Logga in
| 3 sidor teori |
| 19 Uppgifter - Nivå 1 - 3 |
| Varje lektion är menad motsvara 1-2 lektioner i klassrummet. |
Ur definitionen av logaritmer följer några räkneregler som underlättar vid beräkningar.
Om man logaritmerar en potens kan den skrivas om genom att flytta ner exponenten. Man kan visa det med potenslagar.
a=10lg(a)
(ab)c=ab⋅c
lg(10a)=a
Omarrangera faktorer
Tiologaritmen av 10 är 1 eftersom lg(10) är det tal man ska höja upp 10 till för att det ska bli 10:
Tiologaritmen av 1 är 0 eftersom lg(1) är det tal man ska höja upp 10 till för att det ska bli 1. Alla tal (förutom 0) upphöjt till 0 är 1 och därför är
Skriv som potens
lg(ab)=b⋅lg(a)
VL/lg(2)=HL/lg(2)
Omarrangera ekvation
Med hjälp av logaritmlagen lyckades vi bli av med alla logaritmer utan att behöva räkna ut dem och kom fram till svaret x=5.
Visa att lg(x)=2lg(x).
Vi börjar med att skriva om sqrt(x) som x^(12), och efter det kan vi använda logaritmlagarna för att flytta ner exponenten.
Vi har då kommit fram till att lg( sqrt(x) ) = lg(x)/2.
Visa likheten.
Vi skriver bråket som en enda potens med hjälp av en av potenslagarna.
Här har vi en summa av lg(x)-termer. Om vi hade haft 2 stycken hade vi kunnat skriva summan som 2*lg(x). Hade det varit 3 stycken skulle vi kunna skriva 3*lg(x) osv.
lg(x)+lg(x)&=2*lg(x)
lg(x)+lg(x)+lg(x)&=3*lg(x)
lg(x)+lg(x)+lg(x)+lg(x)&=4*lg(x)
Nu har vi y stycken vilket betyder att vi kan skriva summan som y* lg(x).
För att skriva om lg(x^y) som ylg(x) börjar vi med att skriva x som 10^(lg(x)). Då kan vi använda potenslagar för att förenkla.
Nu har vi skrivit om uttrycket så att det står på formen "tiologaritmen av tio upphöjt till någonting," dvs. på formen lg(10^a). Detta är lika med det som står i exponenten enligt lg(10^a)=a. Denna regel använder vi nu för att slutföra beviset.
lg(x^y) kan alltså skrivas som ylg(x).
Karl-Albin har löst en logaritmekvation.
Nej. Talet -5 är en s.k. falsk rot. Denna uppstår i det första steget då Karl-Albin flyttar upp tvåan som exponent på x enligt logaritmlagen blg(a)=lg(a^b). I denna är lg(a) nämligen enbart definierad för positiva a, eftersom man bara kan ta tiologaritmen av positiva tal. Men när han skriver om vänsterledet 2lg(x) till lg(x^2)
går det plötsligt att sätta in negativa x i argumentet, eftersom x^2 alltid blir positiv även om x är negativ. Vi får då en falsk rot som löser den omskrivna ekvationen lg(x^2)=lg(25) men inte ursprungsekvationen.
Lös ut x ur följande samband.
Vi börjar med att lösa ut lg(x). Sedan sätter vi båda led som exponenter på basen 10.
Först löser vi ut logaritmtermen och använder sedan lg(a^b)= b*lg(a) för att få lg(x) ensamt.