Logga in
Denna lektion förklarar olika regler för att skriva om och dela upp integraler. Det finns flera användbara regler som gäller när det finns något gemensamt mellan integralerna, som samma integrationsgränser eller samma integrand. Det går att visualisera grafiskt hur reglerna fungerar, och de gäller för alla integrerbara funktioner och gränser. Det finns också regler för att integrera en funktion med en koefficient, dela upp en integral i flera delintervall och beräkna dessa separat, samt byta plats på integrationsgränserna för en integral. Dessa regler är viktiga verktyg inom matematik och används för att förenkla och lösa komplicerade integraler.
Visa mindre Visa mer expand_more| | 7 sidor teori |
| | 18 Uppgifter - Nivå 1 - 3 |
| | Varje lektion är menad motsvara 1-2 lektioner i klassrummet. |
När man ska beräkna summan av två integraler med samma integrationsgränser kan man samla funktionsuttrycken inom en enda integral.
∫_a^bf(x) d x + ∫_a^bg(x) d x = ∫_a^b(f(x) + g(x) ) d x
Detta kan visualiseras grafiskt med integralerna av f(x) = 1 och g(x) = sqrt(x). Regeln är dock generell och gäller för alla integrerbara funktioner och gränser.
Motsvarande regel gäller vid subtraktion av integraler med samma integrationsgränser.
∫_a^bf(x) d x - ∫_a^bg(x) d x = ∫_a^b(f(x) - g(x) ) d x
Dessa två samband kan härledas med integralkalkylens huvudsats.
∫_a^b f(x) dx=[F(x)]_a^b
[F(x)]_a^b = F(b)-F(a)
Omarrangera termer
- a-b=-(a+b)
Det här uttrycket kan man skriva som
= [ F(x) + G(x) ]_a^b.
Nu kan man använda huvudsatsen igen, fast åt andra hållet. Då får man
[ F(x) + G(x) ]_a^b = ∫_a^b(f(x) + g(x) ) d x .
Om man integrerar en funktion med en koefficient kan denna koefficient flyttas ut ur integralen.
∫_a^bk * f(x) d x = k * ∫_a^bf(x) d x
∫_a^b g(x) dx=[G(x)]_a^b
[G(x)]_a^b=G( b)-G( a)
Bryt ut k
Man kan nu skriva faktorn F(b) - F(a) som en integral:
k * (F(b) - F(a)) = k * ∫_a^bf(x) d x .
För att visa att vänsterledet faktiskt är samma som högerledet slår vi först ihop integralerna och bryter sedan ut 3.
Slå ihop integraler
Bryt ut 3
∫_a^b k* f(x) d x = k* ∫_a^b f(x) d x
Vi kan nu skriva om integranden med cosinus för dubbla vinkeln, vilket ger den sökta integralen.
Vi har nu visat att likheten stämmer.
Ibland kan det vara bekvämt att dela upp en integral i flera delintervall och beräkna dessa separat. För att bestämma värdet av den ursprungliga integralen adderar man då bara integralerna för delintervallen.
∫_a^cf(x) d x = ∫_a^bf(x) d x + ∫_b^cf(x) d x
Dela området från a till c i två delar. Dra sedan i reglaget
Man kan visa detta med hjälp av integralkalkylens huvudsats.
∫_a^b f(x) dx=[F(x)]_a^b
[F(x)]_a^b = F(b)-F(a)
Omarrangera termer
Addera och subtrahera termerna
När man nu går tillbaka till en integral går gränserna över hela intervallet.
F(c) - F(a) = ∫_a^cf(x) d x
Summan av integralerna över delintervallen är alltså lika med integralen över hela intervallet.
Om man byter plats på integrationsgränserna för en integral blir värdet samma, fast negativt.
∫_a^bf(x) d x = - ∫_b^af(x) d x
Den undre gränsen kan alltså vara större än den övre.
∫_a^b f(x) dx=[F(x)]_a^b
[F(x)]_a^b = F(b)-F(a)
a-b=-(b-a)
Det som står innanför parentesen kan nu skrivas som en integral igen.
- ( F(a) - F(b) ) = - ∫_b^af(x) d x
Integrationsgränserna har nu bytt plats och samtidigt har ett minustecken dykt upp.
Eftersom integralerna varken har samma integrand eller samma integrationsgränser kan vi inte lägga ihop dem som de är. Vi ser dock att integrationsgränsen b är gemensam. Om vi vänder på gränserna för den andra integralen kommer den då att börja där den första slutar.
∫_a^b f(x) dx = - ∫_b^a f(x) dx
Om vi nu multiplicerar in minustecknet i den andra integralen får den samma integrand som den första integralen.
- ∫_a^b f(x) d x = ∫_a^b - f(x) d x
-(b-a)=a-b
Nu står det samma sak innanför båda integralerna och den första slutar där den andra börjar. Det betyder att vi kan skriva dem som en enda integral över hela intervallet.
Slå ihop integraler
För funktionen f(x) = sinx gäller likheterna ∫_a^cf(x) d x = ∫_a^bf(x) d x = ∫_b^cf(x) d x
c - b = b - a, där π/3 ≤ a < b < c ≤ 13π/3. Bestäm a, b och c.
För att spara utrymme benämner vi integralerna utifrån deras gränser. Då kan vi skriva likheterna som AC = AB = BC, där AC betyder integralen av f(x) från a till c. Den vänstra integralen, AC, kan vi dela upp i två intervall: ∫_a^cf(x) d x = ∫_a^bf(x) d x + ∫_b^cf(x) d x . Likheterna från uppgiftsformuleringen kan då uttryckas med enbart två olika integraler, vilket ger oss möjligheten att bestämma integralernas värden. Uttryckt i vår korta notation har vi nu AB + BC = AB = BC. Dessa likheter kan vi uttrycka som ett lättlösligt ekvationssystem. AB + BC = AB AB + BC = BC ⇔ BC = 0 AB = 0 Integralernas värden är alltså 0. Men hur kan integralen av f(x) = sinx bli 0? Vi resonerar utifrån hur man bestämmer värdet av AB. Denna integral beräknas som F(b) - F(a), och vi vet att en primitiv funktion till f(x) = sinx är F(x) = - cosx, vilken har perioden 2π. Om gränserna a och b skiljer sig med just 2π får vi att F(b) = F(a) samt att integralen är lika med 0.
Vi kan alltså låta b = a + 2π och c = b + 2π för att alla integraler ska vara 0. Detta uppfyller också att c - b = b - a, eftersom det är 2π mellan både a och b samt b och c. Om vi sätter a till det minsta tillåtna värdet, π/3, får vi att a = π/3, b = 7π/3 och c = 13π/3. Detta är en möjlig lösning, eftersom konstanterna ligger inom intervallet π/3 ≤ a < b < c ≤ 13π/3.
Man kan visa att integralernas värde är 0 även för andra avstånd mellan gränserna än 2π. Det finns därför mer än en lösning på det här problemet, men dessa kan vara klurigare att hitta. Vi kan här notera att kring varje nollställe finns det en viss symmetri — om gränserna är på lika avstånd från ett nollställe x_1 är integralen 0: ∫_(x_1 - k)^(x_1 + k)f(x) d x = 0. Denna egenskap går att visa algebraiskt, men vi nöjer oss här med att visualisera det grafiskt med nollstället x_1 = π och avståndet k = 0,6π.
Vi kan nu låta gränserna a och b vara på lika avstånd, k_1, från nollstället π samt gränserna b och c vara på lika avstånd, k_2, från nästa nollställe, 2 π. Om vi samtidigt ska bevara likheten c - b = b - a måste vi låta k_1 = k_2. Vi får då att b ligger precis mellan nollställena, alltså att b = 1,5π. Detta ger en lösning a = 0,5π, b = 1,5π och c = 2,5π. Vi kan också förskjuta denna lösning π åt höger till nästa par av nollställen så att vi får a = 1,5π, b = 2,5π och c = 3,5π. Vi kan inte förskjuta lösningarna mer än såhär, då skulle vi få att a < π/3 eller c > 13π/3. Vi har alltså nu hittat alla möjliga lösningar.
Gäller det att f(b) - f(a) = ∫_a^b7e^(t^2) d t för funktionen f(x) = ∫_0^x7e^(t^2) d t ?
Funktionsuttrycken för f(b) och f(a) får vi om vi ersätter x med b respektive a. Alltså: f(b) = ∫_0^b7e^(t^2) d t och f(a) = ∫_0^a7e^(t^2) d t . Nu kan vi byta plats på integrationsgränserna för en av integralerna i uttrycket f(b) - f(a). Vi kan sedan använda regeln för att dela upp integrationsgränser baklänges för att få den sökta integralen.
Differensen f(b) - f(a) är alltså lika med integralen ∫_a^b7e^(t^2) d t .
Man kan också använda integralkalkylens huvudsats för att visa likheten. Integranden 7e^(t^2) kallar vi för g(t). Vi har inga verktyg för att hitta en primitiv funktion till g(t), så vi kan inte hitta något explicit uttryck för f(b) och f(a). Om vi antar att G(t) är en primitiv funktion till g(t) kan vi använda integralkalkylens huvudsats för att ta fram ett uttryck vi kan skriva om.
Vi kan nu använda integralkalkylens huvudsats baklänges för att få G(b) - G(a) = ∫_a^bg(t) d t = ∫_a^b7e^(t^2) d t . Differensen f(b) - f(a) har alltså samma värde som integralen av g(t) från a till b.
Låt f(x) = ∫_1^(x^2)1/t d t , x ≠ 0. Visa att f'(x) = 2/x.
Vi hittar f'(x) genom att derivera integralen med avseende på x. Vi börjar med att hitta den primitiva funktionen till 1/t.
Vi evaluerar nu integralen med integralkalkylens huvudsats.
Vi deriverar nu f(x) = ln(x^2) med avseende på x med kedjeregeln, där den yttre funktionen är ln(u) och den inre funktionen är u = x^2.
Eftersom f'(x) = 2/x är påståendet bevisat.
Anta att f är kontinuerlig och att ∫_a^bf(x) d x = ∫_a^bx d x för alla a < b. Va kan man säga om f(x)?
Vi ska bestämma f(x) genom att använda det givna villkoret. Vi subtraherar högerledet från vänsterledet och kombinerar integralerna med regeln för att addera och subtrahera integraler med samma gränser.
Villkoret ska gälla för alla val av a och b med a < b. Geometriskt är integralen den signerade arean mellan grafen till f(x) - x och x-axeln på intervallet [a, b]. ∫_a^b(f(x) - x ) d x = 0 för alla a < b För att denna area ska vara noll på varje intervall kan grafen till f(x) - x inte ligga enbart över eller enbart under x-axeln på något intervall, eftersom det skulle ge en strikt positiv respektive strikt negativ area. Det enda sättet för att integralen ska försvinna för varje val av a och b är att integranden själv är noll överallt. f(x) - x = 0 ⇒ f(x) = x Slutsatsen är alltså att f(x) = x.