Logga in
| 12 sidor teori |
| 18 Uppgifter - Nivå 1 - 3 |
| Varje lektion är menad motsvara 1-2 lektioner i klassrummet. |
I den här lektionen går vi igenom följande begrepp:
y är en funktion av xeller att
y beror på x.Betrakta till exempel följande funktion.
Det tidigare uttrycket läses som f av x är lika med y.
Detta sätt att skriva en funktion kallas funktionsnotation. En funktion kan representeras med hjälp av en ekvation, en tabell, eller en graf.
Ett funktionsvärde är utvärdet (y-värdet) man får från en funktion, givet ett visst invärde. Man kan t.ex. beräkna det genom att sätta in ett x-värde i en funktion. I en graf kan man läsa av funktionsvärdet på y-axeln.
En jämförelse för en funktion är att tänka på den som en maskin. Inmatningarna är materialen som placeras i maskinen, och utmatningarna är de objekt som skapas. I följande applet finns det fyra förinställda inmatningar. Denna särskilda maskin accepterar endast tal mellan −100 och 100 som material. Se vad som händer!
Nedan syns grafen till funktionen g(x)=2x−5.
x=300
Multiplicera faktorer
Subtrahera term
De funktionsvärdet är g(300)=595.
Utvärdera den givna funktionen vid den givna inmatningen.
Ställ in funktionsuttryck lika med 0 och lös ekvationen för x.
Nollställen är de x-värden där y är lika med 0. Vi låter därför y vara 0 och löser ekvationen.
y=0
VL−6=HL−6
Omarrangera ekvation
VL⋅2=HL⋅2
Följ dessa steg för att rita grafer på räknaren.
Tryck först på knappen Y= och skriver sedan in funktionsuttrycken på raderna Y1, Y2 osv. Använd knappen X,T,θ,n för att skriva x. Om en funktion börjar med ett minustecken måste man trycka på (-) och inte −.
För att rita upp grafen trycker man på GRAPH. Om grafen inte syns kan man behöva ändra inställningarna för koordinatsystemet.
Genom att trycka på TRACE kan man läsa av x- och y-värde för någon punkt på grafen. Om man vill flytta markören och läsa av andra punkter använder man höger- och vänsterpilarna. Med uppåt- och nedåtpilarna byter man graf om det finns fler än en inritad.
Man kan också själv sätta in ett x-värde och låta räknaren beräkna y-värdet genom att trycka på 2ND och TRACE och välja value.
Nu kan man välja vilket x-värde man är intresserad av.
Trycker man på ENTER visas funktionens y-värde för detta x-värde och markören ställer sig även där.
Om man vill rita fler grafer går man tillbaka till funktionsfönstret Y= och skriver in dem på nya rader. Byt rad med ENTER.
Om man nu trycker på GRAPH kommer alla funktioner man skrivit in att ritas upp.
Man kan också välja bort funktioner genom att flytta markören till likhetstecknet och trycka på ENTER.
Om man nu trycker på GRAPH kommer endast Y1 och Y3 att ritas upp i koordinatsystemet.
För att välja tillbaka Y2 trycker man på likhetstecknet en gång till.
Olikheter används för att ange hur tal eller uttryck förhåller sig till varandra, och för att beskriva intervall. De känns igen på att man använt något av tecknen i tabellens vänsterkolumn.
Tecken | Betyder | Exempel |
---|---|---|
< | Är mindre än | 3<4 |
≤ | Är mindre än eller lika med | x≤2 |
> | Är större än | 4>3 |
≥ | Är större än eller lika med | x≥0 |
Vilka tal är större än −3,5?
Sortera cirkeln, kvadraten och triangeln efter vikt med den lättaste först. Samma form innebär att de väger lika mycket.
Vi kallar vikterna för c, t och k som nedan.
Titta på den vänstra delen. Cirkeln väger mer än triangeln vilket betyder att c> t. På den högra delen ser vi att kvadraten väger mer än triangeln, så k> t. Både cirkeln och kvadraten väger mer än triangeln, så triangeln är den lättaste. Vilken är då tyngst av de andra? Triangeln och kvadraten tillsammans väger mer än triangeln och cirkeln tillsammans. Det ger oss t+k> t+c. Vi förenklar olikheten.
k är alltså större än c. Det betyder att t< c< k, eller
triangel
Koordinatsystemet visar graferna till en rät linje f och en andragradsfunktion g.
Besvara frågorna med hjälp av graferna.
För vilka värden på x gäller att g(x)<3? Svara med ett intervall.
För vilka värden på x gäller att f(x)−g(x)=0?
Vi ska ta reda på för vilka x-värden g(x) antar funktionsvärden (y-värden) som är mindre än 3. Vi markerar därför det område i koordinatsystemet där y är mindre än 3. De sökta x-värdena motsvarar då x-koordinaterna i punkterna på grafen i detta område.
Den nedre gränsen är x=-3 och den övre x=4, men vi måste komma ihåg att g(x) är lika med 3 för dessa värden. De x-värden som gör att g(x) är mindre än 3 är därför alla x-värden mellan -3 och 4. Vi kan skriva mängden av dessa x-värden som ett intervall med hjälp av olikhetstecken: -3 < x < 4.
Här ska vi bestämma för vilka värden på x som f(x)-g(x)=0. Vi ska alltså avgöra vilka x som gör att man får resultatet 0 om man subtraherar funktionsvärdet g(x) från funktionsvärdet f(x). För att lättare förstå vad detta innebär grafiskt kan vi skriva om likheten på följande sätt.
f(x)-g(x)=0 ⇔ f(x)=g(x)
Vi letar nu efter de punkter i koordinatsystemet där funktionerna antar samma funktionsvärde, dvs. där graferna skär varandra.
Vi ser att det sker i punkterna där x-värdena är -2 och 4, så f(x)-g(x)=0 för x=-2 och x=4.
För en funktion f där f(x)=kx+m gäller att
Bestäm funktionen f.
Att bestämma funktionen f innebär att vi ska bestämma värdet på k respektive m i funktionens allmänna form, f(x)=kx+m. Vi studerar ett villkor i taget för att se vilken information det ger om funktionen.
För att använda likheten f(x+2)-f(x)=3 kan vi utnyttja att f(x)=kx+m. Vi ser direkt att f(x) kan skrivas som kx+m, och för att bestämma f(x+2) ersätter vi x med x+2 i funktionen.
Nu kan sätter vi in detta, samt f(x) i uttrycket och förenklar. Från första villkoret får vi alltså att k=1,5. Vi sätter in det i funktionen: y=1.5x+m. Nu återstår bara att bestämma värdet på m.
Här utgår vi från likheten f(4)=2m. Den betyder att om man sätter in x=4 i funktionen ska funktionsuttrycket bli 2m.
Till sist sätter vi in detta värde på m i funktionen och konstaterar att funktionen f är f(x)=1,5x+6.
Följande information är given: −2≤a≤3 och 1≤b≤8.
För att a+b ska bli så stort som möjligt ska a och b anta sina största värden. Det är 3 och 8, vilket ger 3+8=11. För att a+b ska bli så litet som möjligt vill vi att a och b ska bli så små som möjligt. Det minsta värdet som a kan anta är -2 och det minsta som b kan anta är 1. Det ger det minsta värdet -2+1=-1. Slutsatsen blir att a+b varierar mellan -1 och 11, vilket vi kan skriva som -1≤ a+b≤ 11.
Ett bråk blir så stort som möjligt om täljaren är så stor som möjligt och nämnaren är så liten som möjligt. Det betyder att det största värdet ab kan anta är 31=3.
När blir ett bråk så litet som möjligt? För positiva bråk gäller det omvända mot ovan, dvs. när täljaren så liten som möjligt och nämnaren är så stor som möjligt. Men eftersom vi kan göra bråket negativt måste vi tänka tvärtom. Vi kan tänka att vi skapar ett så stort negativt bråk
som möjligt. Exempelvis är
-100/2 mindre än -3/2.
Det är bara täljaren a som kan göra bråket negativt. För att a ska vara så stort och negativt
som möjligt sätter vi a=-2. Därefter sätter vi in det minsta värdet på b, som är 1, och får då
-2/1=-2.
Sammanfattningsvis får vi intervallet -2≤a/b≤3.
För att a^2+b^2 ska bli så stort som möjligt måste a^2 och b^2 vara så stora som möjligt. Det blir de om man sätter in de största värdena på a och b.
För att a^2+b^2 ska bli så litet så möjligt ska a^2 och b^2 vara så små som möjligt. För b, som endast kan vara positivt, väljer vi det minsta värdet b kan anta dvs. 1. Alltså blir termen b^2 lika med 1^2=1. Gäller samma sak för a? Nej, det minsta värdet på a är -2 och det kommer att bli 4 om vi tar det i kvadrat. Ett tal i kvadrat aldrig kan bli negativt, och därför är 0 vårt bästa val då a^2=0. Det betyder att a^2+b^2≥0^2+1^2=1. Uttrycket varierar alltså mellan 1 och 73, vilket vi skriver som 1≤ a^2+b^2≤73.