Logga in
| 11 sidor teori |
| 8 Uppgifter - Nivå 1 - 3 |
| Varje lektion är menad motsvara 1-2 lektioner i klassrummet. |
I den här lektionen går vi igenom följande begrepp:
När man programmerar kallas instruktionerna man skriver till datorn för kod. På samma sätt som människor kommunicerar med varandra på olika språk finns många olika programmeringsspråk, och koden skrivs på olika sätt beroende på vilket man valt. Man säger att språken har olika syntax.
print('Korv')
std::cout << "Korv";
Korvpå skärmen. Olika språk har olika fördelar och man väljer vilket man vill använda beroende på vad man ska programmera. Vissa är t.ex. mer lättlästa medan andra gör mer effektiva beräkningar.
Pröva som exempel att köra koden nedan genom att trycka på Redigera!
-knappen. Du kan också öppna ett blankt kodfönster via knappen Verktyg
uppe till höger. I så fall, eller om du använder en annan programmeringsmiljö än Mathleaks egen, får du kopiera eller skriva av koden nedan. Se till att koden är exakt likadan, annars är det inte säkert att det fungerar!
for tal in [1,2,3,4,5,6]: print(tal*2) if tal == 3: print('Halvvägs!')
Om du får ett felmeddelande, titta igenom koden och se till att den ser ut precis som ovan. Skulle problemet bestå kan det vara en god idé att testa en annan programmeringsmiljö. Om koden körs som den ska får man följande utskrift.
>
2
4
6
Halvvägs!
8
10
12
Om du inte förstår allt som händer i koden är det ingen fara. Det kommer att förklaras senare och för tillfället räcker det med att den fungerar. Men prova att ändra lite i koden för att se vad som händer. Fundera över frågorna nedan.
Startar!och
Färdigpå rätt ställen?
Inom programmering är operatorer tecken som används för att representera olika saker man kan göra. T.ex. representerar operatorn +
att man utför en addition och operatorn <
att man gör en jämförelse. De värden man använder operatorn på kallas operander.
Inom matematik används operatorerna +
, -
, *
och /
. Dessa används också i programmering av precis samma skäl: för att addera, subtrahera, multiplicera och dividera tal. I programmering skrivs potenser med operatorn **
, t.ex. 3**2
för 32. På miniräknare används ^
för detta, men i Python används den operatorn till annat. När flera operatorer används avgör prioriteringsreglerna hur uttrycket ska tolkas:
2+8/5
betyder 2+58(2+8)/5
betyder 52+8.Programmering kan ses som kommunikation med datorn, och utskrifter är datorns svar tillbaka till användaren. Kommandot print()
instruerar datorn att göra en utskrift, där man i parenteserna anger vad som ska skrivas ut. Det kan vara ett tal, en beräkning eller text. Men när man programmerar kallas det inte text
utan strängar. Textsträngar måste markeras med apostrofer som i exemplet nedan.
print(17)
print(9 + 3)
print('Detta är text')
>
17
12
Detta är text
När man använder flera printkommandon efter varandra på detta sätt hamnar utskrifterna på varsin rad. Om man vill att utskrifterna ska hamna på samma rad kan man skriva dem i samma printkommando separerade med komman.
print(17, 9 + 3, 'Detta är text')
>
17 12 Detta är text
Om man skriver text utan apostrofer i ett printkommando kommer Python att tolka det som ett variabelnamn och det som skrivs ut är variabelns värde.
x = 3
print(x)
>
3
När man skriver ut en kombination av text och värden blir det ofta ganska krångligt om man bara använder funktionaliteten i print()
. Då är funktionen format()
användbar, som finns inbyggd i datatypen sträng. Man använder format()
genom att sätta in klammerparenteser i sin sträng på de ställen där man vill sätta in värden. Sedan skriver man en punkt direkt efter den avslutande apostrofen, följt av format()
. Inne i parentesen skriver man de värden som ska sättas in istället för klammerparenteserna, i den ordning de ska sättas ut.
x = 15
y = 37
print('Det första talet är {} och det andra är {}'.format(x, y))
>
Det första talet är 15 och det andra är 37
De värden man sätter in behöver inte vara siffror utan kan exempelvis också vara andra strängar.
namn = 'Tindra'
print('Hej {}!'.format(namn))
>
Hej Tindra!
Skriv ett program som skriver ut Titta, text!
Exempelsvar
print('Titta, text!')
Använd kommandot print()
.
För att skriva ut något använder man kommandot print()
, där parenteserna innehåller det man vill skriva ut. Vi vill skriva ut meddelandet Titta, text!
så vi skriver in det innanför parentesen. För att Python ska förstå att det är en sträng, alltså text, sätter vi apostrofer runt meddelandet.
print('Titta, text!')
Kör man programmet får man följande utskrift.
>
Titta, text!
Mycket kan gå fel när man programmerar och Python försöker identifiera dessa fel när programmet körs. Då får man ett felmeddelande som anger på vilken rad, och ibland även var på raden, felet uppstod. Programmeringsfel delas upp i tre huvudkategorier.
print('Ena parentesen saknas!'
> File "__main__", line 1 print('Ena parentesen saknas!' ^
SyntaxError: Unbalanced bracket (
x
används utan att det getts en betydelse någonstans, så Python vet inte hur det ska användas.print(x)
>
Traceback (most recent call last): File "python", line 1, in <module>
NameError: name 'x' is not defined
print(10^2)
>
8
**
. Rätt sätt att skriva det är 10**2
.Muriel har skrivit ett program men när hon kör det får hon ett felmeddelande. Kör koden, tolka felmeddelandet och hjälp Muriel att laga programmet.
print('Hej, jag heter Muriel!')
print('Vad heter du?')
print('Jag programmerar!')
print('Det är kul!)
print('Vad gör du?')
print('Hej, jag heter Muriel!')
print('Vad heter du?')
print('Jag programmerar!')
print('Det är kul!')
print('Vad gör du?')
Text måste omges av apostrofer när print
-kommandot används.
Vi börjar med att köra koden för att se vilket felmeddelande vi får.
Traceback (most recent call last): File "python", line 4 print('Det är kul!) ^
SyntaxError: EOL while scanning string literal
SyntaxError
betyder att vi har fått ett syntaxfel, alltså att det finns ett fel i hur koden är skriven. Tittar vi där det står File "python", line 4
ser vi att det är på rad 4 som felet finns. På raden efter upprepas dessutom den rad där felet hittades.
print('Det är kul!)
Något har alltså gått fel när vi gör den utskriften. När man skriver ut text med kommandot print
ska man omsluta texten med apostrofer. I utskriften där det blir fel finns en apostrof i början men inte i slutet. Vi måste alltså lägga till det saknade tecknet för att programmet ska fungera.
print('Hej, jag heter Muriel!')
print('Vad heter du?')
print('Jag programmerar!')
print('Det är kul!')
print('Vad gör du?')
>
Hej, jag heter Muriel!
Vad heter du?
Jag programmerar!
Det är kul!
Vad gör du?
I det här fallet kan man faktiskt se att något är konstigt med koden redan innan man kört den. I koden har strängarna färgats gröna, men inte på rad 4. Programmeringsmiljön förstår inte att man har skrivit en sträng så den färglägger den inte. Då kan man anta att något har blivit fel där och att det kan vara en god idé att undersöka vad.
Vissa tecken används på mer än ett sätt. Operatorn +
kan användas mellan strängar, och *
kan användas mellan en sträng och ett heltal.
Testa operatorerna och beskriv vad de gör när de används på det här sättet.
Prova kommandot print(5+'text')
och förklara resultatet.
Utan att testa koden, vad borde kommandot print(5*'3'+'11')
ge?
En sträng är programmeringens motsvarighet till text
och anges med apostrofer, t.ex. 'här är en sträng'. Eftersom +
ska kunna användas mellan strängar borde det gå att skriva print('här är'+'en sträng')
. Resultatet syns nedan.
> här ären sträng
Plustecknet slår alltså ihop strängarna till en enda, vilket kanske är väntat om man tänker sig vad "addition" mellan två textstycken borde betyda. Strängarna läggs helt enkelt så att den andra börjar precis där den första slutade, utan att extra mellanrum bildas. Multiplikationen ska istället vara mellan en sträng och ett heltal, t.ex. print('hej' * 3)
.
> hejhejhej
*
skapar alltså en upprepning. Strängen upprepar sig själv så många gånger som multiplikationen anger.
Resultatet är ett felmeddelande.
> Traceback (most recent call last):
File "python", line 1, in <module>
TypeError: unsupported operand type(s) for +: 'int' and 'str'
Att det blir fel är kanske inte oväntat. Eftersom talet 5 står utan apostrofer så betyder det just talet 5,
och sedan försöker vi addera ordet text
. Hade 5 varit en sträng hade det gått bra, då hade strängarna slagits ihop som i förra deluppgiften. Koden nedan ger t.ex. inget felmeddelande.
print('5' + 'text')
Förklaringen, som också ges i felmeddelandet, är alltså att 5 och 'text' är datatyper som plustecknet inte kan kombinera. I meddelandet står 'int' för Integer (heltal) och 'str' för String (sträng).
Som vi sett i a) ger *
en upprepning när det används med en sträng, som i 5*'3'
. Det borde alltså bli fem 3:or.
> 33333
Tänk på att detta är en sträng, trots siffrorna, eftersom apostroferna i '3'
skapar just en sträng. När vi sedan adderar
strängen '11'
läggs de ihop som tidigare.
> 3333311
\n
och \t
är två specialtecken. Skriver man ut en sträng med dessa i, t.ex. print('Här\nstår\ttext')
, kommer inte texten skrivas ut precis som den står. Lista ut vad specialtecknen gör och använd dem för att i ett enda print-kommando utan mellanslag göra utskriften nedan.
>
1
2
3
4
5
Vi kör koden print('Här\nstår\ttext')
för att se vad som händer.
> Här står text
Det sker ett radbyte och ett indrag. Eftersom \n
står före \t
i koden kan vi anta att \n
gör radbytet. Nu ska vi skriva ett print-kommando som ger utskriften i uppgiftsformuleringen. Genom att skriva ut '1\n\t2'
får vi till de första två raderna, där siffran 2 står på andra raden men förskjuten åt höger. 3:an ska stå ytterligare en rad ned, så vi använder ett \n
till. print('1\n\t2\n3')
ger följande.
> 1 2 3
I koden gjordes ett radbyte direkt efter 2, men 3:an hamnar inte direkt under 2. \n
verkar alltså byta rad och gå till början av raden. Då behövs två indrag för att flytta 3 till rätt plats, förbi 2. print('1\n\t2\n\t\t3')
ger då rätt utskrift för de tre första raderna.
> 1 2 3
På samma sätt ger koden nedan den färdiga utskriften.
print('1\n\cdot2\n\cdot\cdot3\n\cdot4\n5')
> 1 2 3 4 5