Logga in
Funktioner är en central del av matematiken och används för att beskriva samband mellan variabler. En funktion kan ses som en maskin som tar in ett värde och ger ut ett annat. Det inmatade värdet kallas för argumentet och det utmatade värdet kallas för funktionsvärdet. Funktioner kan representeras på olika sätt, till exempel genom formler, tabeller eller grafer. Att förstå funktioner och hur man arbetar med dem är en viktig del av matematikundervisningen. Detta inkluderar att kunna rita grafer, läsa av värden och förstå hur olika funktioner påverkar varandra.
Visa mindre Visa mer expand_more| | 14 sidor teori |
| | 36 Uppgifter - Nivå 1 - 3 |
| | Varje lektion är menad motsvara 1-2 lektioner i klassrummet. |
En funktion är en regel som tar ett inputvärde och kopplar det till exakt ett outputvärde. Inputvärdet betecknas vanligtvis med x medan outputvärdet betecknas med y. I detta fall sägs det att y är en funktion av x
eller att y beror på x.
Betrakta till exempel följande funktion.
y = x+3_(regel)
Regeln här är att addera 3 till varje input. Om input är x=2, är output y=2+3=5. Funktioner brukar vanligtvis kallas f, g, och h, men vilken bokstav som helst kan användas.
Det tidigare uttrycket läses som f av x är lika med y.
Detta sätt att skriva en funktion kallas funktionsnotation. En funktion kan representeras med hjälp av en ekvation, en tabell, eller en graf.
Variabeln x är ofta en oberoende variabel och y är beroende variabel. I en funktion som y=x^6+4x-4^x är utvärdet, y, en beroende variabel eftersom det beror på invärdet, x. Invärdet är oberoende eftersom den inte beror på y. En tumregel för att skilja på begreppen är att den oberoende variabeln oftast kommer före i tid. Om funktionen y=24x
beskriver kostnaden för x kg clementiner är x den oberoende variabeln eftersom man först tar så mycket clementiner man ska ha och sedan betalar för det. Kostnaden beror alltså på vikten och inte tvärtom.Definitionsmängden, D_f, är alla de tal som är tillåtna
att sätta in i en funktion f. Det finns framförallt två skäl till att tal är förbjudna och utesluts ur definitionsmängden.
Definitionsmängden är ofta ett intervall.
Ange definitionsmängden för funktionen f(x)=4x/x-1. Skriv svaret som en olikhet.
Värdemängden, V_f, är alla y-värden som kan skapas av en funktion f.
allafunktionsvärden och har därför alla tal som värdemängd. Andra funktioner kan bara bilda
vissafunktionsvärden. Exempelvis har funktionen y = x^2 värdemängden y ≥ 0 eftersom kvadraten av ett tal aldrig blir negativ.
Bestäm värdemängden för funktionen y=x^2-7. Skriv svaret som en olikhet.
Bestäm definitions- och värdemängd för funktionen f(x) grafiskt, dvs. genom avläsningar i figuren.
Grafen till funktionen börjar där x är -2, så definitionsmängden är alla tal större än eller lika med -2. Det skrivs x≥-2.
På samma sätt kan vi se att det minsta y-värdet är 0, så värdemängden är alla tal större än eller lika med 0. Vi sammanfattar: D_f: x≥-2 och V_f: y≥0.
Nedan syns grafen till funktionen g(x)=2x-5.
Bestäm g(4) och g(300).
Funktionsvärdet är 3 när x=4, så g(4)=3. Grafen är enbart uppritad för relativt små x så vi kan inte bestämma g(300) grafiskt. Istället räknar vi ut det genom att sätta in x=300 i funktionsuttrycket.
x= 300
Multiplicera faktorer
Subtrahera term
De två funktionsvärdena är alltså g(4)=3 och g(300)=595.
Följ dessa steg för att rita grafer på räknaren.
Man kan också själv sätta in ett x-värde och låta räknaren beräkna y-värdet genom att trycka på 2ND och TRACE och välja value.
Nu kan man välja vilket x-värde man är intresserad av.
Trycker man på ENTER visas funktionens y-värde för detta x-värde och markören ställer sig även där.
Om man nu trycker på GRAPH kommer alla funktioner man skrivit in att ritas upp.
Man kan också välja bort funktioner genom att flytta markören till likhetstecknet och trycka på ENTER.
Om man nu trycker på GRAPH kommer endast Y_1 och Y_3 att ritas upp i koordinatsystemet.
För att välja tillbaka Y_2 trycker man på likhetstecknet en gång till.
Använd en grafräknare för att hitta skärningspunkten för följande funktioner. f(x) &= 0,25x^2-10 g(x) &= sqrt(x-3) Avrunda svaret till två decimaler.
intersectpå en grafräknare.
Tryck sedan på GRAPH för att rita graferna för båda funktionerna.
För att hitta skärningspunkten, tryck på 2ND och CALC och välj det femte alternativet, intersect
. Välj sedan den första och andra kurvan. Eftersom rotfunktionen börjar vid x=3, kan det vara nödvändigt att flytta markören åt höger för att välja den. Slutligen, uppskatta skärningspunkten nära x=7, och tryck på enter.
Detta innebär att funktionerna skär varandra ungefär vid punkten (6,92;1,98).
En funktions nollställen anger de x-värden som gör att funktionsvärdet blir 0. Nollställen kan bestämmas algebraiskt genom att man sätter funktionsuttrycket lika med 0 och löser ekvationen. f(x)=0 Grafiskt motsvarar det de x-värden där grafen skär x-axeln, eftersom y är 0 längs hela x-axeln. Exempelvis har funktionen y=x^2-4 två nollställen eftersom dess graf skär x-axeln två gånger.
Vilka nollställen har funktionen y=x^2-4?
y= 0
VL+4=HL+4
Omarrangera ekvation
sqrt(VL)=sqrt(HL)
Beräkna rot
Funktionen har alltså två nollställen: x=-2 och x=2, eller om man skriver ihop dem: x=±2.
Vi har tre funktioner:
Bestäm m om man vet att g(h(x))=f(g(x)).
Vi tar fram uttryck för vänster- och högerled var för sig.
Uttrycket g(h(x)) betyder att man ersätter x med h(x) i funktionen g(x): g( h(x))=5 h(x)- m. Nu förenklar vi detta.
Nu har vi ett uttryck för ekvationens vänsterled.
Detta uttryck betyder att vi sätter in g(x) istället för x i funktionen f(x): f( g(x))=6 g(x)+24. Nu förenklar vi.
Nu använder vi uttrycken vi fått fram och löser ut m.
m är lika med 145 som är 2,8.
Avgör om f(x)=sqrt(1+x)-1 och g(x)=x^2+2x är så kallade inversa funktioner, dvs. om någon av följande likheter gäller: f(g(x))&=x g(f(x))&=x Egentligen finns det fler villkor för att två funktioner ska vara inversa, men vi behöver inte ta hänsyn till dem här.
Vi undersöker om funktionerna är inversa genom att sätta in den ena funktionen i den andra. Vi provar att ta fram ett uttryck för f(g(x)). Om förenklingen blir x är funktionerna inversa. f(g(x)) betyder att man ersätter x med g(x) i funktionen f(x), som nedan: f( g(x))=sqrt(1+ g(x))-1. Vi sätter in funktionsuttrycket för g(x).
Den här är inte så lätt att förenkla. Man kanske kan förenkla det till x men det är svårt. Istället kan vi titta på g(f(x)) och undersöka om det är lättare att förenkla: g( f(x))= f(x)^2+2 * f(x). Nu testar vi att förenkla detta.
Den första termen kan tyckas svår att förenkla. Men om vi kommer ihåg att a^2=a* a är det inte svårare än att multiplicera parenteser. Alla termer i den första parentesen multipliceras med alla termer i den andra. Vi gör denna beräkning separat.
Vi fortsätter förenklingen med det nya uttrycket.
Vi får x så funktionerna är inversa.
Du har funktionen f(x)=ax+b där a och b är reella tal. Bestäm f(x) om du vet att f(f(f(x)))=8x+21.
Vi börjar med uttrycket f(f(x)). Detta innebär att man sätter in f(x) istället för x: f( f(x))=a* f(x)+b.
Vi förenklar detta.
Nu sätter vi in detta i f(x) och får då f(f(f(x))): f( f(f(x)))=a* f(f(x))+b.
Vi förenklar igen.
Detta ska vara lika med 8x+21. För att de ska vara lika måste x-koefficienten och konstanttermen vara samma på båda sidor: a^3x+ a^2b+ab+b= 8x+ 21.
Vi börjar med att bestämma a.
a är alltså 2. Nu bestämmer vi b genom att likställa konstanttermerna.
Nu har vi både värdet på både a och b. Det ger funktionen f(x)=2x+3.