Logga in
Lektionen fokuserar på sinus och cosinus, två grundläggande trigonometriska funktioner. Den förklarar hur dessa funktioner representeras som grafer och hur de används inom matematik. Sinus och cosinus har flera tolkningar, inklusive sambandet mellan sidor och vinklar i trianglar och som koordinater för punkter på enhetscirkeln. De kan också representeras som grafer, och lektionen visar hur dessa grafer ser ut och hur man kan använda dem för att lösa olika problem. Det finns exempel på hur man kan använda sinus och cosinus för att beskriva olika fenomen, som vattendjupet i en vik eller spänningen i en växelströmskrets. Lektionen använder grafiska verktyg som Geogebra för att illustrera dessa koncept och erbjuder också praktiska exempel och övningar.
| | 8 sidor teori |
| | 18 Uppgifter - Nivå 1 - 3 |
| | Varje lektion är menad motsvara 1-2 lektioner i klassrummet. |
I den här lektionen går vi igenom följande begrepp:
I vardagen kan man prata om periodiska fenomen. Det är något som upprepar sig regelbundet, t.ex. jordens rörelse i solsystemet.
Det tar cirka 365 dygn för jorden att fullborda ett varv runt solen — man säger att jordens omloppsbana har en period
på 365 dygn.
På motsvarande sätt kan matematiska funktioner vara periodiska funktioner.
Funktionens period är den kortaste tiden
eller det kortaste avståndet
mellan två motsvarande punkter på kurvan. Det kan t.ex. vara två intilliggande toppar eller dalar.
Enheten är inte nödvändigvis en tid eller ett avstånd, utan perioden får samma enhet som x-axeln har. Om den är enhetslös blir perioden också det.
Andra exempel på periodiska funktioner är de trigonometriska funktionerna sinus och cosinus.
Sinus och cosinus kan tolkas på flera sätt, till exempel som:
Eftersom man för varje vinkel får ut exakt ett värde är sinus och cosinus även matematiska funktioner:
y=sin(x) och y=cos(x)
Att sinus och cosinus är funktioner innebär också att de kan representeras som grafer. Men hur ser de ut?
Med en värdetabell kan man bestämma några punkter som grafen till y=sin(x) går genom.
| x | - 2,5π | - 2π | - 1,5π | - 1π | - 0,5π | 0 | 0,5π | π | 1,5π | 2π | 2,5π |
|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|
| sin x | - 1 | 0 | 1 | 0 | - 1 | 0 | 1 | 0 | - 1 | 0 | 1 |
Här kan man se att sinusvärdenas variation mellan -1 och 1 skapar ett periodiskt mönster: Värdena ökar från -1 till 0 för att fortsätta stiga upp till 1 och sedan sjunka ner till 0 och -1 igen.
Mönstret fortsätter därefter upprepas med perioden 2π. Själva kurvan kommer att bli en mjuk periodisk vågrörelse.
Med ett liknande resonemang kan man ta reda på hur grafen till cos(x) ser ut. Man inser då att kurvan för cos(x) är identisk med den för sin(x), men förskjuten i x-led.
Man kan beräkna sinus- och cosinusvärden för alla x, så definitionsmängden för dessa funktioner är alla reella tal.
Värdemängden för både sin(x) och cos(x) är -1 ≤ y ≤ 1, eftersom sinus och cosinus varierar mellan just -1 och 1.
Vattendjupet i en vik påverkas av tidvatten och kan under vissa perioder beskrivas med funktionen d(t) = 2cos(π t/6) + 2, där t är tiden i timmar efter midnatt och d är vattendjupet i meter. Med hjälp av funktionen, svara på följande frågor.
Vad är vattendjupet i viken klockan 5 på eftermiddagen? Svara med två decimaler.
Vad är det största vattendjupet?
När är vattendjupet som störst?
Bestäm rätt värde på t och beräkna funktionen.
Fundera över vilka värden cosinusfunktionen kan anta.
Avgör för vilka t uttrycket blir som störst.
För att bestämma djupet vid en viss tidpunkt behöver vi först bestämma hur många timmar det har gått sedan midnatt. Klockan 5 på eftermiddagen har det gått 17 timmar, så vi söker funktionsvärdet d(17).
t= 17
Slå in på räknare
Avrunda till 21tiondelar 22hundradelar 23tusendelar 24tiotusendelar 25hundratusendelar 26miljontedelar 27hundramiljontedelar 28miljardtedelar
Vattendjupet är cirka 0,27m klockan 5 på eftermiddagen.
Det största vattendjupet, som vi kan kalla d_(max), motsvarar det största värdet på d(t). Detta får man då cosinusvärdet i funktionsuttrycket är så stort som möjligt, dvs. 1. Vi behöver alltså bara sätta in 1 i funktionsuttrycket för att beräkna maxdjupet:
d_(max) = 2 * 1 + 2 = 4.
Det största vattendjupet är 4 meter.
För att hitta den eller de tidpunkter då vattendjupet är som störst sätter vi funktionen som beskriver vattendjupet, d(t), lika med 4 och löser ut t.
VL-2=HL-2
.VL /2.=.HL /2.
arccos(VL) = arccos(HL)
\ifnumequal{0}{0}{\arccos\left(1\right)=0}{}\ifnumequal{0}{30}{\arccos\left(\dfrac{\sqrt{3}}{2}\right)=\dfrac{\pi}6}{}\ifnumequal{0}{45}{\arccos\left(\dfrac{1}{\sqrt{2}}\right)=\dfrac{\pi}4}{}\ifnumequal{0}{60}{\arccos\left(\dfrac{1}{2}\right)=\dfrac{\pi}3}{}\ifnumequal{0}{90}{\arccos\left(0\right)=\dfrac{\pi}2}{}\ifnumequal{0}{120}{\arccos\left(- \dfrac{1}{2}\right)=\dfrac{2\pi}3}{}\ifnumequal{0}{135}{\arccos\left(- \dfrac{1}{\sqrt{2}}\right)=\dfrac{3\pi}4}{}\ifnumequal{0}{150}{\arccos\left(- \dfrac{\sqrt{3}}{2}\right)=\dfrac{5\pi}6}{}\ifnumequal{0}{180}{\arccos\left(- 1\right)=\pi}{}
Addera termerna
VL * 6=HL* 6
.VL /π.=.HL /π.
Vi vet nu att vattennivån är som störst då t = n * 12, där n≥0. Det motsvarar timme 0, 12, 24 osv. efter midnatt. Djupet är alltså som störst klockan 12 på natten och klockan 12 på dagen.
Med hjälp av grafen till en sinus- eller cosinusfunktion kan man bestämma funktionens period. Eftersom en hel våg motsvarar en period kan man bestämma den genom att läsa av avståndet mellan två intilliggande toppar eller dalar.
I följande figur kan man exempelvis se att cosinus har perioden 2π.
Om det är svårt att läsa av x-värdena i vågornas toppar eller dalar kan man välja andra punkter. För att läsa av en period är det viktiga att man väljer motsvarande punkter på intilliggande vågor.
Ibland är det inte möjligt eller praktiskt att välja punkter med en periods mellanrum — då kan man istället välja punkter med ett större eller mindre avstånd. Så länge man vet precis hur många perioder det är mellan punkterna kan man bestämma funktionens period.
Perioden är längden av en hel våg, alltså hur långt det är innan grafen upprepar sig. För funktionerna y=Asin(kx) och y=Acos(kx) ges perioden enligt följande.
P = 2π/k
Detta innebär att om k ökar, så minskar perioden och grafen svänger snabbare.
En funktions graf kan också användas för att bestämma amplituden. Amplituden är avståndet från funktionens mittlinje (medelvärde) till en topp eller dal.
Amplituden = största värdet - minsta värdet/2
För funktionerna y = A sin x och y = A cos x är amplituden |A|. Funktionen y = 2 sin x har största värdet 2 och minsta värdet - 2, så amplituden är 2. Förutom amplituden kan man också bestämma period från grafen.
Betrakta följande funktionsgrafer.
Avståndet mellan dem är 4π, vilket innebär att funktionen till den blå grafen har perioden 4π. Den gula grafen har gott om både toppar och dalar, men topparna ligger inte på värden som är lätta att läsa av. Vi väljer därför två dalar bredvid varandra och läser av avståndet.
Funktionen till den gula grafen har alltså perioden π/2.
Betrakta den periodiska funktionen i applet.
Vilken är funktionens period?
Ibland kan trigonometriska ekvationer lösas grafiskt. Då ritar man vänsterledet och högerledet som två funktionsuttryck. Lösningarna är x-värdena där graferna skär varandra. Eftersom trigonometriska funktioner är periodiska finns det ofta flera lösningar.
Exempelvis kan ekvationen
5 sin(2x) - 3 = 0
lösas grafiskt. Här används en grafräknare för att rita grafer och bestämma skärningspunkter, men det går även bra med andra digitala verktyg som t.ex. Geogebra.
Till att börja med löser man ut den trigonometriska termen så att den står ensam i höger- eller vänsterledet.
5 sin(2x) - 3 = 0
5 sin(2x) = 3
sin(2x) = 3/5
Se höger- och vänsterledet som två funktionsuttryck och rita deras grafer. Använd gärna ett digitalt verktyg. Här blir vänsterledet en sinuskurva och högerledet en horisontell linje.
Eftersom sinusfunktionens största värde är 1 kan man behöva ändra skalan på y-axeln för att se graferna tydligare i räknaren.
Det kan finnas många skärningspunkter mellan graferna, men det räcker oftast att bestämma alla inom en period. På räknare använder man kommandot intersect för att bestämma skärningspunkter.
I det här fallet finns det två skärningspunkter i varje period. I första perioden till höger om y-axeln kan man hitta lösningarna
x≈0,32 och x≈1,25.
För att underlätta när man ska bestämma den trigonometriska funktionens period är det också bra att bestämma ytterligare en punkt i en intilliggande period.
För att kunna ange hela lösningsmängden behöver man veta funktionens period. Den kan läsas av i grafen eller beräknas som avståndet i x-led mellan två motsvarande skärningspunkter.
I exemplet används skärningspunkterna från förra steget:
3,46 - 0,32 = 3,14 ≈ π.
Till sist bestämmer man alla lösningar till ekvationen genom att lägga till ett helt antal perioder till de lösningar man bestämde i steg 3. För exemplet är perioden π, så lösningsmängderna blir
x ≈ 0,32 + n * π ochx ≈ 1,25 + n * π,
där n är ett heltal.
Den första lösningsmängden, x≈0,32+nπ, representeras av de röda punkterna, och de lila punkterna motsvarar den andra, x≈ 1,25+nπ.
Perioden P för funktioner av typen f(x)=sin(ax) där a ≠ 0 kan beräknas med formeln P=2π/a.
| Funktion | a | Period |
|---|---|---|
| f(x)=sin x | 1 | 2π/1 |
| f(x)=sin(2x) | 2 | 2π/2 |
| f(x)=sin(3x) | 3 | 2π/3 |
| ... | ... | ... |
Undersök resonerande perioden för funktioner av typen h(x) = sin(mx) + sin(nx), där m och n är positiva heltal. Hur kan man algebraiskt bestämma perioden för h(x) med hjälp av värdena på m och n?
För att h(x)=sin(mx)+sin(nx) ska ha perioden P måste båda sinusfunktionerna upprepa sig samtidigt.
Du söker den minsta positiva P som uppfyller för några heltal k, l. mP=2π k, nP=2π l Detta innebär att P/2π=k/m=l/n. Den minsta gemensamma perioden fås genom den största gemensamma delaren d=gcd(m,n). Då är P=2π/gcd(m,n).
Derivatan till sin(x) är cos(x). Vad bör derivatan till cos(x) vara? Använd figuren.
Derivatan beskriver lutningen på grafen, så du undersöker några punkter där det är lättare att avgöra hur stor lutningen är. Enklast är maximi- och minimipunkterna, där lutningen är 0. Motsvarande punkter på grafen till derivatan kommer då att ligga på x-axeln.
Du sätter sedan ut de punkter där lutningen är som mest positiv, alltså vid -5π/2, -π/2, 3π/2, osv. Lutningen är samma som i förra deluppgiften, så i derivatans graf bör dessa punkter ha y-värdet 1.
Lutningen är som mest negativ vid -3π/2, π/2, -5π/2, 9π/2 osv. Dessa punkter måste motsvara de högsta punkterna på derivatans graf. Det kan vara lite svårt att avgöra exakt vad lutningen är, alltså y-värdet på de punkter som ska sättas ut i derivatans graf, men vi vet i alla fall att de har samma lutning. Om man uppskattar värdet lite mer exakt ser man att det är 1.
Om du ritar en graf genom alla dessa punkter ser du att du denna gång får något som varken är exakt en sinus- eller en cosinuskurva, men något som är väldigt likt.
Om man speglar kurvan i x-axeln får man precis en sinuskurva. Kurvan har alltså motsatta y-värden jämfört med sin(x), vilket innebär att det måste vara -sin(x). Derivatan är alltså D( cos(x) ) = -sin(x).
Utgå från att f(x)=cos(x) och att f(a)=0,6 och beräkna summan f(a)+f(a+360^(∘))+f(a+720^(∘))+...+f(a+3 600^(∘)).
Du använder cosinusens viktiga egenskap. cos(x + 360^(∘)) = cos(x) Därför är funktionen periodisk med perioden 360^(∘). Först undersöker du varje term. Alla vinklar skiljer sig med multiplar av 360^(∘) gäller. f(a) = cos(a) &= 0,6 f(a + 360^(∘)) &= 0,6 f(a + 720^(∘)) &= 0,6 ... f(a + 3 600^(∘)) &= 0,6 Nu räknar du antalet termer. Från 0^(∘) till 3600^(∘) i steg om 360^(∘): 3 600/360 = 10 intervall. Alltså finns det 11 termer totalt, inklusive den första. Därefter beräknar du summan. 11 * 0,6 = 6,6 Slutligt svar är 6,6.
Beräkna summan cos( 1^(∘))+cos( 2^(∘))+cos( 3^(∘))+...+cos( 358^(∘))+cos( 359^(∘)).
Du betraktar summan cos(1^(∘)) + cos(2^(∘)) + ... + cos(359^(∘)). Du använder bara denna egenskap. cos(180^(∘) + x) = −cos(x) Varje term cos(k^(∘)) paras ihop med cos(180^(∘) + k^(∘)) för k = 1 till 179. cos(181^(∘)) = &cos(180^(∘) + 1^(∘)) = −cos(1^(∘)) cos(182^(∘)) = &cos(180^(∘) + 2^(∘)) = −cos(2^(∘)) & ... Alla termer från 1^(∘) till 179^(∘) tar ut de motsvarande termerna från 181^(∘) till 359^(∘). Den enda term som återstår är cos(180^(∘)). cos(180^(∘)) = - 1 Det slutliga svaret är - 1.