Logga in
| | 8 sidor teori |
| | 25 Uppgifter - Nivå 1 - 3 |
| | Varje lektion är menad motsvara 1-2 lektioner i klassrummet. |
I den här lektionen går vi igenom följande begrepp:
Inom matematiken är en kurva en sammanhängande linje
i ett koordinatsystem. Egentligen är en rät linje ett specialfall — det är en kurva utan krökning.
En andragradsfunktion är en funktion där det finns en x^2-term men inga termer av högre grad.
y=ax^2+bx+c
a, b och c är reella konstanter och a ≠ 0. Grafen till en andragradsfunktion kallas andragradskurva och har formen av en parabel. Det betyder att den alltid antar ett största eller minsta funktionsvärde i kurvans maximi- eller minimipunkt.
Maximi- och minimipunkter kallas med ett gemensamt namn för extrempunkter. Vilken sorts extrempunkt kurvan har avgörs av tecknet på koefficienten framför x^2. Man kan komma ihåg detta med en minnesregel som kopplar ihop kurvans utseende med en glad eller sur mun.
Avgör om graferna till följande andragradsfunktioner har en minimi- eller maximipunkt utan att rita upp dem.
y=-5x^2+15
y=x^2-2x-7
y=x-2x^2
maximipunkt(tänk sur mun: ).
y= -5x^2+15 ⇒ maximipunkt
x^2=1 * x^2.
Koefficienten är alltså 1, dvs. positiv (⌣). Kurvan har därmed en minimipunkt
. y= 1x^2-2x-7 ⇒ minimipunkt
sur kurva( ), som alltså har en
maximipunkt.
y=x -2x^2 ⇒ maximipunkt
Om en lodrät linje ritas genom extrempunkten till en andragradskurva bildas två lika stora, spegelvända halvor på varsin sida om linjen. Linjen kallas för kurvans symmetrilinje.
sammay-koordinat, t.ex. funktionens nollställen, ligger alltid på
samma avståndfrån symmetrilinjen. Symmetrilinjens ekvation anger vilket x-värde, a, som linjen ligger på.
x_s=a
I vissa fall kan symmetrilinjen läsas av direkt i en figur, om man har en sådan. Man kan också räkna ut den om man har två punkter med samma y-värde eller funktionsuttrycket. Båda metoder bygger på att två punkter med samma y-värde alltid ligger lika långt från symmetrilinjen.
För två punkter med samma y-värde, t.ex. (-0,91;6) och (4,41;6), går det att hitta symmetrilinjen baserat på avståndet mellan punkterna.
Har man inte givna punkter kan man t.ex. göra en avläsning i en graf. Punkterna kan vara nollställen, men det är inget krav.
Sätt in värden
Addera termerna
Beräkna kvot
Symmetrilinjen är alltså i det här fallet x_s=1,75.
Om man enbart har ett funktionsuttryck, t.ex. y=- x^2+8x+2, kan man hitta symmetrilinjen med hjälp av pq-formeln.
Byt tecken
Använd pq-formeln: p = - 8, q= -2
Bestäm symmetrilinjen till andragradsfunktionen y=x^2-4 på två olika sätt.
Vi väljer nollställena, som båda har y-värdet 0. Vi bestämmer dem genom att lösa andragradsekvationen x^2-4=0.
Vi får lösningarna x= ± 2. Mittemellan dem ligger 0 så symmetrilinjen är x_s=0.
Även här sätter vi funktionsuttrycket lika med 0 och får ekvationen x^2-4=0, som är på pq-form. Eftersom x-termen saknas är p=0.
Nu beräknar vi termen framför rotuttrycket: x_s=- 0/2=0. Symmetrilinjen är alltså x_s=0.
Bestäm koordinaterna för extrempunkten eller ekvationen för symmetrilinjen, beroende på vad som efterfrågas.
Vi börjar med att skriva om funktionen så att den står på pq-form, dvs. så att den har en x^2-term, en x-term och konstanter.
För att hitta symmetrilinjen ställer vi upp ekvationen x^2-2ax+a^2-b=0 och börjar lösa den med pq-formeln.
Symmetrilinjen ges av den första termen så vi förenklar den.
Symmetrilinjen är alltså x_s=a.
För att hitta nollställena ska vi lösa ekvationen (x-a)^2-b=0. Man kan fortsätta på pq-formeln vi ställde upp i förra deluppgiften. Annars kan man lösa ut (x-a)^2 och dra kvadratroten ur båda led.
Funktionens nollställen är alltså x=a±sqrt(b).
En rektangel har sidorna x+2 och 3-x.
Vad är x när arean är som störst?
Vi börjar med att ta fram ett uttryck för arean. Det gör vi genom att multiplicera sidorna.
Arean beskrivs alltså av en andragradsfunktion med negativ x^2-term. En sådan har ett maximivärde och det antas i symmetrilinjen. Den hittar vi genom att ställa upp ekvationen - x^2+x+6=0 och använda pq-formeln.
Symmetrilinjen är den första termen, så vi förenklar den.
Symmetrilinjen är alltså x_s=0,5. Det betyder att arean är som störst när x är 0,5. Rektangelns sidor blir då x+2 ⇒ 0,5+2=2,5 och 3-x ⇒ 3-0,5=2,5. Både kort- och långsidan är 2,5 le. och rektangeln blir alltså en kvadrat.
Om vi skriver om funktionsuttrycket kan vi enklare avgöra vilken roll som k har.
Vi ser nu att k är koefficienten framför x^2. Eftersom vi vet att kurvan har en maximipunkt innebär det en sur mun
vilket betyder att k ska vara negativ. Vi kan även skriva det som k < 0.
Med hjälp av nollproduktmetoden vet vi att a och b är funktionens nollställen. Från uppgiften vet vi även att grafens extrempunkt ligger på y-axeln vilket innebär att symmetrilinjen ligger på x_s=0.
Eftersom nollställena ligger symmetriskt runt symmetrilinjen måste det ena nollstället vara det andras negativa motsvarighet. Om ena nollstället exempelvis är x=-3, måste det andra vara x=3.
Om det första nollstället är b, måste alltså det andra nollstället vara a=- b. Vi skulle även lika gärna, om vi multiplicerar båda led med -1, kunna formulera det som - a=b, eller b=- a.
I figuren visas grafen till andragradsfunktionen f.
Vilket av alternativen A--E nedan skulle kunna ange funktionen f? & A. f(x)=x^2-4x+6 & B. f(x)=- x^2-4x+6 & C. f(x)=x^2-6x+6 & D. f(x)=x^2-10x-6 & E. f(x)=x^2-10x+6
Låt oss börja med att ange allting vi vet om andragradskurvans utseende:
Med denna information kan vi utesluta funktioner.
Andragradskurvan har en minimipunkt vilket innebär att koefficienten framför x^2-termen måste vara positiv. Därför kan vi utesluta B, vars kvadratterm är - x^2.
Eftersom kurvan skär den positiva delen av y-axeln måste dessutom konstanttermen vara positiv, vilket gör att vi kan utesluta funktion D som har konstanten - 6.
Vi testar övriga funktioner genom att undersöka om de skär x-axeln, dvs. vi undersöker antalet lösningar till ekvationerna vi får då vi sätter f(x)=0: A: &x^2-4x+6=0 C: &x^2-6x+6=0 E: &x^2-10x+6=0. Detta kan vi göra genom att titta på diskriminantens tecken i pq-formeln. Vi söker en ekvation med negativ diskriminant, eftersom det motsvarar att grafen till funktionen saknar skärning med x-axeln.
| Ekvation | p | q | ( p2)^2-q | = |
|---|---|---|---|---|
| x^2-4x+6=0 | - 4 | 6 | ( - 42)^2- 6 | -2 |
| x^2-6x+6=0 | - 6 | 6 | ( - 62)^2- 6 | 3 |
| x^2-10x+6=0 | - 10 | 6 | ( - 102)^2- 6 | 19 |
Den första och andra ekvationen har två reella lösningar, eftersom deras diskriminanter är positiva. Motsvarande funktioner skär alltså x-axeln på två ställen. Eftersom f inte skär x-axeln kan vi utesluta funktion C och E. Sammanfattningsvis kan alltså endast funktion A ange funktionensuttrycket för f.