Logga in
| | 8 sidor teori |
| | 27 Uppgifter - Nivå 1 - 3 |
| | Varje lektion är menad motsvara 1-2 lektioner i klassrummet. |
I den här lektionen går vi igenom följande begrepp:
Om alla termer i ett uttryck innehåller en gemensam faktor kan denna brytas ut. Detta innebär att faktorn plockas ut ur alla termerna och sätts framför en parentes som innehåller det som finns kvar av termerna. Exempelvis innehåller alla termer i uttrycket x^2 + 2x variabeln x. Bryts den ut får man resultatet x(x + 2). Man kan se detta som motsatsen till att multiplicera in något i en parentes.
Faktorisera uttrycket 20x^2y^3 så långt det går.
a^3=a* a* a
a^2=a* a
Skriv 20 som 4* 5
Skriv 4 som 2* 2
Bryt ut 2x ur uttrycket 4x^3+8x^2.
| Term | Faktorisera |
|---|---|
| 4x^3 | 2x* 2x^2 |
| 8x^2 | 2x* 4x |
Om vi bryter ut 2x ur termerna återstår alltså 2x^2 respektive 4x. Det ger resultatet 2x(2x^2+4x).
Bryt ut största möjliga faktor ur 4x^3+8x^2.
| Term | Faktorisera |
|---|---|
| 4x^3 | 2* 2* x* x* x |
| 8x^2 | 2* 2* 2* x* x |
Båda termer innehåller två 2:or och två x. Den största möjliga faktorn som kan brytas ut är alltså 2* 2* x* x eller skrivet som en produkt: 4x^2.
Dela upp i faktorer
Omarrangera faktorer
Multiplicera faktorer
Bryt ut 4x^2
a^2-b^2 = (a+b)(a-b)
I uttrycket x^2 - 16 kan man identifiera båda termerna som kvadrater, alltså x^2 - 4^2, och använda konjugatregeln baklänges för att få faktoriseringen x^2 - 4^2 = (x+4)(x-4).
a^2± 2ab + b^2 = (a ± b)^2
Faktorisera det givna kvadratiska uttrycket antingen som konjugerade binom eller som kvadraten av ett binom. Parenteserna och kvadratpotensen kan skrivas med (, ), och x^2.
Att faktorisera så långt som möjligt innebär att man delar upp termerna i så små faktorer som möjligt: 2 * 2 * 3* x * x * x+2 * 2 * 7 * x. När vi nu ska bryta ut 4x måste vi hitta denna faktor i båda termerna. Vi vet att 4x=2 * 2 * x, så vi bryter ut detta och förenklar.
När vi brutit ut 4x får vi alltså uttrycket 4x(3x^2 + 7).
Här ska vi bara faktorisera så mycket som är nödvändigt för att kunna bryta ut 4x. Vi försöker därför faktorisera termerna så att 4x direkt blir en faktor. För första termen, 12x^3, använder vi då att 12=4*3 och att x^3=x* x^2. Vi tänker på samma sätt för andra termen.
Vi får förstås samma resultat: 4x(3x^2 + 7).
Eftersom både 4 och 10 är jämna tal kan vi bryta ut faktorn 2.
2x och 5 delar inga faktorer så inget mer kan brytas ut.
20 och 12 är jämna tal så faktorn 2 kan brytas ut från båda. De innehåller också faktorn x så vi börjar med att bryta ut termen 2x.
Vi kan faktorisera ytterligare. 10 och 6 också är jämna tal, så vi kan bryta ut ytterligare en tvåa.
5x och 3 delar inga faktorer så inget mer kan brytas ut.
Termerna i uttrycket har delar faktorn x. Vi bryter ut det.
Ingen av termerna i parentesen har någon gemensam faktor så nu kommer vi inte längre.
För att hitta den största möjliga faktorn som kan brytas ut faktoriserar vi båda termer och identifierar vilka faktorer som är gemensamma.
| Term | Dela upp i faktorer |
|---|---|
| 5x | 5* x |
| 25 | 5* 5 |
När båda termer har brutits ner i faktorer ser vi att båda innehåller en 5:a så vi kan bryta ut denna ur uttrycket.
Vi gör på samma sätt igen och börjar med att bryta ner termerna i faktorer.
| Term | Dela upp i faktorer |
|---|---|
| 4a | 2* 2* a |
| 4b | 2* 2* b |
När båda termer har brutits ner i faktorer ser vi att båda innehåller två 2:or som vi kan bryta ut ur uttrycket. Vi multiplicerar dock ihop dem först så att vi bryter ut talet 4.
Vi bryter ner termerna i faktorer.
| Term | Dela upp i faktorer |
|---|---|
| 81x | 3 * 3 * 3 * 3 * x |
| 27y | 3 * 3 * 3 * y |
När båda termer bryts ner i faktorer ser vi att båda innehåller tre 3:or så vi kan bryta ut dessa i uttrycket. För att göra saker lite enklare att hantera multiplicerar först vi ihop dem till talet 27.
Båda termer innehåller faktorn x, så vi bryter ut den.
När vi ska faktorisera ett uttryck börjar vi med att undersöka termerna för att se om de har någon faktor gemensam. 9, 6 och 12 är alla delbara med 3 så vi kan bryta ut en trea.
För att hitta den största möjliga faktorn som kan brytas ut delar vi upp båda termer i faktorer och identifierar vilka som är gemensamma. Vi ser minustecknet som faktorn - 1.
| Term | Dela upp i faktorer |
|---|---|
| - 3x^2 | - 1 * 3 * x * x |
| 9x | 3* 3 * x |
Vi ser att de gemensamma faktorerna är 3 och x, så vi bryter ut 3x.
Nu sätter vi in x=- 5 i uttrycket och förenklar.
Du har uttrycket 6(a-b+8)-40-5a+5b. Förenkla uttrycket genom att multiplicera in sexan.
Vi kommer att distribuera faktorn 6 till varje term inom parentesen. Därefter kommer vi att kombinera termer av samma slag för att förenkla uttrycket.
Uttrycket förenklades till a-b+8.
Vi börjar med att dela upp termerna i faktorer. För talet 5 kan det verka som att 5 är den enda faktorn, men det finns även en faktor 1 i alla tal. Oftast brukar man inte skriva ut den när man delar upp tal och uttryck i faktorer, men i det här fallet måste vi göra det för att se vad som blir kvar när vi bryter ut femman.
Det faktoriserade uttrycket blir 5(2x + 1) och vi kan se att det blir en etta kvar där femman fanns tidigare.
Nu när vi bryter ut x ur x - x^2 måste vi tänka på samma sätt som i förra uppgiften, alltså att faktorn 1 finns i termen x.
Vi ser igen att när vi bryter ut en hel term blir 1 kvar, och det faktoriserad uttrycket är x(1-x).
Luigi sitter och räknar på uppgifter om faktorisering. Plötsligt hör han hur hans kompis Mario som sitter bredvid honom frågar läraren: Går det att faktorisera så här?
. Läraren svarar: Jo, det går, men oftast vill vi ha heltal och det har du ju inte här
.Luigi skymtar delar av det som Mario skrivit:
2x^2+5x+10=
Luigi funderar på vad hans kompis kan ha skrivit. Vad kan Mario ha brutit ut ur uttrycket?
Vi kan t.ex. bryta ut faktorn 2 vilket gör att både första och sista termen inuti parentesen blir heltal: 2x^2+5x+10=2(x^2+ +5). Men hur blir det med mittentermen 5x? Multiplicerar vi in 2 i parentesen ska vi få 5x. Låt oss då kalla parentesens mittenterm för m och ställa upp ekvationen 2* m=5x. Vi löser ut m för att bestämma mittentermen.
Mittentermen ska vara 52x. Nu kan vi färdigställa faktoriseringen: 2(x^2+5/2x+5). På samma sätt skulle vi kunna bryta ut 5, vilket skulle ge heltal framför den andra och tredje termen innanför parentesen. Om man löser ut den första termen på samma sätt som ovan får vi att det faktoriserade uttrycket då blir 5(2/5x^2+x+2).
För att bryta ut den största möjliga faktorn delar vi upp samtliga termer i faktorer och identifierar vilka som är gemensamma. Produkten av dessa är den största möjliga utbrytbara faktorn.
| Term | Dela upp i faktorer |
|---|---|
| 7x^2y^2 | 7* x* x * y* y |
| 28xy^2 | 7* 4 * x * y * y |
| 49x^3z | 7 * 7 * x * x * x * y |
7, x och y finns i alla termer så vi kan bryta ut 7xy.
Samma sak en gång till. Vi delar upp termerna i faktorer och identifierar de som är gemensamma för alla.
| Term | Dela upp i faktorer |
|---|---|
| 4nm^2 | 4* n* m* m |
| 12n^2 | 3* 4* n* n |
| 16nm | 4* 4 * n * m |
Den största gemensamma faktorn är alltså 4n.
För att identfiera vad som kan brytas ut delar vi upp samtliga termer i faktorer och identifierar vilka som är gemensamma för alla termer. Det räcker alltså inte att en faktor återfinns i två av termerna utan den måste finnas i alla om den ska brytas ut.
| Term | Dela upp i faktorer |
|---|---|
| 12a^2b | 2 * 2 * 3 * a * a * b |
| 30ab | 2 * 3 * 5 * a * b |
| 60a^3 | 2* 2* 3 * 5 * a * a* a |
Vi ser att 2, 3 och a är faktorer som finns i alla tre termer och dessa kan brytas ut. Men kombinationer av dessa kan också brytas ut: 2 * a=2a, 2* 3=6, 3 * a=3a, 2 * 3 * a=6a Svaret är alltså att faktorerna 2, 3, a, 2a, 6, 3a och 6a kan brytas ut ur uttrycket.
Vi gör samma sak igen och delar upp termerna i faktorer.
| Term | Dela upp i faktorer |
|---|---|
| 50x^2 | 5* 5* 2* x* x |
| 75xy | 5* 5* 3* y* x |
| 42y^2 | 2* 3* 7* y* y |
Tittar vi i tabellen ser vi att det inte finns någon faktor som är gemensam för alla tre termer och därför kan vi inte bryta ut något ur uttrycket.