Teori

`if`-sats

if-satser används för kodstycken som endast ska köras om ett visst villkor är uppfyllt. För att skriva en sådan sats börjar man med ordet if, alltså "om", följt av ett villkor och sedan ett kolon. För att markera den kod som bara ska köras om villkoret är uppfyllt använder man indrag.

x = 5
if x == 5: print('Talet är fem!')

Visa resultat

>
Talet är fem!

Det här exemplet kommer bara att skriva ut Talet är fem! om villkoret x == 5 faktiskt är sant, alltså om x har tilldelats värdet $5$ på rad $1 .$ Om villkoret är falskt hoppar programmet över de indragna raderna och fortsätter under dem.

Teori

`else`

Man vill ofta att programmet gör olika saker beroende på om ett villkor är sant eller falskt. Då använder man en else-sats nedanför if-satsen genom att skriva ordet else, alltså "annars", följt av ett kolon. All efterföljande indragen kod kommer då bara att köras om villkoret i if-satsen är falskt.

x = 6
if x == 5: print('Talet är fem!')
else: print('Talet är inte fem!')

Visa resultat

>
Talet är inte fem!

Man kan se det som att en if-sats följd av en else-sats skapar en struktur på formen "Om villkoret är sant, gör si. Annars, gör så."

Teori

`elif`

Det händer ofta att man vill göra mer komplicerade förgreningar i sitt program. Då är det bekvämt att använda elif-satser, som används efter en if-sats eller en annan elif-sats.

x = 10
if x == 5: print('Talet är fem!')
elif x == 10: print('Talet är tio!')
else: print('Talet är varken fem eller tio!')

Visa resultat

>
Talet är tio!

Man kan se elif som en kombination av else och if, där villkoret bara undersöks om de ovanstående villkoren är falska.

	{{ 'ml-lesson-number-slides' \| message : article.intro.bblockCount}}
	{{ 'ml-lesson-number-exercises' \| message : article.intro.exerciseCount}}
	{{ 'ml-lesson-time-estimation' \| message }}

{{ article.displayTitle }}