Logga in
| 5 sidor teori |
| 15 Uppgifter - Nivå 1 - 3 |
| Varje lektion är menad motsvara 1-2 lektioner i klassrummet. |
I enhetscirkeln ser man att exempelvis sinusvärdet 0.5 återkommer för två vinklar per varv.
Förutom de två vinklarna som visas i enhetscirkelns första varv finns oändligt många fler, eftersom sinusfunktionen är periodisk. I metoden för att hitta alla lösningar ingår tre moment. De tre stegen är förtydligade här men när man själv löser ekvationen gör man normalt alla tre på en och samma gång.
Just eftersom det är samma avstånd, 90∘, mellan varje par av intilliggande lösningar räcker det med ett enda uttryck för att beskriva alla lösningar:
Lös sinusekvationen sin(v)=0. Svara i radianer.
arcsin(VL)=arcsin(HL)
Förenkla termer
Om vi kan förenkla likheterna (I)-(IV) så att uttrycken ser ut som (i) eller (ii) har vi visat att Tesas fyra likheter faktiskt motsvarar de två likheterna Fredrik angivit. Vi förenklar en likhet i taget, med målet att få ax ensamt i vänsterledet eftersom det är så (i) och (ii) ser ut.
Vi subtraherar n*2π från båda led och förenklar sedan.
Vi har nu en likhet som är väldigt lik (i). Eftersom både m och n är godtyckliga heltal, dvs. kan vara vilka heltal som helst, kan differensen m-n också vara vilket heltal som helst. Om vi kallar differensen för p får vi likheten ax = bx + p * 2π. Uttrycket är nu identiskt med (i), med skillnaden att det godtyckliga heltalet representeras av olika bokstäver. Men det påverkar inget. Utbyte av m-n eller n-m mot p kommer användas även i de kommande förenklingarna.
Likhet (II) är alltså identisk med likhet (ii).
Likheten (III) är alltså identisk med (ii).
Likhet (IV) är alltså identisk med (i).
Vi har nu visat att likheterna (I) och (IV) är identiska med (i) samt att likheterna (II) och (III) är identiska med (ii). Det innebär att Tesas fyra likheter kan representeras enbart med hjälp av Fredriks två likheter.
När vi använder arcsin på olikheten är det egentligen inte annorlunda än för en ekvation, vi behöver lägga till perioden och spegellösningen. Dock är det inte självklart om olikhetstecknet behöver byta riktning eller inte. Vi avgör hur det ska vara riktat genom att visualisera problemet i enhetscirkeln och sedan resonera.
I figuren är både vinkeln från arcsin och spegelvinkeln då sinusvärdet är 0.5 markerad. För vinkeln från arcsin ser vi att sinusvärdet är mindre än 0.5 om vinkeln är mindre än arcsin(0.5). För spegelvinkeln ser vi att sinusvärdet är mindre än 0.5 om vinkeln är större än 180^(∘) - arcsin(0.5). Alltså ska olikhetstecknet vändas för spegelvinkeln. Vi använder nu arcsin för att få olikheterna.
Vi har intervallet 0^(∘) < v < 90^(∘), vilket innebär att det enda värdet på n som är relevant för oss är 0. Från v_1 och får vi 0^(∘) < v < 10^(∘). Från v_2 och får vi intervallet 50^(∘) < v < 90^(∘). Dessa två intervall löser den ursprungliga olikheten.