Bestämma en primitiv funktion: Man ger då ett exempel på F(x), oftast det fall där den primitiva funktionen saknar konstant. Exempelvis kan en primitiv funktion till f(x)=2x skrivas
F(x)=x2.
Bestämma alla primitiva funktioner: Man lägger då till en konstant, t.ex. C, som representerar alla möjliga värden på konstanten. Exempelvis kan alla primitiva funktioner till f(x)=2x skrivas
F(x)=x2+C.
Bestämma en specifik primitiv funktion: Om man vet något mer om F(x), ett villkor, kan man bestämma konstanten C och därmed funktionsuttrycket för en specifik primitiv funktion, t.ex.