Logga in
| 3 sidor teori |
| 11 Uppgifter - Nivå 1 - 3 |
| Varje lektion är menad motsvara 1-2 lektioner i klassrummet. |
Om en asymptot inte är vertikal säger man att den är sned, vilket betyder att den kan skrivas på formen y=kx+m. Eftersom avståndet mellan asymptoten och funktionen avtar ju längre bort från origo man är kommer differensen mellan funktionsuttrycken att gå mot 0 när x går mot ∞ eller −∞.
x→∞lim(f(x)−(kx+m))=0
x→−∞lim(f(x)−(kx+m))=0
Det är inte ovanligt att kx+m i gränsvärdena ovan är samma räta linje. Det innebär att grafen närmar sig asymptoten både när man rör sig mot positiva och negativa oändligheten.
Ekvationen för en sned asymptot är samma som för en rät linje, y=kx+m. Här visas regler och metoder för att beräkna k- och m-värden för asymptoter när x går mot ∞. För att bestämma asymptoter när x går mot negativa oändligheten byter man bara ut ∞ mot −∞.
k=x→∞limxf(x)
m=x→∞lim(f(x)−kx)
Det går att visa detta genom att göra samma uppdelning av funktionen som för k-värdet.
x | −0.9 | −0.99 | −0.999 | −0.9999 | →−1+ |
---|---|---|---|---|---|
x+12x2+3x+2 | 9.2 | 99.02 | 999.002 | 9999.0002 | →∞ |
Funktionsvärdet går mot oändligheten när x närmar sig −1 från höger. Skulle vi göra samma sak från vänster går den mot negativa oändligheten. Det betyder att x=−1 är en vertikal asymptot.
Sätt in uttryck
ba/c=b⋅ca
Multiplicera in x
Förkorta med x2
Dela upp bråk
Förenkla kvot
Sätt in uttryck
a=(x+1)(x+1)⋅a
Multiplicera in 2x
Subtrahera bråk
Ta bort parentes & byt tecken
Förenkla termer
Sätt in uttryck
Förkorta med x
Dela upp bråk
Förenkla kvot
Nu är vi egentligen klara, men vi visar också asymptoterna tillsammans med grafen till funktionen. Det är inte nödvändigt för den här uppgiften, men kan vara intressant.
Funktionen f(x) har en vertikal och en sned asymptot.
Den vertikala asymptoten är den lodräta linjen.
Den går genom x-värdet 1 så ekvationen är x=1.
Den sneda asymptoten är den andra streckade linjen.
Sneda asymptoter är räta linjer som kan skrivas på k-form. Linjen skär y-axeln när y=1 vilket betyder att m-värdet är 1. Vi bestämmer k-värdet genom att läsa av lutningen.
För varje steg i x-led går linjen 2 steg nedåt. Det innebär att linjen har lutningen x = -2. Asymptotens ekvation blir alltså y=-2x+1.
Funktionen f(x) har en sned asymptot. Bestäm den givet följande.
En sned asymptot är en rät linje som kan skrivas på formen y=kx+m. Lutningen k kan bestämmas med gränsvärdet k=lim _(x→ ∞)f(x)/x. Vi sätter in funktionsuttrycket och beräknar gränsvärdet.
Asymptotens lutning är alltså k=-1. Vi använder detta k-värde för att bestämma m-värdet: m=lim _(x→ ∞)(f(x)-kx). Vi sätter in k=- 1 och funktionsuttrycket.
Linjens m-värde är -4, så asymptotens ekvation är y=- x-4.
Vi gör på samma sätt och börjar med att bestämma k genom att dividera funktionsuttrycket med x och låta x gå mot oändligheten.
Lutningen är alltså k=2. Vi använder den för att beräkna asymptotens m-värde.
Nu har vi både k- och m-värdet för asymptoten och kan konstatera att den är y=2x-1.
Givet att y=kx+m är en asymptot till funktionen f(x) då x→∞, bestäm gränsvärdet.
Vi kan känna igen detta gränsvärde som det vi använder för att bestämma en sned asymptots k-värde. Eftersom y = kx + m är en sned asymptot till f(x) då x → ∞ är gränsvärdet samma som asymptotens lutning. Vi får alltså att lim _(x → ∞) f(x)/x = k.
Det här gränsvärdet är istället det vi använder för att bestämma m-värdet för en sned asymptot. Av samma anledning som i föregående deluppgift får vi därför att
lim _(x → ∞) (f(x)-kx) = m.
Nu ska vi beräkna differensen mellan funktionen och dess asymptot då x går mot oändligheten. Enligt definitionen av sned asymptot vet vi att avståndet mellan funktionen och dess sneda asymptot går mot 0 då x → ∞. Denna differens går alltså också mot 0, vilket ger
lim _(x → ∞) (f(x) - (kx + m)) = 0.
För en sned asymptot skriven på formen y = kx + m bestämmer vi lutningen k med hjälp av gränsvärdet k = lim _(x → ∞)f(x)/x. Vi sätter in vår funktion och beräknar gränsvärdet.
Vi bestämmer nu asymptotens m-värde med hjälp av k-värdet vi precis bestämt och gränsvärdet m = lim _(x → ∞) (f(x) - kx). Vi sätter in funktionsuttrycket samt k = 2 och beräknar gränsvärdet på liknande sätt som tidigare.
Asymptotens m-värde är -3. Nu när vi har både k- och m-värdet kan vi ställa upp asymptotens ekvation: y = 2x - 3.
Vi kan börja med att konstatera att alla grafer har en vertikal asymptot utom en, graf B.
Den har enbart en sned asymptot, men verkar i övrigt vara helt sammanhängande. För att få en vertikal asymptot ska funktionsvärdena gå mot plus eller minus oändligheten när man närmar sig ett visst x-värde. I de givna funktionerna skulle det betyda att nämnaren går mot 0. Finns det någon funktion där detta inte är fallet? Ja, titta på p(x)=2x-4+6/(x-2)^2+1. Den första termen i nämnaren, (x-2)^2, blir som minst 0 eftersom det är en kvadrat, så hela nämnaren, (x-2)^2+1, är alltid minst 1. Det betyder att det inte finns något specifikt x-värde där funktionen går mot oändligheten. Den har alltså ingen vertikal asymptot och måste därför höra ihop med graf B: B:p(x). Graf C är den enda grafen som har en horisontell asymptot.
Det betyder att när x går mot mot oändligheten ska funktionen gå mot ett specifikt värde och inte oändligheten. Vi noterar att alla bråk går mot 0 när x går mot oändligheten och att det endast finns ett funktionsuttryck där man, förutom i ett bråk, inte har någon term innehåller x: g(x)=1/(x+2)^2-4 När x går mot oändligheten går funktionen mot -4 vilket verkar stämma överens med graf C. Vi kan också se att g(x) går mot oändligheten när x närmar sig -2. Det innebär att x=-2 är en vertikal asymptot vilket också ser ut stämma överens med grafen. C:g(x) Nu har vi två grafer kvar — båda har vertikala och sneda asymptoter. Graf D har en vertikal asymptot längs med y-axeln, dvs. x=0.
Vi kan notera att f(x)=x+2-3/x går mot ±∞ när x går mot 0 så f(x) har en vertikal asymptot x=0. Vidare går 3x mot 0 när x går mot oändligheten så asymptoten är y=x+2. Den har positiv lutning vilket även asymptoten i koordinatsystemet har, medan asymptoten till graf A har negativ lutning. D:f(x) Nu har vi bara graf A kvar.
Den bör höra ihop med h(x) men vi kan säkerställa detta genom att undersöka funktionsuttrycket. När x går mot oändligheten går 22x+3 mot 0 och kvar blir då - x2 vilket är asymptoten. Den har negativ lutning och går genom origo. Detta stämmer väl överens med graf A eftersom den sneda streckade linjen både har negativ lutning och går genom origo: A:h(x).