Logga in
| 10 sidor teori |
| 12 Uppgifter - Nivå 1 - 3 |
| Varje lektion är menad motsvara 1-2 lektioner i klassrummet. |
I den här lektionen går vi igenom följande begrepp:
En funktion f(x) sägs vara växande om den för alla tillåtna x-värden x1 och x2, där x2 är större än x1, har ett funktionsvärde f(x2) som är större än eller lika med funktionsvärdet f(x1).
Omx2>x1sa˚ a¨rf(x2)≥f(x1)
Grafiskt kan detta tolkas som att funktionens graf aldrig avtar när man rör sig åt höger, utan bara stiger eller planar ut.
En funktion f(x) sägs vara avtagande om den för alla tillåtna x-värden x1 och x2, där x2 är större än x1, har ett funktionsvärde f(x2) som är mindre än eller lika med funktionsvärdet f(x1).
Omx2>x1sa˚ a¨rf(x2)≤f(x1)
Grafiskt kan detta tolkas som att funktionens graf aldrig växer när man rör sig åt höger, utan bara avtar eller planar ut.
Utifrån grafens egenskaper, bestäm de intervall där funktionen är växande och de där den är avtagande.
Avtagande: Va¨xande: x≤−2och−1≤x≤0−2≤x≤−1ochx>0
Identifiera extrempunkterna och observera var funktionen växer eller avtar mellan dem.
Figuren visar grafen av en fjärdegradspolynomfunktion, som har tre extrempunkter. Det finns två minimipunkter vid x=−2 och x=0. Den har också ett lokalt maximum vid x=−1.
För x-värden mindre än −2 avtar funktionen tills den når sitt minimum vid x=−2. Därefter ökar den tills den når ett lokalt maximum vid x=−1, och avtar igen tills den når det andra minimumet vid x=0. Slutligen, för x-värden större än 0, ökar funktionen.
En teckentabell är ett verktyg för att beskriva en grafs utseende och sambandet med dess derivata. Nedan syns ett exempel på en teckentabell för en funktion, f.
x | −2 | 1 | |||
---|---|---|---|---|---|
f′(x) | + | 0 | − | 0 | + |
f(x) | ↗ | Max | ↘ | Min | ↗ |
Tabellen förklarar inte i detalj hur grafen ser ut, men den beskriver de mest utmärkande dragen. I den finns t.ex. information om karaktären hos eventuella stationära punkter och var funktionen växer och avtar. Den här teckentabellen kan exempelvis tillhöra grafen nedan.
De x-värden där derivatan till en funktion är 0 kallas derivatans nollställen. Dessa kan användas för att bestämma funktionens stationära punkter, dvs. maximi-, minimi- och terrasspunkter, eftersom derivatan är 0 där.
Genom att undersöka derivatans tecken till vänster och höger om de stationära punkterna kan man bestämma deras karaktär, dvs. om de är maximi-, minimi- eller terrasspunkter. Om det är olika tecken på båda sidor är det en extrempunkt och om tecknen är lika måste det vara en terrasspunkt. Grafiskt kan man se det som att funktionen byter riktning vid extrempunkter, men inte vid terrasspunkter.
En teckentabell är ett verktyg för att beskriva en grafs utseende och sambandet med dess derivata. Nedan syns ett exempel på en teckentabell för en funktion, f.
x | −2 | 1 | |||
---|---|---|---|---|---|
f′(x) | + | 0 | − | 0 | + |
f(x) | ↗ | Max | ↘ | Min | ↗ |
Tabellen förklarar inte i detalj hur grafen ser ut, men den beskriver de mest utmärkande dragen. I den finns t.ex. information om karaktären hos eventuella stationära punkter och var funktionen växer och avtar. Den här teckentabellen kan exempelvis tillhöra grafen nedan.
Grafen visar femtegradsfunktionen f(x).
Börja med att identifiera för vilket eller vilka x-värden som grafen har stationära punkter
Ställ sedan upp teckentabellen och fyll i x-värdena för de stationära punkterna. I dessa punkter är derivatan f′(x) lika med 0. Man anger också vilken karaktär de stationära punkterna har, där Ter. står för terrasspunkt.
x | −2 | 5 | 9 | ||||
---|---|---|---|---|---|---|---|
f′(x) | 0 | 0 | 0 | ||||
f(x) | ↗ | Max | ↘ | Ter. | ↘ | Min | ↗ |
På intervallen till vänster och höger om de stationära punkterna är grafen antingen växande eller avtagande.
Tabellens kolumner bredvid x-värdena representerar dessa intervall. I raden för funktionen f(x) ritar man pilar som beskriver grafens utseende där, antingen ↗ för växande eller ↘ för avtagande.
x | −2 | 5 | 9 | ||||
---|---|---|---|---|---|---|---|
f′(x) | 0 | 0 | 0 | ||||
f(x) | ↗ | Max | ↘ | Ter. | ↘ | Min | ↗ |
Där funktionen f är växande är derivatan positiv. På motsvarande sätt är derivatan negativ då grafen är avtagande. Detta markeras med + respektive − på raden för derivatan f′(x), och därmed är teckentabellen komplett.
x | −2 | 5 | 9 | ||||
---|---|---|---|---|---|---|---|
f′(x) | + | 0 | − | 0 | − | 0 | + |
f(x) | ↗ | Max | ↘ | Ter. | ↘ | Min | ↗ |
Gör en teckentabell till andragradsfunktionen y(x).
x | −2 | ||
---|---|---|---|
y′(x) | − | 0 | + |
y(x) | ↘ | Min | ↗ |
Identifiera stationära punkter. Studera grafens beteende mellan punkterna för att se var den ökar eller minskar.
Vi börjar med att identifiera stationära punkter, dvs. punkter där derivatan är 0. Den här grafen har bara en sådan punkt, där x=−2.
Det är en minimipunkt eftersom andragradskurvans minsta värde antas där. Vi ställer upp en teckentabell med plats för minimipunkten och ett intervall på vardera sida.
x | −2 | ||
---|---|---|---|
y′(x) | 0 | ||
y(x) | ↗ | Min | ↘ |
Sedan tittar vi på grafens utseende på intervallen. Funktionen är avtagande till vänster och växande till höger om minimipunkten.
Vi markerar detta i raden för y(x) med ↘ respektive ↗. Vi fyller även i derivatans tecken.
x | −2 | ||
---|---|---|---|
y′(x) | − | 0 | + |
y(x) | ↘ | Min | ↗ |
Läs villkoren för den givna funktionen och dess derivata kring den stationära punkten. Avgör om punkten är ett minimum, maximum eller varken eller. Om det hjälper, konstruera en teckentabell för derivatan.