Logga in
| 8 sidor teori |
| 19 Uppgifter - Nivå 1 - 3 |
| Varje lektion är menad motsvara 1-2 lektioner i klassrummet. |
Några vanliga sätt att representera funktioner är funktionsuttryck (formler), värdetabeller och grafer. Vad man använder beror på vilka egenskaper hos funktionen man är intresserad av.
I den här lektionen går vi igenom följande begrepp:
addera 3 till x-värdet.
En graf är ett sätt att beskriva en funktion i ett koordinatsystem. Grafen byggs upp av en mängd punkter som illustrerar funktionen. Klicka på vilken punkt som helst på grafen för att se dess koordinater.
En värdetabell är ett diagram som hjälper till att organisera och visualisera information. Den används ofta för att visa relationen mellan två variabler.
x | y |
---|---|
0 | 0 |
1 | 3 |
2 | 6 |
3 | 9 |
4 | 12 |
5 | 15 |
2y-värdet
6.Detta representeras vanligtvis med notation (2,6).
Precis som när man ritar en graf på räknaren börjar man med att trycka på Y= och skriva in funktionsuttrycket.
Därefter trycker man på TABLE (2ND+GRAPH). Då genereras automatiskt en värdetabell för några olika x-värden. Har man skrivit in ett annat funktionsuttryck på Y2 kommer y-värdena för den funktionen att visas i kolumnen längst till höger.
Om man vill ändra de x-värden som syns i tabellen trycker man på TBLSET (2ND+WINDOW). Där kan man ange vilket x-värde tabellen ska börja på (TblStart) och hur stort avståndet ska vara mellan värdena (ΔTbl). Avståndet anger skillnaden mellan varje x-värde.
Genom att trycka på TABLE igen uppdateras tabellen.
Exempelgraf:
Välj några positiva och negativa x-värden och använd dem för att utvärdera den givna funktionen.
För att göra en värdetabell sätter vi in några valfria x-värden och beräknar motsvarande funktionsvärden. För att inte missa intressant information väljer vi några negativa och några positiva x-värden.
x | x2−1 | y | Punkt |
---|---|---|---|
−2 | (−2)2−1 | 3 | (−2,3) |
−1 | (−1)2−1 | 0 | (−1,0) |
0 | 02−1 | −1 | (0,−1) |
1 | 12−1 | 0 | (1,0) |
2 | 22−1 | 3 | (2,3) |
Nu ritar vi upp ett koordinatsystem och prickar in punkterna vi tog fram i tabellen.
Till sist sammanbinder vi punkterna med en kurva.
För att bestämma en funktion utifrån en graf måste man först veta vilken typ av funktion det är. I koordinatsystemet har grafen till en exponentialfunktion ritats.
Det finns två okända konstanter och därför behövs två olika punkter för att bestämma dessa värden.
Grafen går exempelvis igenom (1,1), och (2,3).
(I): Förenkla potens
(I): VL/a=HL/a
(I): Omarrangera ekvation
(II): C=a1
(II): Multiplicera faktorer
(II): Förenkla kvot
(II): Omarrangera ekvation
(I): a=3
Vilken andragradsfunktion beskriver grafen?
Använd den allmänna formeln för en andragradsekvation. Analysera den givna grafen och hitta y-skärningspunkten och koordinaterna för vertexen.
Beräkna potens & produkt
(I): VL⋅(−3)=HL⋅(−3)
(I): Addera (II)
(I): Förenkla termer
(I): VL+8=HL+8
(I): VL/24=HL/24
(II): a=−0,5
(II): a(−b)=−a⋅b
(II): Förenkla termer
(II): VL+14=HL+14
(II): VL/6=HL/6
Funktionen f(x) har ritats in i ett koordinatsystem.
Notera följande värdetabell.
x | f(x) | g(x) |
---|---|---|
1 | 0 | 1,5 |
3 | 2 | 2,5 |
5 | 4 | 3,5 |
7 | 6 | 4,5 |
När linjära funktioner skär varandra innebär det att ena funktionen har gått från att vara mindre till att vara större och vice versa. I värdetabellen har vi markerat den funktion som är störst för aktuellt x-värde med grönt.
x | f(x) | g(x) |
---|---|---|
1 | 0 | 1,5 |
3 | 2 | 2,5 |
5 | 4 | 3,5 |
7 | 6 | 4,5 |
Vi ser att det är mellan x=3 och x=5 som f(x) blir större än g(x). Detta innebär att grafen till f(x) har korsat grafen till g(x) någonstans mellan dessa x-värden. Funktionernas grafer skär därför varandra i någon punkt i intervallet 3 < x < 5.
Den givna värdetabellen ger oss fyra punkter för f(x) och fyra punkter för g(x).
x | (x, f(x)) | (x, g(x)) |
---|---|---|
1 | (1, 0) | (1, 1,5) |
3 | (3, 2) | (3, 2,5) |
5 | (5, 4) | (5, 3,5) |
7 | (7, 6) | (7, 4,5) |
Vi markerar dessa i ett koordinatsystem och ritar de båda graferna utifrån dessa. Därefter läser vi av skärningspunktens koordinater.
Funktionerna skär varandra i punkten (4,3).
För att göra värdetabellen sätter vi in x-värdena -5, -4, ... , 2 och beräknar det motsvarande funktionsvärdet. x- och y-värdena representerar punker som funktionen går genom.
x | 0,25x^3+x^2 | y | Punkt |
---|---|---|---|
-5 | 0,25 * ( -5)^3+( -5)^2 | - 6,25 | (-5;-6,25) |
-4 | 0,25 * ( -4)^3+( -4)^2 | 0 | (-4,0) |
-3 | 0,25 * ( -3)^3+( -3)^2 | 2,25 | (-3;2,25) |
-2 | 0,25 * ( -2)^3+( -2)^2 | 2 | (-2,2) |
-1 | 0,25 * ( -1)^3+( -1)^2 | 0,75 | (-1;0,75) |
0 | 0,25 * 0^3+ 0^2 | 0 | (0,0) |
1 | 0,25 * 1^3+ 1^2 | 1,25 | (1;1,25) |
2 | 0,25 * 2^3+ 2^2 | 6 | (2,6) |
Nu ritar vi upp ett koordinatsystem och markerar punkterna vi tog fram i tabellen.
Nu kan vi sammanbinda punkterna med en kurva.
I koordinatsystemet är funktionerna f(x)=2⋅ax och g(x)=x2+bx+2 ritade.
Vi måste först ta reda på vilken graf som hör till vilken funktion. Den blå kurvan har en minimipunkt, medan den röda inte har någon extrempunkt alls. Andragradskurvor har alltid en extrempunkt så g(x) måste vara den blå grafen.
Vi läser av en punkt på grafen.
Punkten (1,5) ligger på grafen, så om vi sätter in x=1 och y=5 i g(x) kan vi bestämma b.
b är alltså lika med 2.
Nu läser vi av en punkt på den röda kurvan.
Punkten (1,3) ligger på den röda kurvan så vi sätter in den i f(x) för att bestämma a.
a är alltså 1,5.
Nedan visas grafen till en exponentialfunktion f(x).
En exponentialfunktion på allmän form skrivs y=C* a^x, där C och a är konstanter. Det finns två okända konstanter så vi behöver två punkter från grafen.
Vi läser av punkterna (1,1) och (2,2). Insättning av dessa i funktionen ger oss två ekvationer som bildar ett ekvationssystem: 1=C* a^1 2=C* a^2. Vi kan lösa det med t.ex. substitutionsmetoden.
C är 0,5 och a är 2, vilket ger funktionen f(x)=0,5* 2^x.
I koordinatsystemet visas grafen till en andragradsfunktion, f(x).
Kurvan skär y-axeln i y=-3. Det betyder att konstanttermen är -3, vilket ger f(x)=ax^2+bx-3, där a och b är reella konstanter. För att bestämma de andra behöver vi två punkter på grafen.
Vi läser av punkterna (1,-7) och (3,-3) och sätter in dem i funktionen. Det ger två nya ekvationer som bildar ett ekvationssystem: -7=a* 1^2+b*1-3 -3=a* 3^2+b*3-3. Vi löser det med t.ex. substitutionsmetoden.
Nu har vi löst ut a. Då sätter vi in det i den andra ekvationen.
a är 2 och b är -6 vilket ger funktionen f(x)=2x^2-6x-3.
För alla exponentialfunktioner på formen y=Cax gäller att a=1 och a>0. Nedan visas tre exponentialfunktioner på den formen.
Vad finns det mer för villkor på a för
Eftersom kurvan skär positiva y-axeln är C positivt. Vi ser att kurvan är växande, dvs. antar större och större y-värden. Det betyder att det är en procentuell ökning, så förändringsfaktorn a måste vara större än 1: a > 1.
Även här är C positivt, men kurvan är avtagande. Det innebär att funktionsvärdet minskar, alltså att förändringsfaktorn är mindre än 1. Villkoret blir a < 1.
Nu har vi en exponentialfunktion med ett negativt startvärde. Ju större x blir desto mindre blir y. Förändringsfaktorn a måste vara positiv och funktionen går mot större och större negativa värden. Därför måste a^x bli större och större. Där a är större än 1:
a>1.
Tyrolf och Nefertiti ska bestämma basen a i exponentialfunktionen f(x)=6⋅ax med hjälp av nedanstående graf. Tyrolf tycker att skärningspunkten med y-axeln är lämplig att använda för att bestämma a. Nefertiti säger emellertid att det inte kommer att fungera. Vem har rätt?
Tyrolf har rätt i att skärningen med y-axeln är en lättavläst punkt, men eftersom denna punkt motsvarar konstanten 6 i exponentialfunktionen f(x)=6* a^x kommer den inte leda till att vi kan lösa ut a. Vi visar vad som händer när vi sätter in (0,6) i funktionen.
När vi sätter in skärningspunkten med y-axeln blir potensens värde 1 så vi får helt enkelt en likhet mellan två sexor. De måste alltså välja någon annan punkt längs grafen för att kunna lösa ut a. Nefertiti har rätt.
Det största djur som någonsin funnits på jorden är blåvalen. Under de senaste hundra åren har antalet blåvalar minskat kraftigt på grund av jakt. År 1900 fanns det ungefär 239000 blåvalar i världshaven och hundra år senare var antalet ungefär 2300. Figuren visar graferna till tre funktioner f,g och h där y=f(x), y=g(x) och y=h(x). De tre funktionerna representerar tre olika modeller för hur blåvalarnas antal kan ha minskat under 1900-talet. y är antalet blåvalar och x är antal år från år 1900.
Anta att den årliga procentuella förändringen av antalet blåvalar var konstant under 1900-talet och fortsätter att vara konstant under 2000-talet.
Vilken av de tre modellerna representerar då hur blåvalarnas antal minskar efter år 1900? Motivera ditt svar.
Bestäm hur många blåvalar det finns kvar år 2065 om den årliga procentuella förändringen av antalet blåvalar fortsätter att vara konstant.
Vi vet att antalet blåvalar minskar med lika många procent dvs. funktionen som beskriver minskningen är en exponentialfunktion. Detta utesluter y=f(x) som är en rät linje. Den blir dessutom negativ efter ett tag vilket inte heller är rimligt. Grafen till y=g(x) stiger efter x=100 vilket innebär att antalet blåvalar skulle öka efter år 2000. Detta stämmer inte minskningen förväntas fortsätta, även efter år 2000. Funktionen som beskriver minskningen är alltså y=h(x).
För att bestämma antalet blåvalar år 2065 ska vi sätta in x=165 i funktionen som beskriver y=h(x). Då måste vi först bestämma förändringsfaktorn a och startvärdet C i exponentialfunktionen
h(x)=C* a^x.
C anger var funktionen skär y-värdet och från grafen ser vi att detta sker i punkten (0,239 000) så C=239 000. För att hitta förändringsfaktorn a sätter vi in punkten (100,2300) i h(x) och löser ut a.
Förändringsfaktorn är ca 0,95 vilket betyder att antalet blåvalar minskar med 5 % per år. Förändringsfaktorn kan inte vara negativ så vi bortser från den negativa lösningen. Nu kan vi bestämma antalet blåvalar år 2065 genom att sätta in x=165 i vår funktion. Vi använder det exakt värdet på a för att undvika avrundningsfel.
Antalet blåvalar år 2065 är ca 112 stycken enligt modellen.