Logga in
Regression inom matematiken refererar till processen att anpassa matematiska funktioner till mätdata. Det används för att skapa modeller av verkliga processer. Innehållet förklarar olika typer av regression, såsom linjär och icke-linjär regression, och hur de kan tillämpas med olika metoder som minsta kvadratmetoden. Linjär regression anpassar en rak linje till kända datapunkter, medan icke-linjär regression kan involvera kvadratiska eller exponentiella funktioner. Lektionen inkluderar också exempel och instruktioner om hur man utför regression med hjälp av räknare, anpassar funktioner till datapunkter och visualiserar data genom spridningsdiagram.
| | 8 sidor teori |
| | 19 Uppgifter - Nivå 1 - 3 |
| | Varje lektion är menad motsvara 1-2 lektioner i klassrummet. |
I den här lektionen går vi igenom följande begrepp:
Regression innebär att man anpassar matematiska funktioner till mätdata. Det används bland annat för att skapa modeller av verkliga förlopp. Olika sorters regressioner används beroende på vilka samband som finns, t.ex. linjär regression och icke-linjär regression.
Ett spridningsdiagram är ett sätt att visualisera mätdata med två parametrar i ett koordinatsystem. Om man t.ex. mäter höjden på tomatplantor vid olika tidpunkter får man ett antal datapunkter som kan markeras i ett koordinatsystem med tiden som x-koordinat och höjden som y-koordinat. Då har man gjort ett spridningsdiagram.
Linjär regression är den form av regression som används när man anpassar en rät linje till kända datapunkter. Detta kan antingen göras för hand, med hjälp av en linjal och ögonmått, eller med hjälp av räknare. Räknaren använder matematiska metoder som den s.k. minsta kvadratmetoden. Nedan har linjär regression använts för att anpassa en rät linje till ett antal datapunkter.
Exempel ekvation: y = 0,5x + 1.
Linjen skär y-axeln vid 1, vilket innebär att m-värdet för den räta linjen är 1. Vi ser också att linjen stiger med ett steg i y-led för varje två steg i x-led, vilket ger riktningskoefficienten k = Δ y/Δ x = 1/2 = 0,5. Den räta linjen vi har anpassat till datapunkterna har alltså ekvationen y = 0,5x + 1. Beroende på hur man har ritat sin linje är det möjligt att man får en lite annorlunda ekvation än denna, men den kan vara precis lika rätt.
Icke-linjär regression innebär att man anpassar en funktion som inte är linjär. Det kan t.ex. röra sig om andragradsfunktioner eller exponentialfunktioner. Till skillnad från linjär regression kan detta vara svårt att göra för hand och för det mesta används den s.k. minsta kvadratmetoden. Nedan har en andragradskurva anpassats till mätpunkterna.
På de flesta grafritande räknare kan man göra regression, dvs. anpassa funktioner till datapunkter.
När man gör detta visas ett antal kolumner markerade L1, L2, L3 osv.
Med hjälp av piltangenterna kan man markera var i listorna man vill fylla i värden. Punkterna som funktionen ska anpassas till matas in med x-värdena i listan L_1 och motsvarande y-värden i L_2. Skriv in värdena med sifferknapparna följt av ENTER.
Det går att ta bort värden med DEL och det går även att skjuta in värden med INS (2nd + DEL).
Bland annat finns
Genom att pila ned till något alternativ och trycka på ENTER, följt av ENTER igen, utförs den valda regressionen. T.ex. kan man välja linjär regression.
Räknaren skriver ut det generella uttrycket för funktionen och de konstanter som den har anpassat. Här blev den anpassade funktionen y=5,92x-6,72.
Givet ett spridningsdiagram och en linje, avgör om linjen korrekt representerar den linjära regressionen av data.
Ett av de vanligaste sätten att göra den faktiska anpassningen av funktioner till datapunkter är minsta kvadratmetoden. För en samling med n datapunkter, (x_1,y_1), (x_2,y_2) ...(x_n,y_n), räknar man ut hur det vertikala avståndet mellan datapunkterna och funktionen. Man kvadrerar sedan alla dessa avstånd och summerar dem. För funktionen f får man då (y_1 - f(x_1))^2 + (y_2 - f(x_2))^2 + ... + (y_n - f(x_n))^2. Den funktion som gör att denna summa blir så liten som möjligt är den som enligt minsta kvadratmetoden passar bäst in på datapunkterna. Använd minsta kvadratmetoden för att bestämma den linjära funktion f(x) = ax som bäst passar in på följande värden: (1,2) (2,3) (4,5). Svara exakt.
Vi vill med hjälp av minsta kvadratmetoden anpassa en funktion f(x) = ax till de tre punkterna (1,2), (2,3) och (4,5). Det vi är ute efter är alltså den konstant a som gör att summan av de vertikala avstånden, i kvadrat, blir så liten som möjligt. Vi börjar med att ställa upp uttryck för alla avstånd: &y_1 - f(x_1) = 2 - f(1) = 2 - a &y_2 - f(x_2) = 3 - f(2) = 3 - 2a &y_3 - f(x_3) = 5 - f(4) = 5 - 4a. Vi kvadrerar sedan dessa och utvecklar med andra kvadreringsregeln, vilket ger &(2 - a)^2 = 4 - 4a + a^2 &(3 - 2a)^2 = 9 - 12a + 4a^2 &(5 - 4a)^2 = 25 - 40a + 16a^2. Vi lägger till sist ihop de kvadrerade avstånden.
Detta uttryck ger alltså ett mått på hur mycket funktionen avviker från punkterna, och när uttrycket är så litet som möjligt ligger funktionen så nära punkterna som möjligt dvs. vi vill göra g(a) = 21a^2 - 56a + 38 så liten som möjligt. Det är en andragradsfunktion där koefficienten framför a^2 är positiv, vilket innebär att den har en minimipunkt. Denna punkt ligger på symmetrilinjen, som vi kan hitta genom att sätta g(a)=0 och påbörja en lösning med pq-formeln.
Symmetrilinjen ges av den första termen, 5642, som är like med 43. g(a) är alltså som minst när a = 43. Sätter vi in detta i f(x) får vi den funktion som enligt minsta kvadratmetoden stämmer bäst in på punkterna: f(x) =ax ⇒ f(x)= 4/3x.