Logga in
Matematisk bevisföring är en central del av matematiken, som hjälper oss att dra korrekta slutsatser baserat på vissa premisser. Denna lektion fokuserar på att förklara koncept som motsatt påstående, matematiska bevis, och negation i matematik på ett lättförståeligt sätt. Den tar upp olika typer av bevis, inklusive direkta och indirekta bevis, och hur de används för att tolka påståenden. Den förklarar också hur man kan använda logiksymboler för att föra resonemang på ett kompakt sätt. Denna lektion är utmärkt för dem som vill förstå matematisk bevisföring och dess tillämpningar.
| | 7 sidor teori |
| | 18 Uppgifter - Nivå 1 - 3 |
| | Varje lektion är menad motsvara 1-2 lektioner i klassrummet. |
Inom matematiken handlar logik om att dra korrekta slutsatser utifrån vissa premisser. Matematiska bevis bygger på logik, där varje steg ska vara tydligt och välmotiverat. Stegen kan till exempel bygga på definitioner, axiom eller redan bevisade satser. För att skriva resonemang kortare används logiksymboler.
I den här lektionen går vi igenom följande begrepp:
Logik är ett brett ämne, och inom matematiken är det läran om hur man drar korrekta slutsatser givet vissa premisser. Exempelvis är matematiska bevis uppbyggda av logiska resonemang. För att kunna föra matematiska resonemang skriftligt på ett kompakt sätt används logiska symboler.
I tabellen visas ett urval.
| Symbol | Innebörd | Exempel |
|---|---|---|
| ⇒ | Implikation | P_1: Figuren är en kvadrat P_2: Figuren är en fyrhörning P_1 ⇒ P_2 |
| ⇔ | Ekvivalens | P_1: Figuren är en kvadrat P_3: Figuren har fyra rätvinkliga hörn och lika långa sidor P_1 ⇔ P_3 |
| ¬ | Negation | P_1: Figuren är en kvadrat ¬P_1: Figuren är inte en kvadrat |
| ⊥ | Motsägelse | P_4: Figuren har 4 hörn P_5: Figuren är en triangel (P_4 och P_5) ⇒⊥ |
Masumi och Povilas ska ha ett bevis-battle, och Masumi har bestämt sig för att visa att 1 är lika med 2. Povilas blir inte särskilt imponerad och kontrar med att han kan visa att a^2 är ett jämnt tal om a är ett jämnt tal. Här är deras bevis.
Har de gjort rätt?
Masumi påstår sig ha bevisat att 1=2. Detta verkar inte särskilt troligt, så hon har nog gjort fel någonstans. Vi undersöker ett steg i taget. På första raden anger hon att
a=b,
så a och b är alltså samma tal. På andra och tredje raden multiplicerar hon med a respektive subtraherar med b^2. Detta går bra eftersom man alltid kan multiplicera och subtrahera båda led med vilket tal som helst utan att göra likheten ogiltig.
a^2=ab
a^2-b^2=ab-b^2
Hon väljer sedan att utveckla vänsterledet med konjugatregeln samt bryta ut b ur högerledet. Detta går också bra — det är ju bara omskrivningar.
(a-b)(a+b)=b(a-b)
Så här långt är resonemanget korrekt. Men från rad 4 till rad 5 sker ett ogiltigt steg: Masumi dividerar båda leden med (a-b). Eftersom a=b gäller att (a-b)=0. Då dividerar hon alltså med 0. Nolldivision är inte tillåtet så detta steg är inte giltigt!
(a-b)(a+b)&=b(a-b) & ⇓ a+b&=b
Stegen som kommer efteråt är rätt men det spelar ingen roll: Om ett steg i beviset är fel är hela beviset fel. Vi kan alltså konstatera att Masumis bevis inte stämmer.
Povilas verkar ha utgått från att jämna tal är delbara med 2 och brukar skrivas på formen
a=2n,
där n är ett heltal. Han har dock inte definierat vad n står för i sitt bevis, vilket han borde ha gjort. Stegen därefter är inga konstigheter: Båda led upphöjs till 2 och högerledet utvecklas med potenslagarna. Han påstår sedan att
2n^2är ett heltal.
Detta är sant om n är ett heltal, eftersom produkten av flera heltal också är ett heltal. Han borde dock ha motiverat detta tydligare eftersom man inte bara kan gissa att det är på det sättet. Han skriver till sist om 2n^2 som m, vilket är klokt eftersom det då är lätt att se att högerledet är ett jämnt tal:
a^2=2m.
Povilas bevis är alltså korrekt om man antar att n är ett heltal. I bevis är det dock viktigt att ange vad okända står för, annars blir beviset oanvändbart. Han skulle därför kunna förbättra sitt bevis så här.
Många bevis går ut på att visa att ett påstående, P, leder till ett annat påstående, Q. Man kan t.ex. visa att
&P: Talenaochbär udda & leder till &Q: Produktena* bär udda,
för två heltal a och b. Detta kan skrivas som implikationen P ⇒ Q, som säger att om
talen a och b är udda så är
produkten a * b udda. Det finns många olika bevismetoder och beroende på hur man har valt att formulera sitt problem kan en viss metod vara mer eller mindre lämplig.
inteär sant och visa att P då
inte hellerkan vara det.
motsatsentill det man vill bevisa och visar att detta leder till en motsägelse. Om man t.ex. vill bevisa påståendet
Tula säger att ett heltal är jämnt om dess kvadrat är jämn. Visa detta med ett indirekt bevis.
VL^2=HL^2
Utveckla med första kvadreringsregeln
Förenkla potens & produkt
(a b)^c=a^c b^c
De två första termerna innehåller båda faktorn 2. Vi bryter ut den.
Dela upp i faktorer
Bryt ut 2
Uttrycket 2k är ett jämnt tal — det har vi redan konstaterat. 2k^2 är en produkt av heltal eftersom k är ett heltal, och när man multiplicerar heltal får man ett heltal. 2k^2+2k är alltså en summa av heltal vilket betyder att det också är ett heltal. Vi kan kalla det m.
a^2=2(2k^2+2k)+1=2m+1.
Eftersom m är ett heltal betyder det att 2m är jämnt, enligt definitionen av jämna tal. Efter ett jämnt tal kommer alltid ett udda tal så 2m+1 är udda. Detta innebär alltså att a^2 är udda.
Till sist sammanfattas de olika bevistyperna och hur de tolkas för påståendena
&P: Talen a och b är udda &Q: Produkten a* b är udda,
där a och b är heltal. Tabellen visar vilken strategi som används i respektive metod, samt hur de tillämpas.
| Bevis | Strategi | Tillämpning |
|---|---|---|
| Direkt | P ⇒ Q | Anta att a och b är udda och visa att a* b är udda |
| Indirekt | ¬ Q ⇒ ¬ P | Anta att produkten a* b är jämn och visa att minst en av a och b måste vara jämn |
| Motsägelse | P och ¬ Q ⇒ ⊥ | Anta att a och b är udda samt att produkten a* b är jämn och visa att detta leder till en motsägelse |
Låt x, y och z vara reella tal sådana att xyz = 24.
Påstående: Minst ett av talen måste vara positivt.
Visa med ett motsägelsebevis att påståendet är sant.
Här ska du visa: om P är sann, så måste Q vara sann. Du antar att P är sann, alltså att: 5x−4=2x+8 Det betyder att x måste vara ett värde som gör ekvationen sann. Du vill ta reda på vilka x-värden som gör att ekvationen i P är sann.
Om P är sann, då följer automatiskt att x=4, alltså är Q sann.
Nu gör du åt andra hållet: anta att Q är sann. x=4 ✓ Sätt in i P. Vänster sida:
Höger sida:
Jämför vänsterledet och högerledet i ekvationen. 16=16 Ekvationen stämmer. När x=4 är P sann, alltså gäller: Q⇒ P.
En ekvivalens betyder att båda riktningarna är sanna samtidigt. P⇒ Q Q⇒ P Du har visat båda. P⇔ Q Det betyder att P och Q beskriver exakt samma sak: båda säger i praktiken att x måste vara 4.
Eftersom alla jämna tal är delbara med 2 kan de skrivas på formen 2n, där n är ett heltal. Du låter a och b vara två jämna tal. Det betyder att de kan skrivas &a=2n och &b=2k, där n och k är två godtyckliga heltal. Du ska nu visa att detta leder till att summan a+b är ett jämnt tal.
Summan kan alltså skrivas som 2(n+k). Eftersom både n och k är heltal är även summan av dem ett heltal — du kan kalla det m. Det betyder att summan kan skrivas som 2(n+k)=2m. Eftersom m är ett heltal är 2m ett jämnt tal. Summan a+b är alltså jämn.
För att göra ett motsägelsebevis antar du att motsatsen till påståendet är sant, dvs. du antar att summan av två jämna tal är udda. På samma sätt som i föregående deluppgift låter du a och b vara två jämna tal, dvs. de kan skrivas &a=2n och &b=2k, där n och k är heltal. Nu antar du att summan av dem är udda. Det betyder att den kan skrivas a+b=2m+1, där m är ett heltal. Du sätter in a=2n och b=2k och ser vad du får.
Uttrycket n+k-m består enbart av heltal. När man adderar och subtraherar heltal får man ett nytt heltal. Du kan kalla det t. Då får du 2t=1 ⇔ t=0,5. Heltalet t är alltså lika med 0,5? Nej, 0,5 är inget heltal. Ett tal kan inte vara både ett heltal och ett icke-heltal samtidigt. Antagandet att a+b är udda måste därför vara falskt. Summan är därför jämn.
Påståendet n ≤ 5 betyder att n antingen är mindre än eller lika med 5. Motsatsen till detta är att n är något tal större än 5, eftersom det innefattar alla tal utom de som är mindre än eller lika med 5. Det skriver du som n > 5.
Motsatsen till att ett tal är jämnt är att det är udda. Alltså är motsatsen till det här påståendet att
summan av heltalen a och b är ett udda tal.
I deluppgift B ska man anta att a och b även i motsatsen är heltal och att deras summa är ett heltal. Uppgiften kan tolkas på olika sätt om man läser noggrant. Påståendet Summan av heltalen a och b är ett jämnt tal
kan delas upp i tre separata utsagor.
Vad är motsatsen till det första av dessa tre påståenden? Är det att differensen ska beräknas, eller att någon annan räkneoperation ska göras? De två andra är enklare att neggera. Att neggera en tredelad utsaga kan bli mycket komplicerat. Slutsatsen är att tydlighet är viktig i matematiken.
Motsatsen till att det regnar är att det inte regnar. Motsatsen till påståendet är alltså det regnar inte.
Att det är minst ett av talen som är delbara med 17 innebär att det antingen är ett, två eller tre av dem som är det. Motsatsen till detta är då att
inget av talen a, b och c är delbara med 17.
Yttervinkelsatsen säger att en yttervinkel till en triangel är lika stor som summan av de två inre motstående vinklarna.
Det betyder att w=u+v. Kan man bevisa yttervinkelsatsen med vinkelsumman i en triangel? Motivera ditt svar.
Du försöker bevisa satsen med faktumet att vinkelsumman i en triangel är 180^(∘). Du har redan namn för två av triangelns innervinklar, u och v. Den tredje är sidovinkel till w. Det betyder att den är 180^(∘)-w.
Summan av alla innervinklar ska bli 180^(∘). Vi ställer upp det sambandet och löser ut w.
Vinkeln w är alltså lika med summan av u och v.
Anta följande implikation. P: Pelle duschar ⇒ Q: Pelle har duschmössa på sig Avgör vilket av följande påståenden som representerar ¬ Q ⇒ ¬ P i ord.
Vi börjar genom att fundera kring hur ¬ P samt ¬ Q kan formuleras i ord. Tecknet ¬ betyder här att både P och Q ska negeras. Eftersom P står för Pelle duschar
får vi att ¬ P är motsatsen, alltså:
¬ P: Pelle duschar inte.
Samma sak gäller för Q, som står för Pelle har duschmössa på sig.
När det negeras får vi
¬ Q: Pelle har inte duschmössa på sig.
För att formulera implikationen ¬ Q ⇒ ¬ P i ord sätter du ihop det vi kommit fram till. Vid formuleringen gör du små ändringar av ¬ P och ¬ Q så det funkar grammatiskt.
Om kvoten av två positiva reella tal är mindre än 1 innebär det att nämnaren är större än täljaren. Går det att bevisa satsen med ett indirekt bevis? Motivera ditt svar.
Du delar in lösningen i tre delar. Den första är att formulera satsen med logiska symboler. Den andra är att formulera ett ekvivalent påstående för det indirekta beviset. Därefter utför du beviset.
En bra början är att namnge sina tal — du väljer a och b. Detta är reella och positiva tal. Första delen av satsen säger att kvoten av dessa två tal är mindre än 1. Det är en division, dvs. a/b, och denna ska vara mindre än 1. Till det använder vi olikhetstecknet < . Kvoten av $a$ och $b$ är mindre än $1$ ⇔ a/b< 1 Den andra delen av satsen säger att detta leder till att nämnaren är större än täljaren. I vår kvot är a täljare och b är nämnare, så b ska vara större än a. Nämnaren är större än täljaren ⇔ b> a Nu sätter du en implikationspil mellan första och andra delen: a/b< 1 ⇒ b> a. När man formulerar en sats är det även viktigt att man är tydlig med för vilka villkor den gäller. I detta fall gäller den om talen a och b är positiva och reella, och man kan skriva detta före eller efter implikationen. Du skriver den efter vilket ger oss a/b< 1 ⇒ b> a, för reella och positiva $a$ och $b.$
För att göra ett indirekt bevis måste du ställa upp ett ekvivalent påstående. Du negerar båda delar och byta plats på dem i implikationen. Du börjar med första delen dvs. du ska bestämma ¬ (a/b< 1). Om kvoten inte är mindre än 1 måste den vara större än eller lika med 1. ¬ (a/b< 1) ⇔ a/b≥ 1 Den andra delen säger att b > a. Motsatsen till det är att b är mindre än eller lika med a. ¬ (b> a) ⇔ b≤ a Nu kan du ställa upp påståendet genom att använda negationerna samt byta plats på dem i implikationen. Glöm inte att lägga till villkoren för a och b. b≤ a ⇒ a/b≥ 1, för reella och positiva $a$ och $b$
Du bevisar nu satsen med ett indirekt bevis, och utgår från påståendet du precis härledde. b≤ a ⇒ a/b≥ 1, för reella och positiva $a$ och $b.$ Du ska alltså utgå från att b är mindre än eller lika med a och, utifrån det, visa att det leder till att kvoten a/b är mindre än eller lika med 1. Man utgår alltså från olikheten b≤ a. Nu kan du dividera båda led med b. När man dividerar i en olikhet måste man vara uppmärksam på olikhetstecknet: om man dividerar med ett negativt tal vänds det om, annars inte. Här är b positivt enligt definitionen, så tecknet ändras inte och nolldivision kan inte ske. Därför kan du fortsätta: b≤ a ⇔ b/b≤ a/b eftersom $b> 0.$ Ett tal som delas med sig självt är 1 för alla tal utom 0. Du har redan konstaterat att b är nollskilt så du skriver om b/b till 1 samt skriver olikheten åt andra hållet: b/b≤ a/b ⇔ a/b≥ 1. Om b är mindre än eller lika med a blir alltså kvoten a/b≥ 1. Detta är helt ekvivalent satsen i uppgiftsformuleringen, alltså gäller även den.
Avgör om påståendet är sant och bevisa ditt svar:
|
Summan av fyra på varandra följande heltal är alltid delbar med 4. |
Motivera ditt svar.
Låt de fyra på varandra följande heltalen skrivas som n, n+1, n+2, n+3. Deras summa är n+(n+1)+(n+2)+(n+3)=4n+6. Uttrycket kan skrivas om som 4(n+1)+2, vilket visar att det alltid är 2 mer än ett tal som är delbart med 4. På grund av denna rest kan summan inte vara delbar med 4 för något heltalsvärde på n.
I en skolregel står det:
|
Om en elev gör klart läxan (P), så får eleven spela spel (Q). |
Idag har en elev inte spelat spel. Vad kan du säga om huruvida eleven har gjort klart läxan? Förklara ditt svar.
Regeln säger att om en elev gör klart läxan så får eleven spela spel. Det betyder att läxan ger rätt till att spela spel, men den säger inget om vad som måste vara sant om eleven inte spelar spel.
Alltså, även om eleven inte har spelat spel går det inte att säkert säga om läxan är gjord eller inte. Eleven kan ha gjort läxan eller inte.
Slutsats: Man kan inte säga något säkert om läxan.