Logga in
| 9 sidor teori |
| 26 Uppgifter - Nivå 1 - 3 |
| Varje lektion är menad motsvara 1-2 lektioner i klassrummet. |
Två händelser A och B är oberoende om den ena händelsens förekomst inte påverkar den andra. De är också oberoende om och endast om sannolikheten att båda inträffar är lika med produkten av deras individuella sannolikheter.
Till exempel — tänk dig att en skål innehåller tre kulor: en grön, en orange och en blå. Låt G, B och O vara händelserna att dra den gröna, blå och orange kulan, respektive.
Anta att man drar en kula i taget, och att den första kulan läggs tillbaka innan den andra dragningen. Vad är sannolikheten att först dra en grön kula och sedan en orange kula?
I det här fallet finns det 9 möjliga utfall när man drar två kulor, en i taget, och lägger tillbaka den första innan nästa dragning. Bara 1 av dessa utfall motsvarar händelsen att först dra en grön kula och sedan en orange kula.
Därför är sannolikheten att först dra en grön kula och sedan en orange kula 91.
Nästa steg är att beräkna sannolikheten för varje händelse var för sig. Sannolikheten att först dra en grön kula får man genom att dela antalet gynnsamma utfall med det totala antalet kulor. Skålen innehåller 3 kulor, varav 1 är grön. Eftersom kulan läggs tillbaka, finns det vid nästa dragning återigen 3 kulor i skålen, varav 1 är orange.
Eftersom sannolikheten att båda händelserna inträffar är lika med produkten av deras individuella sannolikheter, är händelserna oberoende.
Två händelser A och B kallas beroende om det att den ena inträffar påverkar sannolikheten för att den andra inträffar. Om händelserna är beroende, är sannolikheten att båda inträffar lika med produkten av sannolikheten att den första händelsen inträffar och sannolikheten att den andra händelsen inträffar efter att den första redan har hänt.
Till exempel — anta att en skål innehåller tre kulor: en grön, en orange och en blå. Låt G, B och O vara händelserna att dra den gröna, blå respektive orange kulan.
Anta att man drar kulorna en i taget och att de inte läggs tillbaka efter dragning. Vad är sannolikheten att först dra en grön kula och sedan en orange kula?
Som du ser påverkas utfallet vid den andra dragningen av vad som hände vid den första. Till exempel — om den orange kulan dras först, finns det inga orange kulor kvar. Därför är sannolikheten att dra en orange kula vid den andra dragningen 0 i det fallet. När kulorna dras en i taget utan att läggas tillbaka, finns det totalt 6 möjliga utfall för att dra två kulor.
Av de 6 möjliga utfallen är det bara 1 utfall som motsvarar att först dra den gröna kulan och sedan den orange. Därför är sannolikheten för att detta inträffar 61.
Nästa steg är att beräkna sannolikheten för varje händelse var för sig. Sannolikheten att först dra en grön kula får man genom att dela antalet gynnsamma utfall med det totala antalet kulor. Skålen innehåller totalt 3 kulor, varav 1 är grön.
Om det är givet att den första dragningen är grön, finns det fortfarande 1 orange kula kvar i skålen. Men nu finns det bara 2 kulor kvar totalt. Därför är sannolikheten att dra den orange kulan, givet att den första var grön, 21.
Sammanfattningsvis är händelserna beroende, eftersom den första händelsen påverkar sannolikheten för att den andra inträffar. Detta bekräftas också av regeln för beroende händelser.
När man gör flera olika slumpförsök, eller när ett upprepas, får man en kombination av händelser. Sannolikheten för att både händelse A och B, från olika slumpförsök, inträffar får man genom att multiplicera deras individuella sannolikheter.
P(A och B)=P(A)⋅P(B)
Analysera om händelserna att välja en spader första och andra gången är beroende eller oberoende. Multiplicera sedan deras sannolikheter.
Multiplicera bråk
Förkorta med 13
Förkorta med 4
För två händelser, A och B, som inte kan inträffa samtidigt, är sannolikheten att någon av dem inträffar summan av deras individuella sannolikheter.
P(A eller B)=P(A)+P(B)
Ett träddiagram visar alla möjliga utfall i ett slumpförsök som består av flera steg, till exempel att kasta en tärning två gånger. Diagrammet består av noder och grenar som visar varje val eller händelse.
För att skapa ett träddiagram som visar alla möjliga utfall när man kastar en tärning två gånger, börjar man med en rotnod. Från denna nod ritar man en gren för varje möjligt utfall av det första kastet. I slutet av varje gren skapar man en ny nod som representerar resultatet av det kastet.
Oavsett vilket resultat man får vid det första kastet, finns det sex möjliga utfall även vid det andra kastet. Därför ritas sex grenar från varje nod efter det första kastet, som leder till noder för de möjliga utfallen av det andra kastet.
Slutnoderna i träddiagrammet visar alla möjliga utfall i detta experiment — totalt 36 stycken. Sannolikheten att få två ettor när man kastar en tärning två gånger är då 361, eftersom det bara finns ett gynnsamt utfall för den händelsen. Detta motsvaras av den allra första grenen i träddiagrammet.
Denna sannolikhet kan också beräknas genom att multiplicera sannolikheten för den första händelsen med sannolikheten för den andra. Sannolikheten att slå en etta på kast 1 är 61. Samma sannolikhet gäller för att få en etta på kast 2.
Denna regel gäller endast när den ena händelsen inte påverkar den andra. Om sannolikheten för händelse A är P(A) och sannolikheten för händelse B är P(B), då är sannolikheten att både A och B inträffar lika med produkten av deras individuella sannolikheter:
Två lyckohjul är uppdelade i åtta delar vardera. I det ena hjulet finns siffrorna 1−8 och i det andra finns bokstäverna A–H.
Bestäm om händelserna är beroende eller oberoende. Hitta deras sannolikheter och beräkna sedan deras produkt.
Vi kallar händelsen att få två sexor för A. Utöver den finns det ytterligare 35 utfall när man kastar tärningarna. P(A) ska vara 25 % större än sannolikheten för övriga utfall tillsammans. Om vi kallar sannolikheten att få något av de övriga utfallen för x blir P(A) lika med1,25x. Vi får följande ekvationer P(A)=1.25x och P(A^c)=x. Sannolikheten för händelsen och komplementhändelsen summerar till 1. Detta ger oss en ekvation som vi kan lösa ut x ur.
Nu kan vi bestämma sannolikheten förA genom att subtrahera sannolikheten för komplementhändelsen från 1: 1-4/9=5/9. När man beräknar sannolikheten för att två på varandra följande händelser ska inträffa multipliceras de ingående sannolikheterna. Om sannolikheten för att slå en sexa är p är sannolikheten för att slå två sexor p* p=p^2. Detta ska vara lika med 59.
Kastas en av tärningarna är sannolikheten för en sexa ca. 75 %.
De gröna fälten i nedanstående lyckohjul ger vinst.
Sannolikheten 1 % kan även skrivas som en hundradel: 1 %=1/100. Anta att sannolikheten är p att man vinner på ett snurr. Eftersom man snurrar hjulet två gånger blir sannolikheten att vinna två gånger i rad p* p = p^2 . Detta ska vara lika med 1100 vilket ger oss en ekvation.
Sannolikheten att vinna vid ett snurr är 110 och då måste vinstfälten tillsammans täcka en tiondel av hjulet: 360^(∘)/10 = 36^(∘). De fyra vinklarna ska alltså tillsammans utgöra 36^(∘). Alla är lika stora vilket betyder att 4v=36^(∘) ⇔ v=9^(∘).
Vi kallar händelsen att minst ett klassrum är upptaget för A.Komplementhändelsen A^c till detta är att alla klassrum är lediga. Om ett visst klassrum är upptaget fyra timmar under en skoldag är det ledigt 10-4=6 timmar varje dag dvs. 6/10=3/5 av dagen. Sannolikheten att ett visst klassrum är ledigt är därför 35. Multipliceras denna sannolikhet med sig själv nio gånger kan vi beräkna hur sannolikt det är att alla nio klassrum är ledig (A^c)=(3/5)^9 Vi beräknar sannolikheten för händelsen A med formeln för komplementhändelse.
Sannolikheten är cirka 99 % att minst ett klassrum är upptaget vid en godtycklig tidpunkt.
Genen för sjukdomen Rucola finns hos 1% av befolkningen. Det finns ett test man kan göra för att ta reda på om man bär på den här genen. Men testet är inte 100% tillförlitligt. Om man bär på genen är sannolikheten att testet visar rätt 98% och om man inte bär på den är sannolikheten att det visar rätt 95%.
Den här uppgiften blir lättare att lösa om man gör ett träddiagram. Vi vet att 1 % av befolkningen bär på genen. Om man väljer en person slumpmässigt är därför sannolikheten att den personen är bärare (S) 1 %, eller 0,01. Sannolikheten för att man inte är bärare (F) är 99 %, eller 0,99.
Om man inte är bärare är sannolikheten att man får ett negativt resultat 95 %, eller 0,95. Sannolikheten att det blir positivt blir 0,05. Vi ritar in det i träddiagrammet.
Om man bär på genen är sannolikheten 98 % att man får ett positivt resultat. Därför är sannolikheten 2 % att det blir negativt. Vi skriver dessa sannolikheter som 0,98 och 0,02.
Hur kan man få ett positivt resultat på testet? Antingen har man genen och får ett korrekt positivt resultat eller har man den inte, men får ett falskt positivt svar. Det finns alltså två vägar i träddiagrammet.
Man kan alltså få ett positivt resultat på två sätt. Vi multiplicerar sannolikheterna längs med en väg och lägger sedan ihop sannolikheterna för varje väg. Det ger oss P(+)=0,99*0,05+0,01*0,98=0,0593. Sannolikheten att man får ett positivt resultat är alltså 0,0593 eller 5,93 %.
Nisse har fått ett positivt svar. Det betyder att vi endast är intresserade av de vägar i träddiagrammet som kan ge detta.
Eftersom vi vet att resultatet är positivt utgör dessa två vägar alla möjliga utfall. Vad är sannolikheten att man är bärare av genen och att testet ger ett positivt resultat?
Det kan ju bara ske på ett sätt (den rödmarkerade vägen) och vi multiplicerar sannolikheterna längs med den vägen:
P(S och+)=0,01*0,98=0,0098.
Detta är då det gynnsamma utfallet.
Nu kan vi använda oss av sannolikhetsformeln, men istället för antal sätter vi in motsvarande sannolikheter istället. Sannolikheten för alla utfall (dvs. positivt resultat) beräknade vi i förra uppgiften.
Sannolikheten att Nisse bär på genen är alltså cirka 16,5 %.
Vi beräknar först antalet sifferkombinationer man kan prova. Det finns 10 möjliga siffror (0-9) att trycka in på tredje och 10 möjliga siffror på fjärde plats i koden. Detta ger totalt 10* 10 = 100 utfall. Vi kallar händelsen att man gissar båda siffror rätt på något försök för A. Då måste komplementhändelsen till detta A^c vara att man gissar fel alla tre gånger.
Det finns 100 utfall. Av dessa är 1 rätt och 99 fel. Sannolikheten att du gissar fel första gången är därför P=99/100. Andra gången finns det 99 kombinationer kvar att testa. En av dem är rätt så sannolikheten att du gissar fel andra gången blir 9899. Tredje gången finns det 98 kombinationer kvar så sannolikheten att man gissar fel en tredje gång är 9798. Sannolikheten för tre fel är produkten av dessa sannolikheter.
Sannolikheten för A^c är alltså 0,97.
Om man lägger ihop sannolikheterna för A och A^c blir summan 1. Eftersom vi precis bestämt P(A^c) kan vi nu beräkna P(A).
Sannolikheten att du gissar rätt kod på något försök är 3 %.
I brädspelet Finans
finns det tolv obligationer numrerade 1−12. Hamnar du på en viss ruta kan du välja att köpa en av dessa. När det blir obligationsdragning slår du två tärningar och du vinner dels om summan av tärningarna matchar ditt obligationsnummer, men även om någon av de individuella tärningarna visar obligationsnumret.
För att maximera sannolikheten vill vi täcka in så många utfall som möjligt. Vi delar upp lösningen i två fall. Först tittar vi på obligationsnummer som går att få både med individuella tärning och som en summa, dvs. 1-6. Andra fallet är de obligationer som bara kan vinna genom en summa, dvs. 7 - 12.
Det är lika stor sannolikhet att minst en av de individuella tärningarna visar någon av siffrorna. Detta ser vi om vi t.ex. tittar på hur många utfall som ger att någon av tärningarna visar 1 (till vänster) respektive 2 (till höger).
Räknar vi de markerade rutorna ser vi att det finns 11 sätt att få minst en 1:a och lika många sätt att få en 2:a. Samma sak gäller för siffrorna 3-6. Eftersom sannolikheten är lika stor att få de individuella siffrorna är det endast intressant att titta på antal sätt att få summorna 1, 2, 3, 4, 5 och 6. Ett går inte att få som en summa, men figuren visar de utfall som ger summorna 2-6.
Vi ser att 6 är den summa som går att få på flest sätt, nämligen fem. Totalt kan vi få 6 på 11 + 5 = 16 olika sätt. Alltså är obligation nr 6 bäst av de längre numrena.
Dessa obligationsnummer går endast att få som summor. Vi sammanfattar antal fall i ett utfallsrum.
Den obligation som går att få på flest sätt av dessa är 7 (sex sätt). Men detta är fortfarande betydligt färre än antalet sätt vi kan få 6 på (16 sätt). Alltså är 6 den bästa obligationen.
Vi har redan konstaterat att obligation 6 kan vinna på 16 olika sätt, dvs. det finns 16 gynnsamma utfall och antal möjliga utfall är 36. Vi sätter in dessa värden i sannolikhetsformeln.
Sannolikheten att vinna med obligation 6 är alltså 44 %.
Vi kallar händelsen att minst två kollegor fyller år samma dag för A. Komplementhändelsen A^c blir att ingen av kollegorna delar födelsedag. Men hur beräknas komplementhändelsens sannolikhet?
Vi säger att kollega 1 fyller år en godtycklig dag av årets 365 dagar. Då kan kollega nummer två fylla år på någon av årets resterande 364 dagar. Sannolikheten att de inte fyller år på samma dag är alltså P(olika dagar)=365/365* 364/365. Men arbetsplatsen består av 18 kollegor så sannolikheten att alla fyller år på en egen dag, dvs. komplementhändelsen till A, blir P(A^c)=365/365*364/365*363/365*...* 348/365. Vi beräknar komplementhändelsens sannolikhet.
Till sist använder vi att summan av sannolikheterna för händelserna A och A^c är lika med 1.
Sannolikheten är ca 35 %.
Ett företag har 560 anställda och gör en undersökning. Hälften svarar på första frågan och hälften på den andra.
Hälften av de anställda, dvs. 5602=280, svarade på första frågan och hälften svarade på andra. Om man väljer en person på måfå är sannolikheten 0,5 att hen fick svara på den första frågan och 0,5 att hen fick svara på den andra.
Vi kan anta att det inte är mer sannolikt att födas på en dag jämfört med en annan. Det finns sju dagar på en vecka så sannolikheten att man är född på en måndag-torsdag (dvs. Ja på första frågan) är 47. Sannolikheten att svara Nej på den första frågan blir därför 37.
Vi beräknar den totala andelen som svarade Nej på den första frågan genom att multiplicera sannolikheterna längs den vägen i träddiagrammet.
Det finns 560 personer på företaget och andelen är 314. Vi använder det för att beräkna Delen.
Vi uppskattar alltså att 120 personer svarade Nej på den första frågan. Eftersom det totalt var 288 Nej-svar innebär det att 288-120=168 svarade Nej på om de gillade fotboll.
168 personer av 280 svarade Nej på den andra frågan vilket ger andelen 168/280=0,6=60 %. Om 60 % svarade Nej på den andra frågan måste 40 % ha svarat Ja. Vi antar att denna andel är representativ för hela företaget vilket betyder att 40 % tycker om att titta på fotboll, dvs. 0,4*560=224 personer.
Vi kallar sannolikheten för att hjulet stannar på ett blått och rött fält för b respektive a. Vi ritar därefter ett träddiagram och markerar händelsen P(B,B,B).
Sannolikheten att lyckohjulet hamnar på tre blå fält är produkten av sannolikheterna längs den markerade grenen. P(B,B,B)=b* b* b=b^3. Vi vet att P(B,B,B) är 0,343 så vi likställer uttrycket med detta och löser ut b med hjälp av att dra tredje roten ur på räknaren.
Om sannolikheten att lyckohjulet stannar på ett blått fält är 0,7 måste sannolikheten att det stannar på ett rött fält vara 0,3. Vi kompletterar träddiagrammet med denna information.
Nu kan vi beräkna sannolikheten för händelsen P(R,R,R), alltså att hjulet bara stannar på rött. Denna händelse har markerats i träddiagrammet och vi får sannolikheten genom att multiplicera grenarna, dvs. genom att slå in 0,3 upphöjt till 3 på räknaren. P(R,R,R)=0,3^3=0,027 Sannolikheten att få rött tre gånger, och därmed förlora 10 miljoner kr, är alltså 0,027 vilket är lika med 2,7 %.