde. Det kunde alltså lika gärna stått en 1:a istället för 1^(1000). När vi vet detta kan vi börja förenkla uttrycket.
Om nämnare och täljare i ett bråk är lika förenklas det till 1, t.ex. kan ett bråk med a^b i nämnare och täljare förkortas till 1. a^b/a^b=1. Divideras två potenser med samma bas subtraheras exponenterna.
Då har vi visat att a^0=1. Detta gäller dock inte när a=0. Detta skulle leda till att man delar med 0, vilket är otillåtet.
Vi skriver om 512 som en potens med basen 2. Det betyder att vi ska hitta det n som uppfyller 2^n=512. Vi provar med n=5. Sedan ökar eller minskar vi det tills vi hittar rätt exponent. Varje gång exponenten ökar med 1 fördubblas värdet på potensen.
2^n | = |
---|---|
2^5 | 32 |
2^6 | 64 |
2^7 | 128 |
2^8 | 256 |
2^9 | 512 |
512 kan alltså skrivas som 2^9. Täljaren är en etta med nio nollor. Det betyder att man kan skriva den som tiopotensen 10^9.
Bråket kan alltså skrivas 5^9.
Att vi har två likhetstecken kan uttryckas med de tre ekvationerna 2^a=6, 3^b=6 och 2^a=3^b. Vi ska undersöka om a+b=ab, vilket innebär att vi måste bilda en ekvation där exponenterna innehåller både a och b och kan likställas. För att exponenterna ska kunna likställas måste baserna vara lika. Vi behöver alltså en identitet för antingen 2 eller 3 att sätta in i ekvationen 2^a=3^b. I den första ekvationen kan högerledet skrivas som en potens med samma bas som i vänsterledet om vi gör omskrivningen 6=2* 3. Notera att vi lika gärna kan skriva om den andra ekvationen.
Då ersätter vi 3 i tredje ekvationen med identiteten 3=2^(a-1) och kan därefter likställa exponenterna.
Alltså stämmer det att a+b=ab.
Vi kan inte ta reda på a direkt utan grafritande räknare. Istället får vi försöka skriva om 8^a och 4^(2a) så att de får samma bas eller exponent, för då kan vi använda inspektionsmetoden för att hitta samband. Både 8 och 4 kan skrivas om med basen 2, vi använder att 8=2^3 och att 4=2^2 det för att göra omskrivningarna 8^a=(2^3)^a och 4^(2a)=(2^2)^(2a). Tittar vi på dessa omskrivningar kan vi se att det verkar gå att skriva om båda så att de får basen 2^a. Vi testar det och ser om vi kommer vidare därifrån.
Vi gör samma sak för 4^(2a).
Nu kommer vi ihåg att vi visste att 8^a=27. Med denna information kan vi ta reda på vad 2^a är: 8^a=27 ⇔ ( 2^a)^3= 3^3. Vi har nu två potenser vars exponenter är lika. För att likheten ska gälla, måste då även baserna vara samma. Det betyder att 2^a=3. Detta använder vi får att beräkna 4^(2a).
4^(2a) är alltså lika med 81.
Vi beräknar 2^n för några värden på n och noterar slutsiffran. Sedan försöker vi hitta ett mönster.
n | 1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 | 8 |
---|---|---|---|---|---|---|---|---|
2^n | 2^1 | 2^2 | 2^3 | 2^4 | 2^5 | 2^6 | 2^7 | 2^8 |
Produkt | 2 | 4 | 8 | 16 | 32 | 64 | 128 | 256 |
Slutsiffra | 2 | 4 | 8 | 6 | 2 | 4 | 8 | 6 |
De fyra första potensernas slutsiffra är 2, 4, 8 och 6, varpå siffermönstret upprepar sig. För att hitta siffran som 2^(202) slutar på, utgår vi från den sista siffran i mönstret, dvs. 6. Denna siffra upprepar sig efter vart fjärde n. Exponenter som kan delas jämnt med 4 har alltså en slutsiffra på 6. Exempelvis kan exponenterna 4, 8 och 12 delas jämnt med 4: 4/4=1, 8/4=2, 12/4=3, och därför slutar 2^4, 2^8 och 2^(12) på siffran 6. Delas 2^(202) är det inte delbart med 4 så 2^(202) slutar inte på en 6:a. Däremot delas 200 jämnt med 4 så 2^(200) slutar på en 6:a. 2^(202) befinner sig två steg längre fram och slutar därför på en 4.
I högerledet har vi en produkt av potenserna 9^n och 6^4. Om vi primtalsfaktoriserar baserna, dvs. 9 och 6, får vi 9=3* 3 och 6=2* 3. Högerledet kan alltså skrivas som (3* 3)^n * (2* 3)^4 och det är just dessa basernas primtalsfaktorer vi hittar i vänsterledet.
Nu har vi bara treor kvar i baserna. Genom att skriva 3*3 som 3^2 kan vi bestämma n.
Om leden ska vara lika måste n=2.