Logga in
| 6 sidor teori |
| 12 Uppgifter - Nivå 1 - 3 |
| Varje lektion är menad motsvara 1-2 lektioner i klassrummet. |
I den här lektionen går vi igenom följande begrepp:
En kontinuerlig funktion är en funktion vars graf kan ritas utan att pennan lyfts från papperet. Det innebär att om grafen är sammanhängande, så är funktionen kontinuerlig. Exempel på kontinuerliga funktioner är polynomfunktioner, räta linjer och exponentialfunktioner.
Vilka av graferna representerar kontinuerliga, diskontinuerliga respektive diskreta funktioner?
Kontinuerlig funktion: A, C och E
Diskontinuerlig funktion: B, D och F
Diskret funktion: B
Vilka grafer kan ritas utan att lyfta pennan?
Eftersom graferna A, C och E går att rita utan att lyfta pennan kan vi konstatera att de representerar kontinuerliga funktioner.
Graferna B, D och F har alla minst ett hopp och representerar därför diskontinuerliga funktioner.
Det finns bara en graf som inte är sammanhängande på något intervall alls och därmed motsvarar en diskret funktion: graf B.
Kontinuerliga funktioner har inga avbrott eller hopp i sina grafer, medan diskontinuerliga funktioner har gap. Diskreta funktioner består av distinkta, separata punkter snarare än en kontinuerlig linje.
En funktion är kontinuerlig om det inte finns något avbrott
i grafen. Eftersom både x^3+2 och x^2-a är polynom kommer de vara kontinuerliga på intervallet de är definierade på, men vi måste vara uppmärksamma på intervallens ändpunkt x=3. För att f(x) ska vara kontinuerlig även här måste x^3+2 och x^2-a ha samma funktionsvärde. Vi sätter därför in x=3 i båda uttrycken och sätter dem lika med varandra:
3^3+2= 3^2-a.
Genom att lösa ut a ur ekvationen kan vi bestämma det värde på a som gör funktionen kontinuerlig.
f(x) är alltså kontinuerlig om konstanten a är lika med - 20.
Funktionen f(x) är sammanhängande på intervallet 1≤x≤6. Det gäller också att f(1)=0 och f(6)=13 Har ekvationen någon lösning?
Vi vet att f(x) har sina ändpunkter i (1,0) respektive (6,13), och att den är sammanhängande mellan dessa. Mellan punkterna finns alltså någon sammanhängande godtycklig kurva, exempelvis som den i figuren.
Vi avgör nu om ekvationen f(x)=2 har någon lösning, dvs. om det finns något x-värde för vilket funktionsvärdet är 2.
Eftersom punkterna (1,0) och (6,13) är sammankopplade via en kurva kan vi med säkerhet säga att det finns minst ett sådant x på intervallet. Kurvan måste ju korsa linjen y=2 för att ändpunkterna ska kunna kopplas ihop. Svaret är alltså ja, ekvationen f(x)=2 har minst en lösning.
Nu ska vi istället avgöra om ekvationen f(x)=17 har någon lösning. Vi frågar oss därför om grafen till f(x) även skär linjen y=17, eftersom ekvationen skulle ha en lösning i en sådan skärningspunkt.
Till skillnad från linjen y=2 så måste inte linjen y=17 skäras för att de två punkterna (1,0) och (6,13) ska kopplas samman. Men den skulle också mycket väl kunna göra det.
Vi kan alltså inte veta om ekvationen har någon lösning baserat på informationen vi har om f(x).