| {{ 'ml-lesson-number-slides' | message : article.intro.bblockCount}} |
| {{ 'ml-lesson-number-exercises' | message : article.intro.exerciseCount}} |
| {{ 'ml-lesson-time-estimation' | message }} |
Karin.hedin@osteraker.se (Diskussion | bidrag) | Viktor (Diskussion | bidrag) m | ||
Rad 8: | Rad 8: | ||
− | / | + | /* |
− | + | Fönstret MaSTE vara 11 enheter i bredd for att saker ska bli ratt! | |
+ | Alternativt, skala om tScale så att den ser bredden som 11. | ||
+ | */ | ||
var tScale = 1.75; | var tScale = 1.75; | ||
Rad 19: | Rad 21: | ||
var whichFunc = 'X4'; | var whichFunc = 'X4'; | ||
var step = 6; | var step = 6; | ||
+ | var exp; | ||
+ | var par; | ||
Deriveringsregeln gäller för alla reella n. Ibland kan man dock behöva göra vissa omskrivningar för att kunna använda regeln.
Man kan motivera regeln genom att visa att den exempelvis gäller då n=2, alltså för funktionen f(x)=x2. Man gör detta med hjälp av derivatans definition.
f(x+h)=(x+h)2, f(x)=x2
Utveckla med första kvadreringsregeln
Förenkla termer
Dela upp i faktorer
Bryt ut h
Förenkla kvot
h→0
Deriveringsregeln gäller alltså när n=2, och det går att visa det för alla n också.
Även funktionen f(x)=x går att derivera med deriveringsregeln för potensfunktioner, eftersom x är en potens med graden 1. Ofta brukar man dock använda en snabbare väg, nämligen regeln som säger att D(x)=1, som härleds här.
Derivera funktion
D(xn)=nxn−1
a0=1