Logga in
| 6 sidor teori |
| 19 Uppgifter - Nivå 1 - 3 |
| Varje lektion är menad motsvara 1-2 lektioner i klassrummet. |
Om man logaritmerar en potens kan den skrivas om genom att flytta ner exponenten.
Tiologaritmen av 10 är 1 eftersom lg(10) är det tal man ska höja upp 10 till för att det ska bli 10:
101=10⇔lg(10)=1.
Tiologaritmen av 1 är 0 eftersom lg(1) är det tal man ska höja upp 10 till för att det ska bli 1. Alla tal (förutom 0) upphöjt till 0 är 1 och därför är
100=1⇔lg(1)=0.
Skriv om 32 som en potens med basen 2 och använd sedan logaritmlagen för potenser.
någontinggånger lg(2) kan vi lösa ekvationen utan att faktiskt behöva räkna ut någon logaritm. Vi skriver om 32 som 25 och använder därefter logaritmlagen för potenser.
Skriv som potens
lg(ab)=b⋅lg(a)
VL/lg(2)=HL/lg(2)
Omarrangera ekvation
Use the law of logarithms for powers and the special cases for common logarithms to solve the equation.
Visa att lg(x)=2lg(x).
Vi börjar med att skriva om sqrt(x) som x^(12), och efter det kan vi använda logaritmlagarna för att flytta ner exponenten.
Vi har då kommit fram till att lg( sqrt(x) ) = lg(x)/2.
Visa likheten.
Vi skriver bråket som en enda potens med hjälp av en av potenslagarna.
Här har vi en summa av lg(x)-termer. Om vi hade haft 2 stycken hade vi kunnat skriva summan som 2*lg(x). Hade det varit 3 stycken skulle vi kunna skriva 3*lg(x) osv.
lg(x)+lg(x)&=2*lg(x)
lg(x)+lg(x)+lg(x)&=3*lg(x)
lg(x)+lg(x)+lg(x)+lg(x)&=4*lg(x)
Nu har vi y stycken vilket betyder att vi kan skriva summan som y* lg(x).
För att skriva om lg(x^y) som ylg(x) börjar vi med att skriva x som 10^(lg(x)). Då kan vi använda potenslagar för att förenkla.
Nu har vi skrivit om uttrycket så att det står på formen tiologaritmen av tio upphöjt till någonting
, dvs. på formen lg(10^a). Detta är lika med det som står i exponenten enligt
lg(10^a)=a.
Denna regel använder vi nu för att slutföra beviset.
lg(x^y) kan alltså skrivas som ylg(x).
Karl-Albin har löst en logaritmekvation.
Nej. Talet -5 är en s.k. falsk rot. Denna uppstår i det första steget då Karl-Albin flyttar upp tvåan som exponent på x enligt logaritmlagen blg(a)=lg(a^b). I denna är lg(a) nämligen enbart definierad för positiva a, eftersom man bara kan ta tiologaritmen av positiva tal. Men när han skriver om vänsterledet 2lg(x) till lg(x^2) går det plötsligt att sätta in negativa x i argumentet, eftersom x^2 alltid blir positiv även om x är negativ. Vi får då en falsk rot som löser den omskrivna ekvationen lg(x^2)=lg(25) men inte ursprungsekvationen.
Lös ut x ur följande samband.
Vi börjar med att lösa ut lg(x). Sedan sätter vi båda led som exponenter på basen 10.
Först löser vi ut logaritmtermen och använder sedan lg(a^b)= b*lg(a) för att få lg(x) ensamt.