Logga in
Denna lektion fokuserar på att förklara Eulers formel och dess tillämpning på exponentiell polär form. Den beskriver hur matematikern Leonhard Euler upptäckte ett samband mellan komplexa tal och talet e. Den förklarar också hur detta samband kan användas för att representera komplexa tal på ett nytt sätt. Denna kunskap kan vara särskilt användbar för studenter som studerar matematik på en mer avancerad nivå och behöver förstå och tillämpa dessa koncept på komplexa tal.
Visa mindre Visa mer expand_more| | 6 sidor teori |
| | 18 Uppgifter - Nivå 1 - 3 |
| | Varje lektion är menad motsvara 1-2 lektioner i klassrummet. |
På 1700-talet upptäckte matematikern Leonhard Euler ett samband mellan komplexa tal och talet e. Han visade att om man sätter en imaginär exponent, iv, på e kan man med hjälp av trigonometriska funktioner skriva potensen på följande sätt.
e^(iv) = cos(v) + isin(v)
Detta samband kallas Eulers formel. Jämför man högerledet med ett komplext tal på trigonometrisk form, r(cos(v)+isin(v)), ser man att det enda som skiljer dem åt är absolutbeloppet r. Genom att multiplicera båda led i Eulers formel med r får man ett nytt sätt att representera de komplexa talen.
re^(iv) = r ( cos(v) + isin(v) )
För att skriva ett tal på exponentiell form behöver man de polära koordinaterna r och v, dvs. absolutbeloppet och argumentet. Det första talet, z, är skrivet på trigonometrisk polär form, och då går det att läsa av dessa värden direkt. Absolutbeloppet är 73 och argumentet är 3π5, vilket vi sätter in i re^(iv). Vi får då z = 73e^(i 3π5). För det andra talet, w = 5i, kan vi inte läsa av r och v direkt i uttrycket, men om vi markerar w i det komplexa talplanet kan man göra en grafisk avläsning. Det går även att använda mer generella metoder men i det här fallet är den grafiska metoden enklare.
Absolutbeloppet är avståndet mellan origo och punkten, så r=5. Vi ser också att det bildas en rät vinkel mot den positiva x-axeln vilket ger argumentet v = π2. Vi sätter in r och v i re^(iv) för att få talet på exponentiell form. w = 5e^(i π2)
Fördelen med exponentialformen är att multiplikation förenklas avsevärt — i stället för att använda distributivlagen går det att utnyttja potenslagerna direkt.
Man multiplicerar de komplexa talen r_1e^(iv_1) och r_2e^(iv_2), där r_1 och r_2 är absolutbelopp och v_1 och v_2 är argument, genom att addera exponenterna och multiplicera koefficienterna.
r_1 e^(iv_1) * r_2 e^(iv_2) = r_1 r_2 e^(iv_1 + iv_2) = r_1 r_2 e^(i(v_1 + v_2))
Fördelen med exponentialformen är att division förenklas avsevärt — i stället för att konjugatmetoden går det att utnyttja potenslagerna direkt.
Vid division av r_1e^(iv_1) och r_2e^(iv_2), där r_1 och r_2 är absolutbelopp och v_1 och v_2 är argument, subtraheras exponenterna och koefficienterna divideras.
r_1 e^(iv_1)/r_2 e^(iv_2) = r_1/r_2* e^(iv_1-iv_2)=r_1/r_2* e^(i(v_1-v_2))
Vi börjar med att bestämma täljaren. Det är multiplikation så absolutbeloppen multipliceras och argumenten adderas.
Sätt in uttryck
z_1z_2=r_1r_2* e^(i(v_1+v_2))
Multiplicera faktorer
a = 3* a/3
Addera bråk
Nu dividerar vi täljaren med z_3 genom att dividera absolutbeloppen och subtrahera argumenten.
Sätt in uttryck
z_1/z_2=r_1/r_2* e^(i(v_1-v_2))
Beräkna kvot
Subtrahera bråk
Resultatet av beräkningen blir alltså 2e^(i4π/3).
Alice påstår att uttrycken e^(.iπ /4.) och e^(.i9π /4.) beskriver samma komplexa tal. Har Maja rätt? Förklara hur du resonerar.
Vi ska visa att e^(.iπ /4.) och e^(.i9π /4.) beskriver samma komplexa tal. Den exponentiella formen e^(iθ) är periodisk med perioden 2π, så e^(iθ_1) = e^(iθ_2) när θ_2 - θ_1 är en multipel av 2π. Vi beräknar skillnaden mellan de två argumenten.
Skillnaden är exakt 2π, så de två argumenten skiljer sig åt med ett helt varv och beskriver därför samma komplexa tal. Alice har rätt. e^(.i9π /4.) = e^(i( .π /4. + 2π )) = e^(.iπ /4.)
Vi ska skriva z och u på formen re^(iv). Båda punkterna ligger på en cirkel med radien 4 centrerad i origo, så r = 4 för båda.
Från figuren ligger z på den positiva realaxeln, så dess argument är v = 0. Den exponentiella formen är alltså z = 4e^(i * 0) = 4. Punkten u ligger på den negativa realaxeln, så dess argument är v = π. Den exponentiella formen är alltså u = 4e^(iπ).
Vi ska skriva z och u på formen re^(iv). Båda punkterna ligger på en cirkel med radien 4 centrerad i origo, så r = 4 för båda. Från figuren har z argumentet v = π/3. Den exponentiella formen är alltså
z = 4e^(.iπ /3.).
Punkten u visas med en vinkel π/3 under den positiva realaxeln, vilket motsvarar argumentet - π/3. Detta värde ligger utanför intervallet 0 ≤ v < 2π, så vi adderar 2π för att få ett ekvivalent argument inom intervallet.
Den exponentiella formen är alltså u = 4e^(.i5π /3.).
Det finns ett specialfall av Eulers formel som kallas för Eulers identitet när vinkeln är π. Den innehåller talen e, π och i som är tre viktiga tal inom olika områden i matematiken.
e^(iπ)+1=0
Talet e används som basen för logaritmer, π är förhållandet mellan omkrets och diametern i en cirkel samt i som är den imaginära enheten. Att de tillsammans formar ett samband som tillsammans blir 0 anses vara vacker matematik
. Utgå från Eulers formel och visa att Eulers identitet här stämmer.
Vi börjar med att flytta över 1 för att få e^(iπ) ensamt i vänsterledet. e^(iπ)+1=0 ⇔ e^(iπ)=-1 För att visa att sambandet stämmer kan vi nu använda Eulers formel med vinkeln v=π för att skriva om vänsterledet.
Vi har nu visat att e^(iπ) går att skriva om till -1 och alltså stämmer likheten. Det går även att använda enhetscirkeln i det komplexa talplanet. Realdelen är cos(π)=-1 och imaginärdelen sin(π)=0 och vi hamnar då på punkten (-1,0).
Eulers formel säger att e^(iv)=cos(v)+isin(v). I vårt fall är v=π/4 och vi kan sätta in den vinkeln och på så sätt bestämma z på formen a+bi.
Talet z kan alltså skrivas som 1/sqrt(2)+i/sqrt(2).
Nu har vi ett värde framför talet e och vill då använda exponentiell form.
re^(iπ)=r(cos(v)+isin(v))
Vinkeln är v=π/3 och r=7. Vi sätter in värdena i formeln och beräknar.
Talet z kan alltså skrivas som 7/2+ 7sqrt(3)i/2.
Vi gör på samma sätt som i förra uppgiften men nu är vinkeln är v=π/6 och absolutbeloppet r=3. Sätt in värdena i exponentiell form.
Talet z kan alltså skrivas som 3sqrt(3)/2+3i/2.
Absolutbeloppet för ett komplext tal är samma sak som avståndet till talet från origo. Argumentet beskrivs av vinkeln mellan den positiva reella axeln och avståndet till talet. z=re^(iv), |z|=r, arg(z)=v Vi kan identifiera radien och vinkeln om vi tittar på talet w. Radien är talet framför potensen och vinkeln är talet som multipliceras med i i exponenten. w=2e^(iπ), |w|=2, arg(w)=π
På samma sätt som i förra uppgiften identifierar vi absolutbeloppet och argumentet. I exponentiell form motsvarar r absolutbeloppet och argumentet är vinkeln v.
w=0,5e^(.iπ /5.), |w|=0,5, arg(w)=π/5
För att kunna skriva ett tal på exponentiell form behöver vi känna till dess absolutbelopp r och argument v. Sedan skriver vi talet på formen re^(iv). Talet i ligger på den positiva imaginära axeln i det komplexa talplanet, vilket innebär att argumentet är π/2.
Absolutbeloppet |i| är 1, eftersom i ligger 1 längdenhet från origo i det komplexa talplanet. Vi kan nu genomföra omskrivningen i = e^(.iπ /2.).
- 2i ligger istället på den negativa imaginära axeln i det komplexa talplanet. Dess argument är alltså - π/2.
Talet har nu koefficienten - 2, vi får därmed |- 2i| = 2. Vi känner nu till argument och absolutbelopp, och skriver därmed om talet som - 2i = 2e^(.- iπ /2.). Notera att vinkeln 3π/2 pekar på samma ställe i enhetscirkeln som - π/2, och kan därför användas istället för - π/2 om det föredras.
Talet - 5 ligger på den negativa reella axeln i det komplexa talplanet och har därför argumentet π. Vi får även att |- 5| = 5. På exponentiell form är därför talet
- 5 = 5e^(iπ).
För det här talet kan vi inte läsa av argumentet och absolutbeloppet lika enkelt. Istället behöver vi beräkna dem. Vi börjar med absolutbeloppet eftersom det behövs när argumentet beräknas.
Absolutbeloppet är alltså sqrt(2). Vi beräknar nu talets argument.
Nu vet vi även att talets argument är 3π/4. Vi är därmed redo att skriva talet på exponentiell form: - 1 + i = sqrt(2)e^(.i3π /4.).
Talet w består av två likadana termer som vi kan slå ihop till en summa. w =e^(i.π /2.)+e^(i.π /2.)=2e^(i.π /2.) Genom avläsning ser vi att absolutbeloppet är 2 och argumentet är .π /2.. Vi kan nu skriva om w med omskrivningen av exponentiell form och beräkna uttrycket för att få det på formen a+bi.
Talet w kan alltså skrivas som 2i. Det står på formen a+bi där a=0.
Talet w består av två tal som står på Misc:Exponentiell form. Vi kan dela upp w i talen w_1 och w_2.
w=w_1 - w_2, w_1=e^(i.π /3.), w_2=e^(i.π /6.)
Vi skriver nu om w_1 och w_2 med Eulers formel och beräknar för att få dem på formen a+bi. Vi börjar med w_1.
Nu har vi skrivit om w_1 på formen a+bi och gör samma sak med w_2.
Nu står både w_1 och w_2 och vi kan utföra subtraktionen w=w_1-w_2.
Det betyder att w kan skrivas som 1-sqrt(3)/2+(sqrt(3)-1)i/2. Vi beräknar inte bråken eftersom vi ska svara exakt.
När man multiplicerar komplexa tal multipliceras absolutbeloppen och argumenten adderas.
Vi får alltså z * u = 6e^(.i11π /12.).
Vid division av komplexa tal dividerar man absolutbeloppen och subtraherar argumenten.
Vi har nu dividerat ihop talen men kan notera att argumentet - .5π /4. är negativt. Om vi lägger till ett helt varv, 2π, kan vi få samma tal på enklare form. 2π kan skrivas som .8π /4., så vi lägger till det i argumentet. 6e^(i(.- 5π /4.)) = 6e^(i (.- 5π /4. + .8π /4.)) = 6e^(.i 3π /4.) Vi har nu kommit fram till att z/w = 6e^(.i 3π /4.).
Vi väljer att först beräkna kvoten u/z.
Vi multiplicerar nu w med kvoten vi precis beräknat.
Det här är vårt slutgiltiga svar.
Vi noterar först att faktorn u förekommer i både nämnaren och täljaren så vi kan förkorta bråket med u.
u^2 * z/w * u = u * z/w
Vi har också redan kommit fram till att
z/w = 6e^(.i3π /4.)
i andra deluppgiften. Därför delar vi upp vårt bråk.
u * z/w = u * z/w
Nu slipper vi en stor del av de beräkningar som skulle behövas för att bestämma täljare och nämnare var för sig.
Vi har alltså kommit fram till att u^2 * z/w * u = 12e^(.i17π /12.).