{{ tocSubheader }}
| {{ 'ml-lesson-number-slides' | message : article.intro.bblockCount}} |
| {{ 'ml-lesson-number-exercises' | message : article.intro.exerciseCount}} |
| {{ 'ml-lesson-time-estimation' | message }} |
Henrik (Diskussion | bidrag) (Redigerar graf why_andragradsfunktionens_symmetrilinje_1 via JXMagician.) | Karin.hedin@osteraker.se (Diskussion | bidrag) | ||
Rad 12: | Rad 12: | ||
− | var b = mlg.board([xLeft,yTop,xRight,yBottom],{grid: | + | var b = mlg.board([xLeft,yTop,xRight,yBottom],{grid:0}); |
var xax = b.xaxis(1,0); | var xax = b.xaxis(1,0); | ||
var yax = b.yaxis(1,0); | var yax = b.yaxis(1,0); |
För att motivera det kan man använda egenskapen att andragradskurvor är spegelsymmetriska kring sin symmetrilinje. Om man tänker sig att man speglar en punkt i symmetrilinjen kommer den avbildas på andra sidan på lika långt från linjen i x-led, och på samma höjd i y-led. Därför gäller även det omvända: punkter på samma y-värde ligger lika långt ifrån symmetrilinjen.
Man är alltså ute efter kurvans nollställen, och dem hittar man genom att addera respektive subtrahera kvadratroten ur diskriminanten från symmetrilinjen.