Logga in
| 12 sidor teori |
| 18 Uppgifter - Nivå 1 - 3 |
| Varje lektion är menad motsvara 1-2 lektioner i klassrummet. |
I den här lektionen går vi igenom följande begrepp:
y är en funktion av xeller att
y beror på x.Betrakta till exempel följande funktion.
Det tidigare uttrycket läses som f av x är lika med y.
Detta sätt att skriva en funktion kallas funktionsnotation. En funktion kan representeras med hjälp av en ekvation, en tabell, eller en graf.
Ett funktionsvärde är utvärdet (y-värdet) man får från en funktion, givet ett visst invärde. Man kan t.ex. beräkna det genom att sätta in ett x-värde i en funktion. I en graf kan man läsa av funktionsvärdet på y-axeln.
En jämförelse för en funktion är att tänka på den som en maskin. Inmatningarna är materialen som placeras i maskinen, och utmatningarna är de objekt som skapas. I följande applet finns det fyra förinställda inmatningar. Denna särskilda maskin accepterar endast tal mellan −100 och 100 som material. Se vad som händer!
Nedan syns grafen till funktionen g(x)=2x−5.
x=300
Multiplicera faktorer
Subtrahera term
De funktionsvärdet är g(300)=595.
Utvärdera den givna funktionen vid den givna inmatningen.
Ställ in funktionsuttryck lika med 0 och lös ekvationen för x.
Nollställen är de x-värden där y är lika med 0. Vi låter därför y vara 0 och löser ekvationen.
y=0
VL−6=HL−6
Omarrangera ekvation
VL⋅2=HL⋅2
Följ dessa steg för att rita grafer på räknaren.
Tryck först på knappen Y= och skriver sedan in funktionsuttrycken på raderna Y1, Y2 osv. Använd knappen X,T,θ,n för att skriva x. Om en funktion börjar med ett minustecken måste man trycka på (-) och inte −.
För att rita upp grafen trycker man på GRAPH. Om grafen inte syns kan man behöva ändra inställningarna för koordinatsystemet.
Genom att trycka på TRACE kan man läsa av x- och y-värde för någon punkt på grafen. Om man vill flytta markören och läsa av andra punkter använder man höger- och vänsterpilarna. Med uppåt- och nedåtpilarna byter man graf om det finns fler än en inritad.
Man kan också själv sätta in ett x-värde och låta räknaren beräkna y-värdet genom att trycka på 2ND och TRACE och välja value.
Nu kan man välja vilket x-värde man är intresserad av.
Trycker man på ENTER visas funktionens y-värde för detta x-värde och markören ställer sig även där.
Om man vill rita fler grafer går man tillbaka till funktionsfönstret Y= och skriver in dem på nya rader. Byt rad med ENTER.
Om man nu trycker på GRAPH kommer alla funktioner man skrivit in att ritas upp.
Man kan också välja bort funktioner genom att flytta markören till likhetstecknet och trycka på ENTER.
Om man nu trycker på GRAPH kommer endast Y1 och Y3 att ritas upp i koordinatsystemet.
För att välja tillbaka Y2 trycker man på likhetstecknet en gång till.
Olikheter används för att ange hur tal eller uttryck förhåller sig till varandra, och för att beskriva intervall. De känns igen på att man använt något av tecknen i tabellens vänsterkolumn.
Tecken | Betyder | Exempel |
---|---|---|
< | Är mindre än | 3<4 |
≤ | Är mindre än eller lika med | x≤2 |
> | Är större än | 4>3 |
≥ | Är större än eller lika med | x≥0 |
Vilka tal är större än −3,5?
Förklara skillnaden mellan följande begrepp.
Funktion och ekvation
Ekvation och olikhet
Funktion och uttryck
En ekvation kan ha en eller flera rötter som gör att det som står i vänster- och högerledet får samma värde. T.ex. har ekvationen 3x-9=0 roten x=3 eftersom båda led blir 0 när man satt in detta värde i ekvationen. En funktion däremot beskriver ett samband mellan två eller flera variabler. Funktionen f(x)=3x-9 kan anta olika värden beroende på vilket x man sätter in. I en funktion beror alltså f(x) på vilket x man sätter in, medan en ekvation kan ha ett eller flera bestämda x som löser ekvationen.
Ekvation betyder likhet. Det innebär att den måste innehålla ett likhetstecken, och att höger- och vänsterled måste vara lika stora. I en olikhet måste inte detta gälla, och därför använder vi olikhetstecken. T.ex. är 3 mindre än 4, vilket vi kan skriva som
3 < 4.
Detta är ingen likhet eftersom leden inte är lika stora.
Ett exempel på ett algebraiskt uttryck är
4x^2+3x,
och som vi kan se saknar det likhetstecken. I en funktion finns däremot ett likhetstecken som visar att det finns ett samband mellan variabler, t.ex. mellan y och x:
y=4x^2+3x.
En funktion beskriver ett samband mellan minst två variabler. I B och D finns det bara en variabel så ingen av dem är funktioner. Däremot beskriver både A och C ett samband mellan variablerna x och y, till och med samma samband. Den enda skillnaden är hur funktionsvärdet anges: y respektive f(x). Vi kan alltså konstatera att A ochC är funktioner.
I koordinatsystemet visas grafen till funktionen f(x).
Att uppskatta f(2) innebär att vi ska uppskatta funktionsvärdet (y-värdet) där x=2. Det gör vi genom avläsning i grafen. Vi utgår då från x=2 på x-axeln och går upp mot grafen. När vi träffar grafen läser vi av funktionsvärdet på y-axeln.
Funktionsvärdet verkar ligga ungefär mittemellan 0 och 1 så f(2)≈ 0,5.
För att lösa ekvationen f(x)=-6 behöver vi bestämma de x-värden där funktionsvärdet är -6. Vi markerar punkterna på grafen där y=-6 och läser av x-värdena.
Vi ser att funktionsvärdet är -6 när x=-3 och x=7, så dessa x-värden är ekvationens lösningar.
Nu ska vi avgöra om f(-5)=f(1)=f(3)=f(9), dvs. om funktionsvärdena för x-värdena -5, 1, 3 och 9 är samma. Vi markerar därför dessa x-värden på grafen och ser om y-värdena i dessa punkter är lika.
Vi ser att y-värdet är 0 i alla punkter, så det stämmer att f(-5)=f(1)=f(3)=f(9). x-värdena i fråga är alltså funktionens nollställen.
Vilket diagram representerar arean y≥1 i ett koordinatsystem?
y≥1 betyder alla y som är större än eller lika med 1. Vi börjar med att titta på när y är lika med 1. Det motsvaras av en vågrät linje.
Alla punkter där y är större än 1 befinner sig ovanför denna linje.
Linjen och det markerade området representerar y≥ 1. Därför är det korrekta svaret alternativet B.
För att bestämma f(x) måste vi ta reda på konstanterna a och b. Vi vet att funktionen har nollstället x=-1,5, dvs. att f(x) är 0 där x=-1,5. Sätter vi in detta i f(x)=ax+b får vi ekvationen 0=-1,5a+b (I). Vi numrerar den för att lättare kunna hänvisa till den senare. Ekvationen innehåller två okända så vi kan inte lösa den, men vi har hjälp av att grafen till f(x) går genom (-2, -1). Detta betyder att funktionen antar funktionsvärdet -1 där x=-2. Sätter vi in detta i f(x) får vi en till ekvation: -1=-2a+b (II). Vi strukturerar om ekvation II så att en av de okända står själv i ena ledet, t.ex. så att b blir ensam i vänsterledet.
Den okända konstanten b kan alltså uttryckas -1+2a. Genom att ersätta b:et i ekvation I med detta uttryck får vi en ekvation med bara en okänd: 0=-1,5a+(-1)+2a. Denna kan vi lösa som vanligt.
Att a=2 använder vi nu för att bestämma värdet på b, som vi sett kan uttryckas b=-1+2a.
Nu vet vi att a=2 och b=3, och kan sätta in det i f(x)=ax+b för att få f(x): f(x)=2x+3.