Perioden för en funktion är det kortaste avståndet i $x\text{-}$led mellan två motsvarande punkter på funktionens graf. För en sinus- eller cosinusfunktion mäter man ofta detta mellan närliggande toppar, dalar eller motsvarande nollställen. I det generella funktionsuttrycket påverkar man perioden genom att ändra värdet på konstanten $B.$

Från grafen kan man läsa av perioderna $2\pi$ och $\pi$ för $y=\sin (x)$ respektive $y=\sin (2x).$ Funktionens period halveras alltså om $B$ fördubblas. Generellt kan man beräkna perioden $P$ hos en sinus- eller cosinusfunktion genom att dividera $2\pi$ eller $360^{\circ }$ med absolutbeloppet av $B.$

Vilken formel man väljer beror på vinkelenheten som används. Att det ska divideras med just absolutbeloppet av $B$ beror på att $B$ kan vara ett negativt tal medan en period är en längd — den måste vara positiv. Konstanten $B$ påverkar funktionens period utan att dess amplitud eller jämviktslinje förändras.