När man löser ekvationer med finns det några enstaka fall som kan leda till att man får eller .
Om man kvadrerar ekvationer eller multiplicerar båda led med ett uttryck som innehåller variabeln bör man sina rötter.
- Kvadrering: Om man båda led i en ekvation, t.ex. x=4, gör man ju samma sak på båda sidor vilket innebär att likheten behålls, men man kan ändå få rötter som inte löser den ursprungliga ekvationen.
xx2=4=16⇔x=±4
Man får två lösningar,
x=-4 och
x=4, men bara
en löser den översta ekvationen. Det finns alltså en risk att man inför lösningar som inte löser ursprungsekvationen när man kvadrerar båda led.
- Multiplikation med variabeln: Om man har en ekvation med en variabel i nämnaren kan en falsk rot uppstå om man multiplicerar båda led med x. Ett exempel är ekvationen x2x=0, som saknar lösningar. Multiplicerar man båda led med x kan det dock se ut som att x=0 är en lösning.
x2x2x=0=0⇔x=0
Prövar man
x=0 blir vänsterledet odefinierat eftersom man . Det är egentligen redan underförstått att
x inte får vara
0 eftersom det står i nämnaren. När man multiplicerar upp
x:et försvinner dock det villkoret.
I vissa ekvationer finns variabeln i alla termer t.ex.
3x2=3x. Det kan då vara lockande att dividera med
x.
3x23x=3x=3⇔x=1
Men
x=0 är ju också en lösning till ursprungsekvationen. Varför försvinner den? När man dividerar med
x förutsätter man att
x inte är
0 eftersom nolldivision inte är tillåtet. Därför måste man vara försiktig när man delar båda led med ett uttryck som innehåller variabeln.
Gör man det bör man undersöka för vilka värden som det uttryck man delade med är lika med
0 och undersöka om dessa är rötter till ursprungsekvationen.